Jessica utbildade sig till dödsdoula: ”Jag ger trygghet i livets slutskede”

Efter reklamen: Se också: 7 kändisar som haft nära döden-upplevelser

Himlen är blygrå i Göteborg när Jessica Cederholm går förbi den kända skylten ”Tänk på döden” som hänger över en stängd entré vid Stampens kyrkogård.

I över 200 år har göteborgarna mötts av det skrämmande budskapet. För Jessica är det inget konstigt. Hon arbetar för att vi ska våga prata mer om döden och existentiella frågor och hon finns där som en stödperson för döende människor och deras anhöriga.

Hon är nämligen certifierad dödsdoula – en relativt ny yrkeskategori i Sverige.

– När jag själv satt vid min mammas sida på hospice, och när jag själv var rädd och orolig under min cancerbehandling saknade jag ett stöd vid min sida, berättar hon.

Hittills har hon varit dödsdoula för tre personer och i fem fall har hon varit stödperson för anhöriga. Vid intervjun är hon dödsdoula till en närstående till en människa i livets slutskede.

– Jag tar mig bara an en klient i taget som jag sedan följer fram till att denne avlider eller vad vi annars har kommit överens om, berättar hon.

Jessica är kvinnan som efter en lång karriär som maskdesigner i filmbranschen sadlade om och utbildade sig till samtalsterapeut och dödsdoula. Att arbeta nära döden fanns inte på hennes karta när hon var yngre.

– Men jag sökte faktiskt in på teologiprogrammet efter gymnasiet. Samtidigt hade jag dock sökt in på en teaterutbildning och när jag även kom in där valde jag att gå den, berättar hon.

Arbetade med Lukas Moodyson-filmer

Under de 25 åren som maskdesigner i filmbranschen har hon arbetat med ett flertal av de stora svenska produktionerna, som tv-serien Vår tid är nu, Lukas Modyssons filmer Tillsammans och Lilja 4-ever och samtliga filmer i Johan Falk-serien.

– Jag trivdes mycket bra i filmbranschen, men i samband med att jag fick min cancerdiagnos utvecklades tanken på att arbeta med något annat, berättar hon.

Framför allt frågade hon sig varför vi inte pratar mer om döden. Varför vi är så rädda för att prata om något som vi alla en dag kommer att uppleva.

– Jag har alltid varit en nyfiken person och jag minns att jag redan som liten var intresserad av frågor om liv och död. Jag funderade mycket på vad som händer med oss efter döden.

Andreas upplever

samhälleFN-soldaten Andreas sadlade om och blev ambulanssjuksköterska

Även om hon pratade mycket med vuxna i sin omgivning tyckte hon inte att hon fick svar på sina frågor. Hon sökte sig till böckernas värld.

– Som ung blev jag hänförd av Maria Gripes böcker. I sina barn- och ungdomsböcker tar hon upp existentiella frågor och hon skriver mycket om parallella världar mellan de levande och de döda. Där grundades min fascination för det ogripbara.

Frågorna om liv och död blev ännu mer påtagliga för henne när hennes mamma Barbro drabbades av bröstcancer när Jessica var tretton år.

De djupa existentiella funderingarna har alltid följt med henne, men efter utbildningen på teaterskolan blev det sminket bakom kulisserna som blev hennes huvudsakliga arbetsplats. Tankarna på samtalsterapi och stöd kom långt senare.

– Men det har varit många fina samtal under min tid i filmbranschen. Det blev ofta långa och djupa pratstunder med skådespelarna när de satt i sminkstolen. Det kunde handla om allt från var de varit på semester till djupa samtal om livskriser i samband med skilsmässor eller anhörigas död.

Mamman drabbades av cancer

Inför sommaren 2014 förändrades Jessicas liv i grunden. Hennes mamma Barbro drabbades av cancer en andra gång och den här gången gick den inte att bota. Det blev en sommar som Jessica aldrig kommer att glömma. I nio veckor tillbringade hon all ledig tid tillsammans med sin mamma på hospice.

– Det var fantastiskt fint på hospice och personalen var verkligen underbar. Det är inte alls den skrämmande och deprimerande miljön som många föreställer sig. De kallar inte dem som är inlagda där för patienter utan för gäster.

Men även om hennes mamma hade det bra de sista månaderna var det tufft för Jessica.

– Jag hade inte tid att ta hand om mig själv. Jag tryckte tillbaka mina egna känslor för att orka vara ett stöd för min mamma.

Tanken på att hon själv skulle vilja arbeta med samtalsterapi föddes när hon på nära håll såg hur en kurator var ett fint samtalsstöd för hennes mamma.

– Det sådde ett frö hos mig. Jag kände att det var något jag själv hade behövt, en annan person jag kunde vända mig till för att prata om min sorg och mina känslor.

Jessicas mamma gick bort den tredje september 2014. Året därpå fick Jessica själv diagnosen bröstcancer.

– Det väckte naturligtvis en mängd tankar. Jag var 42 år och tyckte att det var orättvist att jag skulle dö redan då. Jag tänkte på min dotter som var tio år. Skulle hon få växa upp utan en mamma.

