Elisabeth: Han tände på att klä sig i kvinnokläder
Första gången han bjöd ut mig kände jag att Jan var perfekt. Han var generös och vi insåg snabbt att vi hörde ihop. Allt hade kunnat fortsätta vara perfekt om det inte var för hans lilla böjelse, som jag bara inte kunde förlika med mig.
Jag träffade Jan på jobbet. Han var konsult med väldigt gott rykte och jag blev imponerad av honom. Vi jobbade ihop under ett par dagar och trivdes bra ihop, men ingenting hände mellan oss.
Några månader senare hyrde min chef in honom igen och den här gången blev det uppenbart att vi attraherades av varandra. Han bjöd ut mig på middag och det slog gnistor. Han följde med mig hem och det blev inledningen på vår relation.
Jag blev kär i Jan. Han hade så många underbara sidor. Han var uppmärksam, generös, passionerad och en gentleman. Det kändes fantastiskt att vara med honom. Jag skröt om honom för mina väninnor och de blev alltmer nyfikna.
När Jan och jag hade träffats i några månader tog jag med honom till en väninnas födelsedagsfest. Det var första gången som han fick träffa mina vänner och efteråt höll de med mig. De tyckte att jag hade gjort ett fynd, men en väninna sa lite mer än så:
– Var bara lite försiktig tills du känner honom bättre. Jag håller med om att han verkar toppen, men du vet vad man brukar säga om de lugnaste vatten…
Hennes kommentar fick mig att skratta. Jag hade så svårt att tänka mig att Jan kunde ha något karaktärsdrag som skulle få en negativ påverkan på vår relation – det borde jag ha upptäckt vid det laget.
Jag tyckte att jag kände honom väl, men jag hade glömt hur lätt man tror sig känna någon när man är kär. Och att ingen är helt som man föreställer sig…
En förvånande upptäckt
Vi hade träffats i ungefär fyra månader när jag hittade ett par svarta nätstrumpbyxor i hans garderob. Jag blev rädd. Träffade han någon annan?
Men han bara skrattade när jag höll upp dem.
– En av mina kompisar gifte sig i fjol, sa han. Det var till svensexan.
– Menar du att du hade de här på dig? frågade jag klentroget.
Jag kunde bara inte tänka mig Jan i nätstrumpor.
Det hela slutade med att han drog på sig dem och mannekängade. Jag skrattade och efteråt hade vi sex.
Jan hade en större lägenhet och bodde nära min arbetsplats. Eftersom jag ändå sov hos honom nästan varje natt bestämde vi att jag skulle flytta hem till honom.
Jag hyrde ut min lägenhet och var lycklig när vi blev sambos. Jag tyckte att vi hade något riktigt bra tillsammans.
Ett par dagar senare städade jag garderoberna för att få plats med mina grejer.
– Kan jag slänga de här? frågade jag och höll upp strumpbyxorna.
Men nej, dem ville han ha kvar. De kunde vara kul att ha, tyckte han.
Någon vecka senare upptäckte jag att de hade bytt plats, som om de blivit använda. Och bland hans kalsonger hittade jag två par trosor.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Han påstod att de hade tillhört en gammal flickvän. Jag slängde dem, men hade svårt att skaka av mig en olustig känsla. Något kändes fel.
En kväll började jag ana vad. Jag kom hem från en middag med några väninnor och hittade Jan i sovrummet, iförd strumpbyxorna. Han försökte bagatellisera det hela och skämtade om att han bejakade sin feminina sida. Men det var inget skämt.
– Jag tycker det är sexigt att tänka på hur du skulle se ut i dessa, sa han. Och är det inte lite sexigt att se mig i dem också?
Jag förstod inte vad som pågick. Jag hade aldrig träffat en man som gillade att klä sig i kvinnokläder, men jag började förstå att det var en dragning som Jan hade. Han verkade tro att jag bara blivit förvånad, men inte hade något emot det.
Dagen därpå ringde han mig på arbetstid för att berätta att han gått till jobbet med ett par av mina trosor på sig. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag ville inte vara fördömande, men det här var motsatsen till en kick för mig.
Kunde vi kompromissa?
Jag träffade väninnan som varnat mig för ”de lugnaste vatten och de största fiskarna” och berättade för henne vad som hade hänt.
– Åh herregud, sa hon. Nog för att jag hade en känsla av att han dolde något – men något sådant hade jag aldrig väntat mig…
Det var vi sannerligen två om. Hon gav mig rådet mig att försöka prata med honom. Och att försöka förstå vad det var han ville och tände på. Och att fundera noga över hur jag kände och om jag möjligen kunde tänka mig att gå honom till mötes i hans sexuella drömmar och fantasier. Men hon var också tydlig med att, om jag inte kunde förlika mig med den här tanken, vara ärlig mot honom med hur jag kände och berätta det.
Så jag försökte göra det just det. Jag försökte förstå exakt vad det var han tände på, och varför. Jag hade sett Jan som manlig och handlingskraftig, men jag förstod alltmer att han gillade att vara den svaga i relationen och att bli dominerad i sovrummet.
Jag hade inget emot att ta initiativ, men det här var något annat. Han ville att vi skulle spela ett rollspel, där jag skulle förföra honom medan han var klädd i min negligé och kvinnliga underkläder, till och med behå och strumpeband.
Att se honom spela kvinna i sängen var mer än jag kunde hantera. Jag förstod ju att det här var så han ville ha det. Inte bara någon enstaka gång om året, utan ofta, väldigt ofta.
Det hela var direkt avtändande för mig och jag kunde inte tänka mig att ha det så.
– Jag är ledsen, sa jag efter att ha bitit ihop i ett par veckor. Men det här funkar inte.
Det kändes så orättvist att ett förhållande som jag hoppats så mycket på skulle gå om intet på grund av något som detta. Jan slutade att spela kvinna i sängkammaren, men vi visste ju båda att det som jag upplevde som det ”normala” i vårt sexliv var en lögn. Vi pratade inte längre om våra önskningar i sängen, vi trevade oss fram och hade ett sexliv som vi båda visste var en kompromiss – för han ville egentligen ha något annat.
Det dröjde inte länge förrän vi båda ville ut ur relationen. Vi hade hamnat i en tystnad och en återvändsgränd som vi inte kunde ta oss ur. Jag flyttade hem till mig igen och vi bröt kontakten, mer eller mindre över en natt.
Jag ångrar inte att det tog slut. Det skulle aldrig ha fungerat, för jag hade aldrig kunnat dela hans fascination för rollspelet som han ville leva i. Men det är klart att jag har undrat vad som hade hänt om han inte hade haft den dragning han hade och inte varit en man som tände på att ha på sig trosor i sängen.
/ Elisabeth
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]