Elsa: Jag blir deppig när våren kommer – känner mig som världens konstigaste person

Vad menas egentligen med vårdepp och varför drabbas vissa?

Det har blivit vår och solen går upp redan innan sex. Jag har inte riktigt hängt med, det känns som att det nyss var snö på marken och mörkt på himlen när jag gick ut med hunden innan jobbet.

På kontoret trillar kollegorna in vid åtta och kvittrar om hur underbart det är med ljuset. ”Och tänk att det kommer vara ljust ute när vi slutar för dagen också, det är ju helt underbart!” säger de.

Jag känner mig som världens konstigaste person som inte håller med dem, men faktum är att jag alltid mår som sämst den här tiden på året.

Känns som pollenallergi

Hösten är min favoritårstid. Äntligen släpper alla förväntningar på att man borde vara ute dygnets alla vakna timmar och ”fånga dagen”. När mörkret börjar lägga sig i oktober ser jag fram emot att få kura inomhus, tända ljus, se på film och bara vara.

Jag vet inte om det är förväntningarna eller ljuset i sig som gör mig deppig. Det börjar redan i mars, när vårdagjämningen närmar sig. Jag är visserligen ljuskänslig och börjar använda solglasögon tidigare än någon annan jag känner, men det är också som att våren gör mig trött. Jag är inte pollenallergiker men det kan nog liknas vid det. Ögonlocken känns tunga, hjärnan dimmig och jag vill bara dra täcket över huvudet.

Det kanske handlar om att jag tillhör en viss personlighetstyp? Är glaset halvfullt eller halvtomt liksom? Jag brukar inte se mig själv som en pessimistisk person. Men varför annars kan jag inte uppskatta våren som alla andra?

Är det för att jag är född på hösten? Nej, jag känner många vågar, skorpioner och skyttar som älskar våren.

Vårdepression vedertaget begrepp

Det är som att våren gör mig stressad. När jag kommer hem efter jobbet måste jag ta tag i alla hushållssysslor och gärna hinna kolla på någon tv-serie innan det är dags att gå och lägga sig. När ska man ens ha tid att ta tillvara på ljuset!?

Nu när jag skriver om det började jag söka på nätet. Det är tydligen ett vedertaget begrepp, ”vårdepression”. Man verkar inte riktigt veta vad det beror på, men det kan vara något hormonellt, att ljuset stör dygnsrytmen. Det står att man kan bota med terapi och antidepressiva läkemedel.

Men så långt vill jag nog inte gå. Framemot sommaren brukar det släppa. Då har jag ingenting emot att solen gassar. Kanske är det för att jag lagom till dess har vant mig vid ljuset. Eller så är det för att jag vet – snart kommer hösten.