Cornelia drabbades av hälsoångest: ”Som en torktumlare av sjukdomstankar”
– Jag var alltid säker på att jag hade dödliga sjukdomar som cancer och liknande.
Cornelia Tonéri tog tidigt ett stort ansvar hemma eftersom hennes mamma behövde hjälp – hon led av förföljelsemani. När mamman dog var Cornelia 23 år gammal och hade inte bott hemma på länge.
– Jag sörjde egentligen inte. Det låter kanske hemskt, men det var mer en lättnad och när min pappa dog sju år senare 2007 minns jag knappt vad jag kände, säger Cornelia
– Jag hade jobbat enormt mycket.
I den perioden kände Cornelia att hon ville ta tag i sitt liv och sin hälsa. Det blev en nystart 2008 då hon jobbade mindre och började äta sundare kost. Men i mars upptäckte hon att hon hade fått små röda utslag på handleden, i armvecket och i knävecket.
Cornelia bestämde sig för att gå och kolla upp det eftersom hon tyckte att utslagen såg lite konstiga ut. Läkarbesöket blev uppsluppet. De skojade och skrattade båda två. Men så frågade Cornelia om problemet med utslagen gick att lösa och läkaren svarade – det får vi hoppas!
Lät som något farligt
– Jag förstod ju att det var i samma ton som vi haft hela tiden, men jag blev helt kall i kroppen. Det var som om ett hål som öppnade sig. Bara namnet på vad han kallade det, purpura, lät som något farligt. Jag var som i en dimma, säger Cornelia.
Det var som att hjärnan spelade mig ett spratt
Hon googlade på nätet och hittade en sjukdom som var en dödlig blodsjukdom. Det hade ingen direkt koppling med hennes besvär, men det spelade ingen roll i det läget. Cornelia blev övertygad om att hon skulle dö.
– Det var som att hjärnan spelade mig ett spratt. Jag hamnade som i en torktumlare av sjukdomstankar, minns Cornelia.
Hon fick snabbt en ny tid hos läkaren, som förklarade att purpura enbart hänvisade till färgen på utslagen. Ändå klarade hon inte av att lyssna och ta in det lugnande beskedet, utan var fortsatt orolig och säker på att hon skulle dö.
Hon testade sig igenom det mesta för att må bättre, allt från att gå ner i arbetstid till akupunktur och terapier.
- Men när jag fick yrsel och huvudvärk trodde jag att jag drabbats av hjärntumör eller hjärnblödning, berättar Cornelia.
Blev sjuk på riktigt
När hon sedan blev sjuk på riktigt på semestern, en förkylning som gjorde att hennes trumhinna sprack, så var det ingen som trodde på henne.
Hon fick hjälp när hon kom hem, men då kom istället tankarna på andra sjukdomar igen.
– Jag var alltid säker på att jag hade dödliga sjukdomar som cancer och liknande, aldrig smittsamma virus eller bakterier. Det var inte min grej, förklarar hon.
Cornelia blev snart en mycket trogen gäst på vårdcentralen och andra vårdinrättningar. Hon hade både bra perioder och dagar av totalt mörker. Men allt eftersom åren gick började hon få lite mer distans till tankarna och bättre kontroll på hur hon reagerade. Däremot kunde hon fortfarande inte titta på sjukhusserier på tv, läsa artiklar om olika sjukdomar eller följa cancergalor och insamlingar.
Hon levde som om varje dag kunde vara den sista. När hon till exempel åkte till fotbolls-EM så tänkte hon att det var sista gången. Hon målade sina kinder i svenska flaggan och gjorde det mesta av resan. Julhelger och födelsedagar behandlade hon alla som sina sista i livet.
Fick diagnos
Hon var livrädd för att ramla ner i det där mörka hålet igen och börja tugga tankar om dödliga symtom varje dag. Det var inte ett liv hon ville tillbaka till.
– Jag var som en alkoholist som undvek alkohol.
Jag hade fått min diagnos
Men en dag på vårdcentralen i januari 2009 så fick Cornelia en ny läkare när hennes ordinarie var på semester. Cornelia klagade över huvudvärk och sa att hon misstänkte hjärnblödning. Läkaren, som var en yngre kvinna, läste hennes journal som var fylld av misstankar kring olika diagnoser.
– Sedan tog hon fram en stor läkarbok och slog upp en sida som jag fick läsa. Det handlade om panikångest och när jag läste beskrivningen var det var som att läsa om sig själv. Jag kände igen allt. Det var en enorm lättnad. Plötsligt behövde jag inte oroa mig över andra sjukdomar. Jag hade fått min diagnos. Jag hade hälsoångest och det var inte dödligt.
Hon gick med lätta steg från vårdcentralen och hemma blev det champagne för att fira.
Vändpunkten skulle betyda mycket på flera sätt. Inte minst när Cornelia för första gången upplevde att människor runt omkring henne började förstå varför hon hade varit som hon varit under åren. Hon kunde ge dem en förklaring.
Övningar i midfulness
Sedan fick hon också rätt sorts behandling där en kurator gav henne övningar i mindfulness som skulle hjälpa henne att kontrollera ångesten.
– Jag går till exempel in i en tanke om en bäck. Jag tar ett löv, lägger mina ångesttankar på lövet och släpper iväg det i bäcken. Det fungerar faktiskt väldigt bra.
Men hon fick kämpa i ytterligare fyra år, fram till 2014, innan hon kunde kalla sig helt fri från sin hälsoångest.
