Bästa väninnan om sista mötet med Anna Lindh: Gåvan fick ny betydelse efter hennes död
I intervjun vittnar vännen om en rak och varm person som alltid brydde sig om andra – och som inte drog sig för att då och då spela kompisarna ett spratt.
Det har fallit ett lätt regn över Katarina kyrkogård – men bakom molnen skymtar sol och ljus. Tio år har gått sedan utrikesminister Anna Lindh mördades efter ett knivöverfall på NK i Stockholm. En av hennes allra närmaste vänner, Elisabeth Dahlin, lägger ner en bukett röda rosor och betraktar den grå stenen som krönts med en olivkvist.
– Den var Annas symbol, berättar Elisabeth. Under minneshögtiden lämnade Greklands utrikesminister George Papandreou en olivkvist vid hennes porträtt. Det var så fint och så tungt…
Så minns bästa vännen Anna Lindh: ”Rak och varm”
Elisabeth och Anna föddes samma år och hade samma bakgrund – två storasystrar uppväxta i familjer där man gärna diskuterade och tyckte högt om det som var rätt och fel.
– Vi träffades i Uppsala 1978 när hon skulle plugga juridik och jag statskunskap. Vi fann varandra direkt. Anna var en sådan underbar person: rak och varm med en dråplig humor.
Under tidigt 80-tal ringde Anna till exempel upp Elisabeth som då satt som generalsekreterare för LSU, en organisation som samlar Sveriges ungdomsorganisationer.
– Anna var duktig på att förställa sin röst och förklarade att hon ringde från Svenska flaggans vänner och undrade om inte jag som representant för LSU skulle vara på Skansen och fira Nationaldagen. Hon lät så övertygande att jag lovade att gå runt Skansen med en flagga. Där lurade hon mig rejält, konstaterar Elisabeth med ett skratt.
Anna Lindhs stora kärlek i livet: Bo Holmberg
– Jag minns också en kväll 1986 när Anna ringde och undrade om hon kunde komma upp en vända. När jag öppnade dörren såg hon väldigt lurig ut…
Det visade sig att Bo Holmberg, civilminister och Annas stora kärlek, stod bakom dörren och gömde sig.
– Deras förhållande var fortfarande lite hemligt eftersom Bosse höll på att skilja sig… Men hon ville att vi skulle träffas.
Under alla åren fram till Annas död umgicks de båda vännerna och deras familjer flitigt.
– Anna och jag längtade båda efter att få barn – och oroade oss när det dröjde. Men till sist blev vi gravida – samtidigt!
Med barnen kom traditionerna. Bo och Anna hade sommarhus i Härnösand och där firade familjerna alltid midsommar.
– Det var en fantastisk sommartradition som vi upprepade varje år fram tills Anna dog. Året efter hennes död åkte vi alla visserligen upp till stugan men det var hemskt…
Många ville ta farväl efter dådet på NK
När samtalet glider in på dagen då Anna blev knivskuren blir Elisabeth allvarlig.
– Först verkade det inte så farligt… Anna var vid medvetande när hon kom in till sjukhuset.
Vänner och familj samlades för att vaka och när Elisabeth åkte hem för att sova i några timmar var läget stabilt. Tills en plötslig inre blödningschock förändrade allt!
– Jag vaknade framemot småtimmarna och mådde fruktansvärt illa. Jag bara visste! Ett samtal till sjukhuset bekräftade det värsta. När Bosse sedan ringde på morgonen och bad oss meddela dem som behövde få veta… Det var så overkligt!
Anna dog klockan 05.29 på Karolinska sjukhuset i Solna den 11 september 2003. Efteråt hjälptes Elisabeth och de närmaste vännerna åt med de olika arrangemangen – allt från den officiella minneshögtiden i Stockholms stadshus till familjebegravningen i Ersta kyrka.
– Det otäcka var att Anna och jag hade sytt upp kostymer till våra pojkar när vi var i Vietnam. Nu drygt ett halvår senare bar pojkarna dem på Annas begravning…
Totalt fanns omkring 1 300 personer på plats i Blå hallen i Stadshuset vid den officiella minneshögtiden.
– Det är nog första gången kungaparet inte gick in sist. Det gjorde familjen och vi, de närmaste vännerna.
Sedan Bo Holmberg dog 2008 har såväl vänner som familj gjort sitt bästa för att stötta och skydda parets båda barn.
– Det har inte varit lätt för pojkarna. Men det är fina killar och de har det bra i dag.
Den 23 mars 2004 dömdes Mijailo Mijailović av Stockholms tingsrätt till livstids fängelse för mordet på Anna. Men inför tioårsdagen är det inte en mördare som står i centrum. Det är minnet av en utrikesminister som kom att bli respekterad av sina motståndare och älskad av sina kollegor.
– Anna hade en förmåga att beröra människor, hon var intresserad och brydde sig om dem hon mötte på ett genuint sätt.
Anna Lindhs ödmjukhet och krossade glastak
Anna var inte heller den som gjorde någon stor sak av sin person. Under en privat resa i Vietnam, som skulle avslutas med ett officiellt besök i landet, var det i stället maken Bo som uppvaktades av den vietnamesiska regeringen.
– De kunde inte tänka sig att utrikesministern var en kvinna! Det hade Anna väldigt roligt åt, minns Elisabeth med ett leende.
En kväll satt de båda familjerna och spelade kort på verandan. Samtidigt festades det lite mer högljutt en bit bort på hotellet.
– Några gäster skällde ut oss och menade att det var vi som störde. Det hjälpte inte vad vi än sa, de trodde oss inte. Det var ganska kul när Anna senare dök upp på vietnamesisk tv och de förstod vem de hade skällt ut…
Elisabeth Dahlin om sista mötet med Anna Lindh
Trots att det har gått tio år sedan mordet är saknaden efter Anna stor.
– Den kommer nog alltid att finnas där. Jag saknar framför allt våra samtal: vi kunde prata om allt från barnuppfostran till filosofi.
Sista gången vännerna träffades var bara en vecka före mordet.
– Anna kom upp till mig på jobbet för att lämna tillbaka en kamera hon hade lånat av oss. Med sig hade hon två flaskor vin som hon fått av Tysklands dåvarande utrikesminister Joschka Fischer. ”Joschka sa att de ska här ska vara de bästa – så tack för lånet av kameran,” sa Anna.
– Det var sista gången jag träffade henne, förklarar Elisabeth och drar handen över ögonen. Det dröjde lång tid innan jag och min man drack det vinet…
Anna Lindhs minnesfond
Strax efter mordet bildades Anna Lindhs minnesfond, där Rikard Wolff satt med i styrelsen.
Du kan skänka en gåva via hemsidan eller på plusgiro: 90 12 10–5, eller bankgiro: 5682-3347. Mer info finns på Anna Lindhs minnesfond.