Trending: RelationsproblemVänner för livetVår familjOtrohetLivet med en hund

Margareta: Min man blev besatt av sin träning

21 apr, 2023 
AvAnonym läsarberättelse
Tor behövde gå ner i vikt, men hans nya hälsosamma livsstil gick till överdrift och han blev i det närmaste manisk när det gällde mat och motion. Till sist gick det så långt att jag inte visste om vårt äktenskap skulle överleva.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons

Självklart skulle det vara fest när min man Tor gick i pension. Efter ett långt arbetsliv som montör hade han bestämt sig för att sluta jobba när han fyllde 63.

Se också: 5 fördelar med att ligga i soffanBrand logo
Se också: 5 fördelar med att ligga i soffan

Till festen kom både kollegor, släkt och vänner. Presentbordet dignade av paket – det var som om han firade en jämn födelsedag. Bland alla presenterna fanns böcker om golf och fågelskådning, tanken var väl att han skulle komma igång med en hobby när han nu var pensionär. Men Tor var mer intresserad av de chokladaskar som han också fått. I stort sett varje dag när jag kom hem från jobbet satt Tor i soffan och tittade på tv med en kopp kaffe och en stor skål med chokladbitar framför sig.

Annons

–Hej älskling! Har du haft lika fullt upp i dag som jag? sa Tor med ett stort leende.

Och självklart log jag tillbaka, för det var helt okej att han tog det lugnt och kopplade av ett par veckor innan han bestämde sig för vad han skulle göra på dagarna.

Själv planerade jag att jobba ett par år till. Jag trivdes med mitt jobb som ekonomiassistent och gillade mina kollegor. Kanske borde Tor ha fortsatt att jobba, för det verkade som han hade svårt att komma igång och göra något. Han bara slappade framför tv:n och åt godis – och det såg ut som att det skulle bli hans permanenta sysselsättning.

Min man som tidigare varit slank blev allt större och fick både kulmage och dubbelhaka. Jag började att oroa mig för hans hälsa och jag valde att till en början gå försiktigt och diplomatiskt fram.

–Ska vi inte gå med i den nya golfklubben? Jag har hört att de andra medlemmarna är nybörjare precis som vi. Och jag tycker att vi behöver röra på oss, sa jag och försökte låta positiv.

Annons

– Golf? Nej, det känner jag inte för. Det är fotbollsmatcher jag vill se på tv både på lördag och söndag. På soffbordet låg en tom påse lakritskonfekt och en stund senare tassade han ut i köket och hämtade ett paket kex. Det här måste sluta och jag insåg att jag fick säga till på skarpen. Dagen därpå köpte jag två par löparskor och efter kvällsmaten insisterade jag på att vi skulle ta en promenad – i rask takt.

–Sakta ner, vill du ta livet av mig? stönade Tor redan efter ett par hundra meter.

– Nej, älskling det är precis det jag inte vill.

Gick för långt

Som tur var hade min man kvar sitt goda humör och därför kunde vi sedan prata allvar om att han måste fylla sitt liv med något annat än tv och sötsaker. När vi kom hem från promenaden drog Tor fram vågen som stod långt under vår säng och kunde chockad konstatera att den visade på 104 kilo.

Annons

– Jag trodde att jag vägde 87– 88 kilo. Det är ju inte klokt, utbrast han och kastade en halv chokladkaka i soppåsen.

Dagen därpå kontaktade Tor en bantningsklubb där medlemmar i alla åldrar träffades för att motionera tillsammans och utbyta tips och erfarenheter. Det var precis vad han behövde. Tomrummet efter arbetet och kollegorna kunde han nu fylla och han kom hem från mötena och pratade länge och väl om förbränning och intervallträning. Det var härligt att min man hade fått ett nytt intresse.

Men min glädje byttes efterhand till irritation när jag upptäckte att Tors nya, sunda livsstil faktiskt blev för sund. Visst njöt jag av våra hälsosamma måltider och det var toppen att Tor tog initiativ till cykelturer och promenader och köpte klippkort till gymmet och simhallen. Men jag tyckte att det gick för långt när han tog upp varor jag lagt ner i korgen när vi var och handlade.

Annons

–Vi ska inte ha burkmajs. Det innehåller lika mycket socker som godis. Torkad frukt är inte heller bra. Vi köper mandlar i stället, det är helt okej att äta en handfull om dagen, undervisade han.

Det var nästan komiskt att min man som jag varit tillsammans med i över 30 år plötsligt var expert på ett område han aldrig tidigare intresserat sig för. Men jag kunde hålla mig för skratt när han ständigt tillrättavisade mig i affären och därför överlät jag matinköpen till Tor. Sedan kompletterade jag själv med det jag var sugen på. Till exempel en flaska rödvin och några goda ostar till helgen.

