Anna-Stina: Jag fick nog av min kollega – sa upp mig

Jag har jobbat på min arbetsplats i snart tio år och trivts bra. Jag jobbar inom vården och ibland är det stressigt, men vi har också väldigt fina patienter och jag känner jag gör skillnad varje dag.
Vårt team består av cirka tjugo stycken kollegor och en chef. Även om det kan uppstå en del konflikter har det mest varit smågnabb som kunnat redas ut.
Ofta har det berott på sömnbrist och att vi varit utmattade – ibland kan jobbpassen vara både fysiskt och psykiskt krävande, särskilt om det händer något allvarligt med någon av våra patienter.
Men när min nya kollega Jasmin började jobba på arbetsplatsen förändrades allt och i dag jobbar jag inte längre kvar ...
Blev en annan person
Till en början var Jasmin mycket trevlig och pratglad. Hon var nyexaminerad och var energisk och jobbade på bra.
Hon smälte in bra i gruppen, upplevde jag och tänkte inte så mycket på henne. Hon och jag var så olika, hon var nästan 20 år yngre så vi hade inte så mycket gemensamt.
Men så efter ett par veckor märkte jag att Jasmin var lite annorlunda mot mig. Det var svårt att sätta fingret på det, först trodde jag att jag bara tolkade henne fel.
Men när jag fortsatte att få de där onda blickarna började jag allt mer förstå att Jasmin inte tyckte om mig. Av någon anledning störde hon sig på mig ...
Kanske var det hur jag såg hur? Min religion? Jag hade svårt att förklara det. Men jag började må dåligt av det.
När jag var yngre blev jag under en kort period mobbad när jag gick i högstadiet. Nu kändes det precis likadant. Då hade tjejerna i klassen inte varit uttalad elaka mot mig utan det var just den där tystnaden som var det hemska.
Jag var som luft för dem. Jag blev aldrig bjuden på kalas eller att ens få vara med att hänga på rasten.
Som tur var hade mina föräldrar bestämt sig för att flytta så jag bytte stad och skola och där blev allt bättre. Jag hade inte tänkt på den där mobbningen på många, många år, men nu var det som om kroppen vaknade till liv och mindes vad jag hade känt då.
Fortfarande orolig för att det ska ske igen
Det var jobbigt med Jasmin, för jag visste inte om jag skulle ta upp det med henne, hon hade säkert bara sagt att jag missförstått situationen. Det kändes därför lönlöst. Jag fick kanske bara acceptera att en av de tjugo i min grupp inte tyckte om mig ...
Men när jag märkte en dag att även ett par andra av mina yngre kollegor började bete sig märkligt mot mig och inte lika varmt som innan, insåg jag att jag hade fått problem.
Jasmin hade förmodligen börjat prata skit om mig bakom min rygg och fått andra att störa sig på samma saker som Jasmin gjorde. Vad nu ens det kunde vara, jag ville inte ens veta ...
Mitt självförtroende sjönk och det var jobbigt att gå till jobbet varje morgon. Även om jag hade många trevliga kollegor som behandlade mig precis som vanligt.
När jag hade mått dåligt i nästan ett halvår bestämde jag mig för att söka mig till ett annat sjukhus.
Kanske jag borde ha tagit upp något med chefen, kanske skulle jag ha konfronterat Jasmin ... Men i och med att hon aldrig var uppenbart elak mot mig hade jag inget konkret att gå på annat än min känsla ...
I dag trivs jag jättebra på mitt jobb men så klart finns rädslan där att det ska hända igen.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.Vill du berätta din?
Mejla oss på [email protected]
Berättelsen eller delar av den kan komma att publiceras i andra tidskrifter eller digitala publikationer inom Aller Media Norden.