Ann-Sofie: Vi lät förnuftet fara och skaffade ett barn ändå
Jag var 37 när jag träffade min man Anders. Bakom mig hade jag ett 15 år långt äktenskap och jag var mamma till en nioårig dotter. Anders var också frånskild och hade två pojkar på fyra och åtta.
Sett utifrån var det nog ganska galet att vi efter bara tre veckors bekantskap valde att flytta samman, men vi var säkra på våra känslor. Dessutom ville vi vara tillsammans så mycket om möjligt och det var svårt när vi på var sitt håll hade barn hemma.
Men barnen kom lyckligtvis bra överens och uppfattade varandra så småningom som syskon. Jag hade alltid önskat mig fler barn och det fick jag ju i och med Anders två pojkar.
Men jag kunde ändå inte släppa tanken på att få barn med Anders och diskussionen om ett gemensamt barn dök ideligen upp det kommande året.
Jag var ju inte helt ung och om det skulle ske, kunde vi inte vänta för länge. Men kanske var jag för gammal för att bli mamma igen?
Slutade med preventivmedel
Kunde jag över huvud taget klara en ny period med nattvak och kolik? Jag mindes mycket väl hur dränerad på energi man blir av att inte få sova. Men det är också alldeles fantastiskt att få hålla sitt späda barn i famnen.
Vi kunde inte riktigt besluta oss för det ena eller andra och tiden gick.
Efter några år enades vi om att titta varandra djupt i ögonen och en gång för alla dryfta alla för och nackdelar med ett nytt barn.
Under en vecka kom alla argumenten upp på bordet och på söndagskvällen var vi så framme vid det ögonblick när vi skulle besluta om vi skulle utvidga familjen med ytterligare ett barn.
– Anders, vi ska nog hålla oss till de barn vi har, sa jag.
Han nickade.
– Ja, vi ska vara bra föräldrar till dem och inte utmana ödet med att skaffa fler.
Efter en timmes diskussion var vi överens och den kommande veckan talade vi inte mer om det. Jag var säker på att vi hade satt punkt.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
På fredagseftermiddagen fick jag ett samtal från Anders som satt på sitt jobb. Han sa:
– Stina, vi ångrar bara det vi inte gör.
Mer behövde han inte säga. Jag visste precis vad han menade. Samma kväll såg vi varandra igen djupt i ögonen och kom överens om att sluta med preventivmedel och låta ödet bestämma.
– Får vi barn är det en stor glädje, sa jag.
Anders nickade.
– Och om inte, har vi fortfarande ett fint liv med de barn vi redan har.
Ett barn kostar mycket pengar
Ödet var, skulle det visa sig, tydligt med att Anders och jag förtjänade ett gemensamt barn för det dröjde inte länge förrän jag blev gravid.
Allt prat om ekonomi, plats och mindre tid till de andra barnen glömdes och hela familjen gladdes åt att få ännu en medlem.
Vi försäkrade varandra också gång på gång om att den nya bebisen skulle bli billig i drift eftersom vi hade massor av kläder och utrustning sedan tidigare.
Vår fine son Emil kom till världen en vacker morgon i februari. Han tog alla med storm och blev precis den charmerande mittpunkt i vår familj som vi hade hoppats på.
Men – Emil blev aldrig billig i drift, för när han väl var född kunde vi inte låta bli att skämma bort honom med nya fina saker.
I dag är Emil 14 år och under årens lopp har Anders och jag ofta pratat om vilken tur det var att vi lät allt förnuft fara och i stället lyssnade till våra hjärtan.
Man ångrar som sagt aldrig de barn man får, bara dem man inte fick.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]