Anne-Charlotte: Jag träffar inte min son
Jag har alltid varit ensam med min son Jesper och fram tills att han träffade Tina hade vi ett okomplicerat förhållande. Men det ändrade Tina på.
Jesper var konflikträdd och stack huvudet i sanden, men Tina sa vad hon tyckte. Det dröjde inte länge förrän hon visade vad hon ansåg om mig.
Hon avbröt mig, avfärdade mina åsikter och suckade över mitt sätt att förhålla mig till Jesper.
Jesper var imponerad av henne och anpasssade sig och för hans skull försökte jag att låtsas som ingenting.
Givetvis respekterade jag hans önskan om att leva med Tina. Han var en vuxen man och allt jag ville var att han skulle bli lycklig.
Men det blev omöjligt att träffa Jesper på egen hand. Han kom aldrig hem till mig och jag blev aldrig hembjuden till dem.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Men Tinas föräldrar var där ofta. När Tina och Jesper fick en son, Magnus, var hela hennes familj samlad på BB.
Jag var den ende som inte fick lov att hålla bebisen, för när det blev min tur tyckte Tina att Magnus skulle få lite lugn och ro.
Blommorna som jag tagit med tyckte hon att jag skulle ta med tillbaka, hon hade ju fått så många redan, menade hon.
Jag grät hela vägen hem. Jag fick inte hälsa på spontant, utan tvingades ringa flera dagar i förväg för att kolla om det passade.
Men det passade aldrig.
Jag förstod ingenting
En söndag hade jag stickat klart en blå liten tröja jag ville ge mitt barnbarn och kom oanmäld förbi. När jag knackade på dörren öppnade Jesper som var ensam med Magnus. Jag fick en kopp kaffe och äntligen fick jag sitta med mitt barnbarn.
Sedan kom Tina hem med sin mamma och Jesper ryckte undan våra kaffekoppar. Utan att hälsa tog Tina barnet och gick ut ur köket.
Jag förstod ingenting. Vad gjorde jag för fel? Jesper vägrade säga något.
När Tina och Jesper skulle gifta sig i Toscana hade hennes familj lagt beslag på alla rummen på vingården där bröllopet skulle stå. Jag skulle tvingas bo på fem mils avstånd och hade svårt att få råd med både bröllopspresent, resa, boende och taxipengar fram och tillbaka från hotellet till vingården.
Efter lång övervägan beslöt jag mig för att avböja inbjudan och ringde min son. Han lät inte förvånad. Ett par dagar senare fick jag ett brev från Tina.
Hon och Jesper var överens om att min frånvaro vid deras bröllop kunde tolkas som att jag var emot deras äktenskap och därför ville de inte ha något med mig att göra i framtiden.
Ingen svarade när jag ringde, ingen öppnade när jag knackade på och mina jul- och födelsedagspresenter kom i retur.
Tina sa till mitt barnbarn att farmor var död.
Efter tre år stod jag inte ut utan flyttade till andra sidan landet. Jag var tvungen att göra det bästa av mitt liv, men de kommande 25 åren gick det inte en dag utan att jag tänkte på Jesper.
Så, förra året en helt vanlig onsdag, ringde telefonen.
– Hej mamma, det är jag.
Jag började gråta. Jesper och Tina var skilda och min son ville träffa mig.
25 år av mitt liv
Självklart ville jag träffa honom, men han hade ett villkor: Vi skulle inte prata om det förflutna.
Min son hade blivit en medelålders man. Först stod vi där, främmande för varandra, sedan slog jag armarna om honom.
Jesper hade flyttat till en lägenhet. Tina bodde kvar i huset. Deras två vuxna barn klarade sig bra.
– Magnus ska snart bli far och du gammelfarmor.
Vad skulle jag säga? Jag kände inte mina barnbarn och inte min son heller. Efter en stund sa jag att jag sörjde att inte fått följa hans och hans familjs liv.
Jag kunde inte låtsas som att det inte hänt.
– Det var Tina. Och hon tvingade mig att välja mellan dig och henne. Jag valde för Magnus skull. Men vi pratar inte om det nu.
– Det är 25 år av mitt liv, sa jag med tårar i ögonen. Hur kan du be mig stryka ett streck över de senaste 25 åren.
– Om du ska bita dig fast i det förflutna kan jag lika väl gå.
– Det är ditt val.
– Bra, tack för kaffet då.
Jesper tog sin rock. Innan han gick sa jag att jag alltid skulle älska honom och att han alltid var välkommen, men att jag ville att han tog ansvar för att ha låst mig ute och för att han sagt till mina barnbarn att jag är död.
Kanske har Tina tvingat honom att välja, men han är trots allt själv ansvarig för sina val.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]