–Vad håller du på med? frågade Tor när han kom hem från sin löptur efter lördagens middag. Numera motionerade han alltid efter varje måltid och jag gjorde ofta honom sällskap, men den här kvällen kände jag för att mysa i soffan med vin och ost.

Annons

–Det är en god bourgogne och en härlig camembert. Vill du inte smaka lite? Efter att ha hållit igen i flera veckor kan du väl unna dig det, sa jag och log.

–Jag har inte hållit igen. Jag har bytt livsstil och den gäller livet ut. Stöttar du mig inte? undrade han och såg så förnärmad ut att mitt leende försvann snabbt.

– Självklart stöttar jag dig. Jag har ju ätit enorma mängder broccoli och gått, cyklat och simmat åtskilliga mil med dig. Men det måste väl ändå vara okej med en belöning då och då, sa jag och hällde upp vin i de två glasen som jag hade ställt fram.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

Lätta ditt hjärta är en podcast från Aller media, där du får ta del av vanliga människors berättelser. Problemen som lyfts diskuteras med en psykolog.

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

–Häll inte upp till mig. En belöning ska inte vara något som man stoppar i munnen, då är man tillbaka i ett destruktivt beteende, sa Tor och lät som han läste innantill ur en bantningsbok.

Annons

Bägaren rann över

Mina planer på en mysig kväll tillsammans var tillintetgjorda och i stället för att njuta av vin, ost och en bra film satt jag och funderade på hur vi hade hamnat i den här äktenskapliga krisen. Jag kunde inte påminna mig om att Tor och jag någonsin tidigare suttit i var sitt rum en lördagskväll och varit sura på varandra. Men det gjorde vi alltså. Tor valde bort soffmyset och gick i stället ner i källaren och trampade en mil på motionscykeln.

Jag ansträngde mig för att visa Tor att jag verkligen stöttade honom de följande veckorna, men så inträffade något som fick bägaren att rinna över. Ett par vi umgås med hade bjudit oss och några andra vänner på middag.

Redan när vi satt oss till bords frestades mitt tålamod när Tor långt och omständligt pratade om näringslärans principer. Flera gånger försökte de andra vid bordet byta ämne, men min man såg till att leda tillbaka samtalet till att handla om hälsosam livsstil. Efter maten blev det kaffe och tårta och värdinnan kom in med en fantastisk tårta. Hon måste ha lagt ner många timmar på den och alla beundrade den – utom Tor.

Annons

– Jag äter inte socker, så jag ska inte ha någon tårta. Om man äter sig mätt på riktig mat har kroppen inget behov av sötsaker, sa han med hög röst.

Om Tor bara hade tittat på mig och sett min ilskna blick hade han nog hejdat sig, men han fortsatte gå på om att suget efter socker var lika starkt som suget efter heroin. Värdinnan sa urskuldande att tårtan innehöll mycket bär också. Då levererade Tor ett brandtal om fruktsockrets skadlighet. För första gången under mitt äktenskap önskade jag min man långt, långt bort.

–Du är så tyst, Nina. Har du ätit för mycket, jag såg minsann att du tog två bitar av den där hemska tårtan, sa Tor i bilen på väg hem från middagen.

– Det var en mycket god tårta, det enda som var hemskt var ditt förfärliga uppförande, sa jag med den argaste röst jag någonsin använt.

Annons

All min instängda irritation exploderade och under bilturen hem sa jag vad jag tyckte och tänkte.

–Jag är tacksam för att du slutade hänga framför tv:n och äta godis, men du måste hitta en balans mellan hälsa och en livsstil som jag och andra människor orkar med. Det handlar om mat och motion, inte om fanatism och självspäkning, sa jag rasande. Tor såg ut som jag hade slagit honom och när vi kom hem gick vi till sängs utan att säga något mer.

Förstod budskapet

Dagen därpå gav sig Tor iväg tidigt för ett cykellopp med bantningsklubben och själv gick jag runt hemma och visste inte vad jag skulle ta mig till. Tor var den människa som stod mig allra närmast och nu kunde vi plötsligt inte nå fram till varandra. Hur skulle det gå för oss?

Lyckligtvis hade ju inte Tor blivit totalt förändrad, han hade samma sinne för humor som när jag förälskade mig i honom i ungdomen. När han kom hem från cyklingen serverade han oss kaffe och småkakor.

–Vi får inte glömma bort att skämma bort oss själva, sa han och blinkade till mig.

Då fick han en kyss för jag förstod ju att småkakorna var en fredstrevare. Min man hade förstått budskapet – hälsa är bra, men i fanatisk form blir det ohälsosamt – i alla fall för vårt äktenskap.

Berätta din historia!

Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.

Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]

Annons