Anonym kvinna: Var går gränsen för sexuellt övergrepp?
När jag var ung visste jag ingenting om sex eller kvinnors och barns rättigheter. Det var inget man pratade om, men jag hoppas att inget barn någonsin ska behöva dela mina upplevelser.
Mitt tidigaste minne är när jag var runt fem år. Jag lekte på stranden med några pojkar i samma ålder. Plötsligt höll två av dem fast mig medan en tredje drog ner mina underbyxor.
Pojken som var ledaren i gänget var kanske sju år. Han tog fram sin snopp och sa att jag måste suga på den, som en slickepinne. Jag vägrade och skrek att jag skulle bita honom när han försökte tvinga in den i min mun.
Pojkarna skrattade, tog mina byxor och kastade dem i sjön från bryggan. Jag kunde inte simma, så jag sprang hem i en klänning som var för kort för att dölja rumpan. Pojkarna ropade att de skulle kasta även mig från bryggan om jag skvallrade.
Blev utsatt för övergrepp
Mamma blev arg. Jag vågade inte säga vad som hänt, utan sa att jag fått ont i magen och råkat bajsa på mig och att byxorna flöt iväg när jag gick till stranden för att tvätta mig.
Nästa minne jag har, var när jag var sju och en suparkompis till pappa ville att jag skulle sitta i hans knä. Jag ville inte, men pappa slog upp mer sprit åt sig och kompisen och röt åt mig att vara snäll och trevlig.
Mannen gnuggade mig mot det som jag senare förstått var hans erigerade kön. Jag fick en enkorna av farbrorn innan jag smet ut ur huset.
När jag var 13 var det en fyra år äldre kille som begick ett mycket grovt övergrepp, en smärtsam våldtäkt. Det var heller inget jag vågade berätta för någon, eftersom killen hotat med att tala om för alla att jag var en billig hora, som var en karltokig slampa.
Några veckor senare skröt han för killarna i byn att han ”knullat” mig, bara för att jag tiggt och bett honom om det. Det ledde till att fyra killar, som jag trott var mina kompisar, utsatte mig för en gruppvåldtäkt.
De hejade på varandra och sa att detta var ju vad jag önskat mig. Att jag grät, tiggde och bad dem att sluta hjälpte inte.
När de var klara, lämnade de mig liggande i dikeskanten. Jag tog på mig mina smutsiga, blöta plagg som de slängt bredvid och gick hem gråtande. Mamma stod på trappan och mötte mig. Hon skällde ut mig för att jag var smutsig och blöt.
Jag försökte förklara att det var stygga killar som knuffat ner mig i ett dike, men hon sa att det säkert var mitt eget fel. Jag hade inte lov att vara ute så sent.
Vad jag råkat ut för kunde jag inte berätta. Så här efteråt antar jag att hon måste förstått vad som hänt, men hon stod bara och mässade om att Gud skulle straffa mig och att jag skulle hamna i helvetet, eftersom jag var en olydig flicka.
Fick en övervakare
Trots att jag hatade att vi flyttade så ofta, var jag glad över att återigen få börja i en skola där ingen kände mig. Det dröjde dock inte länge innan jag blev klassens mobboffer.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Nu var det tjejerna som mobbade. Ledaren bestämde att flera tjejer skulle hålla fast mig inne på skoltoaletten och själv drog hon fram en sax och klippte av mitt långa hår.
Mamma blev arg och sa att det var typiskt mig att skämma ut familjen. Nu klippte hon mig i samma frisyr som mina bröder hade.
Att gå till skolan var otänkbart, så jag skolkade och höll mig långt bort. Min tillflykt blev en äldre man som sett mig driva omkring. Jag berättade för honom om min situation.
Då sa han att jag fick vara hos honom. Han bjöd på mat, sprit och cigaretter. Ofta blev han full och somnade. Jag var fri i hans lilla lägenhet och stannade i flera veckor.
Det var en fredad zon. Jag fick sova bredvid honom, men han rörde mig aldrig. Nu vet jag att han var en missbrukare, en som stod utanför samhället precis som jag.
Mina föräldrar anmälde att jag rymt och jag fick en övervakare. Det var en tjänsteman inom kommunen, en duglig familjefar med välartade barn.
Han skulle lära mig hur jag skulle bete sig. Jag trodde han var snäll. Men så tog han mig till sin sommarstuga och genomförde en grov våldtäkt.
Han hotade med att ingen skulle tro mig och att jag skulle hamna på ungdomsvårdsskola om jag sa något. Jag började jobba i en mjölkaffär.
De som levererade varorna passade på att klappa mig på rumpan eller klämma på mina tonårsbröst. Om just den perioden har jag berättat för mina barnbarn och jag har förstått att det skulle ses som övergrepp i dag.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]
De känner inte till hela min historia, men vi har pratat om vad som inte är okej. Så småningom träffade jag en bra man. Vi gifte oss och fick två barn och senare barnbarn.
Nu är jag pensionär men känner fortfarande skuld och skam och kan bara berätta om detta anonymt.