Samtidigt visste hon att hon hade en lång och tuff behandling framför sig med operation och cellgifter.

– Jag var väldigt ledsen och kände oro och sorg över att det kanske skulle ta slut nu, att jag skulle försvinna.

I det läget saknade hon ett tydligt sammanhang att prata om döden.

– Jag upplevde att om man inte är kyrklig så finns det inget. Det var då jag började fundera på att man skulle starta en plats dit man kunde gå, oavsett kön, ålder och religion, och där man kunde få prata om sina rädslor och funderingar.

Samtalsterapeut och dödsdoula

Strax innan Jessica fick cancerdiagnosen hade hon valt att ta ett sabbatsår för att kunna resa, åka på retreater och anmäla sig till kurser som hon länge önskat att gå.

– Jag gick en veckokurs och det var den som fick mig intresserad av att utbilda mig till samtalsterapeut.

Hon påbörjade den femåriga utbildningen till samtalsterapeut medan hon fortsatte att arbeta som maskdesigner.

– Jag blev klar med utbildningen 2021, men hoppade direkt på den ettåriga vidareutbildningen till dödsdoula eftersom jag kände att det var det jag ville arbeta med. Mina egna erfarenheter av död och sjukdom och vetskapen om att livet kan ta slut när som helst har berikat mitt liv. Man blir mer närvarande.

Först trodde Jessica att hon skulle behöva åka till London för att gå utbildningen till dödsdoula, men det visade sig att en kvinna som hon tidigare kommit i kontakt med skulle starta den första utbildningen i Sverige.

– Jag gick i den första klassen. Det var en inspirerande men också krävande utbildning med många inlämningsuppgifter och ett utmanande examensarbete. Vi var ett 20-tal kursdeltagare som tog vår examen vårvintern 2022.

Sedan dess har Jessica haft ett drygt halvdussin klienter, som hon väljer att kalla sina kunder. De tre som led av obotlig cancer följde hon fram till att de dog.

– Eftersom jag bara tar mig an en klient i taget är arbetet som dödsdoula inget heltidsarbete utan jag arbetar som vanlig samtalsterapeut också. Det går inte att vara dödsdoula åt två klienter samtidigt eftersom man måste rikta hela uppmärksamheten åt en person i taget och kunna ställa upp på de tider vi kommer överens om att träffas.

relationerIngrid: Jag vårdade min mamma under hennes sista tid i livet

Den främsta egenskapen som krävs för att kunna arbeta som dödsdoula är enligt Jessica lyhördhet. Det är viktigt att man kan lyssna och vara ett stöd utan att bli tröstande.

– Det räcker ofta med att man finns där och lyssnar. Det man absolut inte ska göra är att säga saker som ”det blir nog bra” och att man ska ”sluta oroa sig”.

– Man bör också ha erfarenhet av att jobba med människor sedan tidigare. Jag tror däremot inte att man behöver ha personlig erfarenhet av döden eller dödsångest. Ta till exempel vårdpersonal – de träffar ofta döende människor i sitt arbete.

Klienter i livets slutskede – vissa har dödsångest

De tre klienter i livets slutskede som Jessica hittills har haft har skiljt sig åt mycket i ålder och bakgrund, den enda gemensamma nämnaren är att de samtliga hade en obotlig cancersjukdom.

– När de anlitar mig vet de bara att de enligt läkarnas diagnos har en begränsad tid kvar att leva. I något fall har den sista tiden varit kortare än vad man trott medan det i något annat fall varit längre.

Jessica möter ofta klienter med svår dödsångest, men deras möten handlar inte alltid om döden och om tankarna på vad som händer därefter. En del av hennes klienter har inte ens velat prata om det som väntar dem.

– Det är så olika, säger hon. En del kan bli otroligt levnadsglada när de får veta att de har en begränsad tid att leva. De vill ta tillvara på varje minut som de har kvar och vill absolut inte prata om att de ska dö. Med dem hittar jag på något roligt att göra tillsammans.

Jessica vill samtidigt betona att en dödsdoula inte är något alternativ till palliativ vård. Hon varken kan eller får ge medicinska råd.

– Vi har en fin palliativ vård i Sverige med en fantastisk personal, men de har inte alltid tid och möjlighet att vara närvarande och därför behövs vi dödsdoulor.

Innan hon åtar sig ett uppdrag träffar hon klienten och de kommer överens om vad hennes arbete ska bestå i. De upprättar sedan ett avtal.

– Om de vill att jag ska vara med vid dödsbädden så är jag det. Men det är viktigt att vi kommer överens om vilka tider vi ska träffas i förväg. Det här är ett jobb. Min uppgift som dödsdoula är att ge trygghet i livets slutskede. Inte att vara en ersättning för en anhörig.

För att göra det mer naturligt och otvunget att prata om det oundvikliga slutet har Jessica även startat samtalsgruppen ”Dödensnacket”. Hon arrangerar öppna möten i Göteborg där de brukar vara ett tiotal personer per gång som träffas för att prata om döden ur olika perspektiv.

– Jag hoppas även kunna åka på turné i landet med ”Dödensnacket”, säger hon.●