– Plötsligt klarade jag att lyssna på andra som hade drabbats av sjukdom i familjen, som en bekant vars man gick bort i cancer. Och jag klarade även av att se tv-program om handlade om sjukdom och död. Jag började inte tänka på att jag själv skulle dö i cancer eller någon annan dödlig sjukdom efteråt, det var ett genombrott för mig.
Hon gjorde ett inlägg om sin hälsoångest på sin blogg som fick stort genomslag och många som drabbats på liknande sätt öppnade upp sig för Cornelia.
– Mellan 2008 och 2014 var det hemskt med mina tankar. Jag var ofta vaken på nätterna och det var inte bara sjukdomar som jag oroade mig för. Jag hade också katastroftankar där jag trodde att jag skulle råka ut för bränder eller olyckor. Obehagliga tankar som jag hade med mig hela tiden, minns Cornelia.
Fick återfall
Men hennes strategier och övningar fungerade. Livet återgick till ett mer normalt tillstånd, men hon visste att hon behövde vara vaksam. Det fungerade bra fram till februari 2017 när hon fick ett återfall.
– Jag hade hjälpt en kompis att byta soffa och det innebar tunga lyft. Efteråt spände det i högerarmen och det strålade ut i ryggen och bröstet. Det gjorde jätteont, säger Cornelia.
När hon sedan fick frågan om hon skulle ordna något till sin 40-årsdag i november så sa hon utan att tänka på det: Det är nog ingen idé, för det är inte säkert jag lever då!
– Jag vågade först inte gå till sjukvården för att få hjälp, men till slut hade jag en sådan dödsångest att jag blev tvungen.
Cornelia ringde och möttes som så ofta av oförståelse kring sin diagnos. Till slut fick hon prata med en kurator som förstod allvaret, men problemen fortsatte.
– 2017 blev ett bortslösat år. Jag kallades också för första gången till mammografi och det var en plåga innan jag fick beskedet. När jag läste brevet så kunde jag äntligen slappna av. All värk jag haft i kroppen bara försvann.
En ensam sjukdom
Efter återfallet har Cornelia insett att hon behöver hålla ännu mer koll på sina tankar. Hon beskriver hälsoångest som en ensam sjukdom. Inte ens under de värsta perioderna var det någon utöver de allra närmaste som märkte något. Att skämmas hör till.
- Det är en stark kraft. Men idag känner jag mig frisk från ångesten. Jag måste hela tiden vara på min vakt mot tankar som inte stämmer med verkligheten. Det händer oftast när jag kämpat och lyckats. Jag måste bara ta in känslan och konstatera: nu kände jag så, men det betyder ingenting.
Cornelia känner att hon idag har verktygen hon behöver för att må bra och hjälper också gärna andra genom föreläsningar och goda råd. Men framförallt genom att ta människor på allvar när de berättar hur de mår.
Det här är Cornelia
Namn: Cornelia Tonéri.
Ålder: 44 år.
Bor: Linköping.
Familj: Sambo och två barn från tidigare förhållande.
Gör: Föreläser.
Fakta hälsoångest
Hälsoångest är en stark och ihållande oro där man tror sig ha en allvarlig sjukdom eller att man kommer drabbas av detta i framtiden.
Vanliga besvär som huvudvärk, muskelvärk eller magont kan man se som tecken på stroke, cancer, ALS eller någon annan allvarlig sjukdom. Tillståndet kallades tidigare för hypokondri.
Hälsoångest är ett psykiskt syndrom och det är viktigt att veta att det finns evidensbaserad behandling som exempelvis KBT.
Sjukvården ska alltid ta hälsoångest på allvar.
Till skillnad mot lättare oro så påverkar hälsoångesten vardagen. Rädslan har tagit sådana proportioner att det blir svårt att njuta av livet eller engagera sig i rutiner, arbete och relationer till andra.
Ångesten är lätt att väcka och kan utlösas av många olika saker. Vanliga exempel är kroppsliga förändringar som diffus smärta, tv-program om sjukdomar, inlägg på Facebook och tidningsartiklar om död eller diagnoser.
Inte sällan lider personen med hälsoångest även av depression eller andra ångesttillstånd.
Denna diagnos kan göra det svårt att söka vård. Många med hälsoångest söker sjukvård betydligt oftare än genomsnittspersonen, vilket tar tid och energi.
Andra med hälsoångest avstår istället från att söka vård och tar därför inte del av sjukvård på samma sätt som andra.
Hälsoångest är relativt vanligt förekommande. Troligtvis har ungefär 1-5 % av befolkningen svår hälsoångest.
Det förekommer även ofta katastroftankar om olyckor, bränder och brott. Vilket gör att man snabbt blir passiv för att undvika risker.
Vem som helst kan drabbas, men om man en gång drabbats av en allvarlig sjukdom har man större risk att utveckla hälsoångest.
De som har en förälder som har hälsoångest löper också större risk att själv utveckla problemet. Även trauman och större livsförändringar kan vara utlösande faktorer.
Tips och råd kring hälsoångest
1. Att våga acceptera tankarna gör dig bättre rustad i din kamp mot dem. Tankarna finns där, men det betyder inget.
2. Googla inte sjukdomar och symtom – oavsett vad du läser så tolkar hjärnan det som den vill ändå.
3. Prata med någon du har förtroende för. Bär inte din ångest ensam.
4. Kom ihåg att vem som helst kan drabbas och det är oftast den man inte tror som lider i tysthet.
5. Är du anhörig – lyssna utan att förminska, men heller inte bekräfta.
