Daniella: Pappa fick mig att känna ilska och skam

Äldre man tittar ut genom ett fönster.

Foto: Shutterstock/TT

Han älskade att vara morfar. Ja, han var mycket bättre i den rollen än som pappa. Det finns så mycket jag skulle vilja säga till honom.
Se också: 7 beteenden vi kan ha med oss från barndomen
2:11

Efter reklamen: Se också: 7 beteenden vi kan ha med oss från barndomen

(2:11)

Slå på ljud

Pappa dog vid 65, samma år som han gått i pension. Hans död var en chock för oss alla, och mig lämnade den väldigt motstridiga känslor.

När jag kom upp i tonåren, utvecklade en mer egensinnig personlighet och började träffa killar, hade han väldigt svårt att hantera det. Han satte hårdare gränser för mig än för mina bröder och under alla gräl vi hade slängde han ofta ur sig elaka och nedlåtande kommentarer.

Det saboterade vår relation på ett sätt som vi aldrig lyckades reparera. Han bad aldrig om ursäkt, och ju äldre jag blev desto argare blev jag över hans beteende under mina känsliga tonår.

Älskade att vara morfar

Hans attityd gentemot mig förblev negativ. Det var som om min förmåga att tänka självständigt, fatta egna beslut och framför allt att träffa män, var något han hade svårt för även när jag blivit vuxen.

Sonja: Jag sörjde relationen vi aldrig haft

När jag vid 36 blev mamma för första gången, inträffade en viss förändring hos honom. Han blev mjukare i sin framtoning, inte bara mot mig utan också mot min sambo Johan – men framför allt mot Hanna. Han smälte som vax när hon var i närheten.

Från den allra första gången han höll henne lindade hon honom runt sitt lillfinger. Det var samma sak när Josefina föddes och därefter Daniel. Om jag ska säga något positivt om pappa så var det att han älskade att vara morfar, och han var en riktigt bra sådan för barnen.

Han hade förmodligen svårt för den kvinnliga sexualiteten

Men där finns också förklaringen till varför det gick snett mellan oss. Pappa hade nämligen varit en bra småbarnsfar till mig. Mamma brukade kalla mig pappas flicka och på bilder från den tiden håller han mig så försiktigt som om jag vore gjord av porslin och ser på mig med uppenbar kärlek i blicken.

Så länge jag var liten, så länge jag var pappas lilla flicka, då gick allt bra. Men när han behövde vara pappa till en flicka på väg att utvecklas till något mer än så, då fungerade det inte längre.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Av alla kommentarer han vräkte ur sig förstår jag att han på något plan betraktade sexualitet som något hotfullt och skamligt. Eller kanske handlade det bara om den kvinnliga sexualiteten?

Jag vet inte om han var orolig för att jag skulle begå misstag, få dåligt rykte eller om han bara var rädd för att jag skulle råka illa ut. Han försökte i alla fall få mig att ta avstånd från den delen av livet, så mycket förstod jag redan då. Det var opedagogiskt, men framför allt var det elakt.

Jag har en mer balanserad syn på vår relation i dag

Han gav mig en känsla av skam som det tog väldigt många år att skaka av sig. Förmodligen bär jag på spår av den än i dag. Jag tycker fortfarande att jag hade rätt till ilskan, men efter att pappa gått bort insåg jag att den samtidigt gav mig en ensidig syn på verkligheten.

Vanja: Min son gjorde allt för att få sin pappas uppmärksamhet

Allt hade trots allt inte varit dåligt. Som sagt hade han bidragit till att ge mig en trygg grund. Mina första tolv år i livet var harmoniska.

Genom åren hjälpte han och mamma mig en del ekonomiskt, det är jag också skyldig honom tack för. Det var trots allt pengar som han slitit ihop på industrigolvet, pengar som han kunde ha spenderat på sig själv. Och sedan var det allt han gjorde för mina barn.

Nu några år efter pappas död har jag en mer balanserad syn på vår relation. Jag önskar att jag fått tillfälle att säga det till honom. Men kanske vet han det ändå.

Berätta din historia!

Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.

Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]