Är detta ett storstadsfenomen – eller är det bara jag som är bonnig?

Se också: Vett och etikett med Sofia – På arbetsplatsen

Jag har funderat länge på en sak. Så fort jag kommer till större städer i Sverige så upplever jag att folk är så otrevliga. Om man ler mot någon ser de på en som om man är helt galen. När man går på stan så verkar det som att de flesta gör allt för att faktiskt gå rakt in i folk, i stället för att väja undan. Och nåde den som inte vet vilket håll man ”ska” gå på på vissa ställen…

Jag försöker att inte ta åt mig, men det känns alltid som att det är jag som är ”fel” – även om jag vet att det här beteendet är det som inte är rätt.

Jag blir så ledsen varje gång, för jag tycker att det är så viktigt att vi försöker vara vänliga mot varandra. Särskilt när världen ser ut som den gör just nu.

Jag har rest en del i mitt liv, till och med bott lite utomlands, men jag har aldrig upplevt samma fenomen någon annanstans – snarare tvärtom.

Är det ett storstadsfenomen som jag inte förstår? Eller är det bara jag som är bonnig och naiv?

Lantlollan

Allas svarar

Kära frågeställare,

här får du ett svar från en annan lantlolla, jag har dock bott i storstad större delen av mitt vuxna liv. Jag kan inte annat än att hålla med, och jag har provat olika strategier för att hantera det här. Här är mina varianter:

1. Slå tillbaka (mentalt). Till exempel om jag håller upp dörren för någon som inte tackar, så har jag tittat stint på den personen och sagt högt: ”Varsågod!” Eller vägrat att väja lika mycket som den andre när jag är på väg att krocka med någon på trottoaren. Bara tjurskalligt gått rakt fram tills krocken är ett faktum.

2. Varit överdrivet vänlig tillbaka. Om något gått in i mig på bussen har jag lett och sagt "Hoppsan, hoppas att det gick bra!” Eller småpratat snällt med någon som varit sur i kassan.

3. Ignorerat. Struntat i det. Tänkt ”Stackars människor som är så negativa, nu ska jag inte ägna det här ögonblicket en sekund mer av mitt liv”.

Tyvärr är nummer 3 den bästa strategin, tycker jag. Den kräver minst, och det finns viktigare saker att tänka på än sura medmänniskor.

Jag håller helt med om att folk ofta är artigare i storstäder i andra länder. Det bästa exemplet är Tokyo – har aldrig mött så hänsynsfulla människor som där, kanske för att de är så många att de MÅSTE vara snälla och vänliga mot varandra.

Men en sak har jag i alla fall upptäckt, och det är att nästan alla är trevligare när det går mot ljusare tider, och det gör det ju nu.

Lycka till med surkarten!

Cecilia