Elisabeth: Min mans otrohet blev min lycka

Se också: 7 oväntade kändispar som fick barn tillsammans

Rolf var min första pojkvän, min klasskamrat i grundskolan. Vi var några par som höll ihop och hade några roliga år tillsammans.

På slutet var vi bara två par kvar, men det andra paret gifte sig inte med varandra. Det gjorde Rolf och jag, då vi fyllt tjugo år.

Åren gick. Våra tre söner gifte sig och gav oss sju barnbarn. De bodde alla ganska nära och vi fick ofta äran att vara barnvakter. Det var härliga år.

Både Rolf och jag tyckte om att leka med dem och jag tror att vi hade lika roligt som barnen. Men barn växer upp så fort. Snart var de inte små längre.

Vi gick och tittade på ishockey, fotboll, balett, judo, simtävlingar. Ibland, då det körde ihop sig för föräldrarna, skjutsade vi barnbarnen hit och dit.

Det blev mindre och mindre tid att besöka farmor och farfar. Vi hade full förståelse för att det blir så helt naturligt. Nu var vi ensamma ibland och det blev lite tyst i huset.

Helt plötsligt hände något oväntat. Rolf kom hem och berättade att han blivit upp över öronen förälskad i en kvinna som arbetade på biblioteket.

Plockade svamp

Han hade frågat efter en bok och de hade haft ett långt samtal om den boken. Ganska snart var han där igen och frågade efter en annan bok. Det hela slutade med att de träffades och hade sex med varandra hemma hos henne.

Jag var helt oförberedd, hade inte anat ett dugg. Det var så långsökt att Rolf varit med en annan kvinna. Vi satt uppe hela natten och talade.

Lyckligtvis var det en fredagskväll så ingen av oss behövde gå till arbetet nästa dag. När vi tänkte igenom situationen upptäckte vi att vi nog mest var som kamrater.

Hade vi någonsin varit riktigt kära? Nej, inte ens då vi var unga. Det hade liksom bara blivit vi två och det hade varit bekvämt så.

Jag tyckte mycket om Rolf. När den värsta chocken lagt sig kände jag mig glad för hans skull.

Konstigt ändå att jag tog det så lugnt. Allt gick i en rasande fart. Vi sålde villan, skaffade var sin lägenhet och inga hårda ord blev sagda. Pojkarna tog det med ro. Man kan nog säga att det var en lycklig skilsmässa.

Men jag saknade min gräsmatta. Då solen sken tog jag min gamla bil och åkte ut till något grönområde, ibland med någon väninna men även ensam då ingen hade tid att följa med.

Bilen var en tjusig gammal svart Volvo Amazon. Rolf hade klistrat på gula fartränder. Pojkarna tyckte den såg ut som en tävlingsbil. De påstod att jag körde som en stoppkloss i trafiken, men jag tog mig åtminstone fram.

Någon hade tipsat mig om ett svampställe – det måste jag prova! Jag älskade att plocka svamp. Rolf brukade följa med då vi var gifta, men då hade han någon tidning med och plockade inte en enda svamp.

Den här dagen hade jag inte berättat för någon vart jag skulle. Jag tog med mig svampkniv och korg och givetvis kaffetermos och smörgås. Sedan körde jag in på en liten skogsväg. Den delade sig flera gånger innan jag bestämde mig för att stanna.

Då hade jag ingen aning om var jag befann mig, men jag hade mycket bensin i tanken så det var inga problem. Jag kom in på en mycket liten väg, bara en liten stig.

Den var nog inte använd på många år. Det skulle gå bra att vända bilen för det var en glänta i skogen längre fram, men först skulle jag plocka svamp.

Vi blev kära

Till min besvikelse hittade jag inte en enda svamp. Jag hade gått omkring ganska länge när jag gav upp. Det skulle smaka bra med kaffe.

Ryggsäcken med matsäck låg på framsätet. Då upptäckte jag att bilnyckeln satt i bilen och dörrarna var låsta.

Ingen visste var jag fanns, inte ens jag själv. Impulsivt försökte jag bryta upp dörren med svampkniven. Den gick sönder men dörren var fortfarande låst. Då kom en man.

Han hälsade artigt och undrade vad jag gjorde mitt inne i skogen på en väg där ingen brukade gå. När jag förklarade vad jag ställt till med berättade han att han var polis. Min bilmodell var svår att stjäla, nästan omöjlig att öppna.

Han försvann, kom strax tillbaka och svängde med en sträng som han sett i skogen. Med hjälp av den kunde han öppna en av dörrarna.

Behöver jag säga att jag blev glad? Tänk att han kom på stigen just den dagen. Tänk att det låg en sträng mitt inne i skogen just då. Vi blev ett par och nu förstår jag Rolf – för i dag vet även jag hur det känns att vara riktigt förälskad.