Mannen höll fast
Anne-Christine och flinade.
– Du ska inte gå
någonstans, sa han och tog hårdare om hennes arm.
Mäns våld mot kvinnor – så ser verkligheten ut
Det här hände för många år sedan. Men fortfarande drömmer jag om det och vaknar klibbig över hela kroppen. Då går jag ut i hallen och känner på dörren så att den är låst. Jag är inte samma människa sedan den där kväl- len.
När jag slutat mitt jobb småsprang jag hem för det var lite kyligt och jag ville hem. Jag såg någon komma emot mig, det var en lång och kraftig man.
När han kom närmare hörde jag honom säga något. Jag trodde att han var berusad så jag låtsades att jag inte hörde.
Så kom han i fatt mig och frågade efter en adress. Jag sa att han måste ha kommit fel och att jag inte kände till adressen. Han tittade äckligt på mig och flinade och jag blev rädd.
– Jag har nog inte kommit fel, sa han och tog hårt i min arm.
Det gick en iskall stöt genom mig och mina ben började darra. Jag försökte gå, men han höll fast mig.
– Du ska inte gå någonstans, sa han och kramade min arm allt hårdare.
Glömmer aldrig hans ögon
Sedan kände jag hans trevande händer, hans flåsande andedräkt, hans otäcka tunga och såg in i hans iskalla ögon – de ögonen glömmer jag aldrig. Hans händer var på min hals och på väg ner.
Jag började skrika och då fick jag en hård örfil. Mitt skräckslagna hjärta bultade hårt.
Som tur var dök det upp några personer som var ute med en hund. Jag skrek igen och då försvann han illa kvickt.