Caroline: Jag bröt mot regeln – blev kär i min älskare

Vett och etikett med Sofia – Relationer

Allt började ett år i slutet av november. Mina barn var hos sin pappa över helgen och skulle inte komma hem förrän på måndagen efter skolan. Jag hade fått gjort en massa hemma och njutit av att jag kände mig mycket mer på topp än vid den här tiden året innan, då jag fortfarande kämpade med att stå på egna ben efter skilsmässan. Även om det var jag som ville avsluta vårt för­hållande var det ändå en enorm omställningsprocess.

Två dagar tidigare hade jag gjort en vacker adventskrans, och stolt la jag ut en bild av den på Facebook. Det kom många gilla-tryckningar och kommentarer. En av dem var från Stefan, som var pappa till Julia, som min dotter Johanna hade gått i samma klass med i mellanstadiet. Han önskade god jul till oss alla fyra, så han visste alltså inte att jag också hade skilt mig. Jag ville inte basunera ut det på min profil, så jag skrev det till honom i ett privat meddelande och önskade honom god jul tillbaka.

Det var så kommunikationen mellan mig och Stefan tog fart. Vi började skriva till varandra flera gånger varje dag. Vi diskuterade ämnen som skilsmässa, växelvis boende och relationer, och det var intressant att få en mans synvinkel på det.

Saknade sex och intimitet

Stefans skilsmässa var ännu inte helt klar, även om han och Anna hade gått skilda vägar minst ett halvår innan jag lämnade Janne. Det var något med en sommar­stuga som de ägde tillsammans och som fortfarande inte var såld.

Anna hade haft en svacka, och jag mindes henne som en lite skör kvinna. För Julias skull försökte han få allt att gå ihop. Redan innan skilsmässan hade hon börjat visa tecken på en ätstörning, men som tur var hade de proffs inkopplade.

Stefan och jag kunde ta upp saker som jag inte pratade med andra om. En kväll skrev han att Anna skulle bryta ihop om hon fick minsta misstanke om att han var i kontakt med en annan kvinna. Han var inte intresserad av att ha en flickvän, men han uttryckte ärligt att han saknade sex och intimitet. Det var precis så jag också kände, vilket jag skrev. Jag skulle absolut inte ha någon fast relation de närmaste åren, för jag älskade min frihet och ville fokusera på barnen tills de flyttade hemifrån.

Längtade efter fysisk närhet

Efterhand kände jag mig så förtrolig med Stefan att jag kunde berätta allt för honom. Jag hade egentligen aldrig haft en så nära vän av det motsatta könet tidigare. Förr brukade jag kasta mig över en serie eller en bra bok när det blev tyst här hemma på kvällarna. Nu skrev jag till Stefan.

Så kom vi överens om att träffas hemma hos honom följande lördag. Avtalet var att vi skulle dricka ett glas vin tillsammans och se om vi kunde stilla varandras hunger efter fysisk närhet. Jag hade aldrig tidigare haft sex utan att vara kär i mannen jag var med, men jag längtade ­efter att känna en mans armar om mig och en annan människas hud mot min.

Dagen efter vårt möte var jag helt omtumlad. Det hade varit mer än underbart att vara med Stefan, och otroligt nog hade det inte ens känts det minsta pinsamt, för vi visste ju båda i förväg vad som skulle hända och varför vi träffades.

Älskade, pratade och skrattade

Stefan såg lika bra ut som när döttrarna gick i samma klass. Jag hade ägnat större delen av dagen åt att göra mig fin, något jag också hade saknat. När jag som ung hade fått en ny pojkvän brukade det ofta kännas klumpigt och fel de första gångerna vi var intima, men inte med
Stefan. Kanske för att vi båda var helt klara över att vi inte var kära och inte heller skulle bli det. Jag längtade redan till nästa gång.

Vi fortsatte att ses. Jag ­kunde knappt tro att man kunde ha det så bra som vi faktiskt hade det. Vi älskade, pratade och åt, skrattade och kände oss helt avslappnade tillsammans.

Även om vi hade lovat ­varandra att hålla vårt förhållande hemligt kunde jag inte låta bli att berätta för min syster. Hon skulle garanterat inte föra det vidare, och hon blev heller inte upprörd. Hon trodde däremot inte på att man kunde fortsätta ha en sexuell relation utan känslor.

Irriterande nog antydde hon att arrangemanget gynnade Stefan mer än mig. Hon menade att han bara var ute efter lättfångat sex. Sånt trams, jag fick ju ut lika mycket av det som han! Hon trodde också att allt det där med sommarstugan och hänsynen till hans exfru och Julia bara var en ursäkt för att inte fastna i något. Jag visste att det inte var så.

Jag blev förälskad

En natt sov jag över hos Stefan, trots att det inte alls var meningen. Först hade jag blivit lite förvirrad av att vakna på en främmande plats, men han hade vaknat samtidigt och dragit mig intill sig. Så härligt!

Så hände det som inte fick hända. Stefan hade varit på semester i Italien med Julia, och jag hade saknat honom alldeles för mycket. Varje dag hade han skrivit ett eller flera söta och roliga meddelanden till mig, och jag hade fått kämpa emot för att inte svara efter tre sekunder och för att inte skicka honom en hagelskur av meddelanden varje dag.

När vi ritade upp linjerna för vårt förhållande var vi överens om att känslor inte skulle blandas in och att bara han och jag skulle veta om det. Men nu ville jag skrika ut till hela världen att jag blivit förälskad. Jag hade börjat hata att allt skulle vara hemligt, och jag var hela tiden nära att nämna hans namn när jag pratade med ­andra människor.

Jag visste inte om han hade märkt att jag mot min vilja hade blivit kär i honom. Jag hoppades ju lite att han kände likadant.

Skulle satsa allt

Lördagen efter att han kommit hem från Italien träffades vi. När vi låg nära varandra och pratade uttryckte jag mina känslor i förbifarten, men inte mer än så. Sedan ångrade jag mig, för det hade känts som om han drog sig undan lite.

Men senare den dagen sms:ade han ett rött hjärta. Det hade han aldrig gjort förut, och jag fick världens hjärtklappning. Jag kände mig som en förälskad tonåring, trots att jag var 41. Efter ett par dagar fattade jag ett beslut: Jag skulle satsa allt och säga till Stefan att jag blivit kär. Vi skulle ses på ­fredagen efter.

Det gick allt annat än bra. Stefan måste ha märkt att jag hade blivit kär i honom och under en tid sett honom som något mer än en sängkamrat.

Men när jag då vågade erkänna det svarade han vänligt och lugnt att det gick emot vårt avtal. Jag blev oerhört sårad och förtvivlad och började gråta. Då tröstade han mig, men innerst inne visste jag att allt var kört. När han tyckte att han kunde gå med gott samvete tog han på sig kläderna och åkte hem.

Lärde mig två saker

Dagen efter skickade han ett meddelande om att han hoppades att jag var okej. Men det var jag verkligen inte. Jag blev så ledsen och nere. Det svåra var att ingen annan än min syster hade känt till min relation med Stefan, så det fanns ingen annan som förstod varför jag gick omkring och deppade. Jag saknade honom, men hörde aldrig av honom igen.

Ett par månader senare hade jag haft gott om tid att tänka. Jag saknade honom fortfarande, men jag ångrade inte att jag hade sagt sanningen. Hela historien hade lärt mig två saker – dels att jag inte kunde vara fysiskt intim med en man utan att få känslor för honom, dels att jag måste lyssna på och ta till mig det folk sa till mig. Ibland menade de det på riktigt, och Stefan menade det han hade sagt från början: Det skulle bara vara sex.