Skådespelaren Emma Örtlund: ”Förr skulle föräldrar glömma bort såna som oss”

Det är lätt att bli på gladhumör när man träffar skådespelaren Emma Örtlund. Trots att hon när vi träffas repeterar för fullt inför en stor manifestation med Catwalk Live inför 9000 skolbarn på Avicii arena i slutet av maj, spelar in en ny film med Glada Hudik-gänget och reser kors och tvärs i Sverige, så strålar hon som en stjärna.

– Det är både pirrigt, nervöst och lite ångest och så, inför att stå på Avicii arena. Men jag tänker positivt. Jag ska bara andas och ta det lugnt och ha jätteroligt och gå ut och skina. Jajemän, säger Emma.

Stor manifestation Avicii arena med Catwalk Live

Den stora manifestationen på Avicii arena görs tillsammans med Tim Bergling Foundation och är en stor avslutning för alla barn som deltagit i Glada Hudik-teaterns projekt Barn föds inte med fördomar. Glada Hudik-teatern vill att alla människors lika värde ska sätta sig i ryggraden på dagens barn, så att det genomsyrar allas beteende, varje dag.

Downs syndrom är inget hinder

relationerMoa Engdahl från tv-serien "Drugdealer" drömmer om att bli kändis

– Bara för att vi har en funktionsnedsättning så betyder det inte att vi inte får synas och skina och ha roligt, säger Emma och fortsätter:

– Många som har funktionsnedsättningar, som jag och de andra i Catwalk-gänget, som Ida, Alex och Kitty och Niklas, vi är precis som många andra ”normalstörda”, som Pär Johansson brukar säga.

Emma Örtlund blev mobbad

Pär Johansson är Glada Hudik-teaterns konstnärliga ledare. Hans livsfilosofi är att alla ska göra det de är bra på och tycker är kul. Och att man ska vara där man trivs.

– Fördomar gör att många barn blir mobbade i skolorna, bara för att de är annorlunda. De tycker att de är kassa och fula och inte lika mycket värda. Så var det för mig. Jag blev svårt mobbad. Det gjorde att jag mådde jättedåligt, säger Emma.

Till slut orkade hon inte gå till skolan. Trots att hon drömt om att få klä sig i en rosa prinsessklänning på studentbalen, så gick hon inte dit. Hon kände sig inte välkommen.

Det är ju jättemånga barn som sitter hemma, för att de mår dåligt i skolan. Och inte känner att de passar in. Vad skulle du vilja säga till dem?

– Jag skulle vilja säga till dem, att det bästa är om de som blir mobbade och deras nära och kära kan bestämma med läraren, att han ska få ihop föräldrarna till den som blir mobbad med mobbarna och deras föräldrar, och sätta sig ner och ha ett samtal om detta. Hjälper inte det, tycker jag att man ska ta tag i det genom att prata med rektorn, så får han ta tag i det, säger Emma.

Har du varit ute och mött elever som varit med i Barn föds inte med fördomar-projektet?

– Vi har varit och mött skolelever i Skellefteå. Det var jätteroligt. Jag fick så mycket minnen från när jag var liten och gick i skolan. Jag började nästan gråta för att det var så mycket känslor. Jag ville inte åka därifrån. För det var så fint. Jag hade velat fixa fredagsmys till barnen, och go’fika och glass. Jag hade velat fixa skoldisko till dem. Jag kände så inuti mig, att det var jätteroligt och jag ville verkligen göra om det, säger Emma med tårar i ögonen.

Dokumentär om funktionsnedsatta människor

I maj började inspelningen av dokumentärfilmen Det kunde ha varit vi. Emma och några av de andra stjärnorna från Glada Hudik-teatern ska besöka platser i Sverige som har varit viktiga för rasforskningen. Inte för att döma, utan för att försöka förstå hur man tänkte då.

– Det är helt magiskt att få spela in film igen. Vi ska åka runt i en husbil, jag och Pär och Ida och Niklas, till lite olika platser. Det ska bli jätteroligt.

Ska ni sova i husbilen?

– Vi får se om det går, det blir lite trångt kanske. Och om Pär snarkar, det är ingen höjdare! säger Emma, med ett stort och härligt skratt.

Vet du vart ni ska åka?

– Vi ska bland annat åka till Säters mentalsjukhus, som det hette då. Och träffa människor som har varit delaktiga och kanske jobbat på ett sjukhus vid den här tiden. De som har varit med om det här med tvångströjor och som är äldre nu, säger Emma.

Emma Örlunds mamma gick bort i cancer

I sitt Sommarprogram i P1 berättade hon om hur det var förr, när funktionsnedsatta personer gömdes undan på stora institutioner.

– Föräldrarna rekommenderas ofta att ge bort oss. Och glömma att vi föddes. Så är det fortfarande i vissa länder. Det måste ändras. Jag kommer aldrig att be om ursäkt för vem jag är. Jag är stolt, och jag förtjänar respekt. Saker har förändrats. Och nu är det dags för mig att skina, så känner jag.

Vad fick du för reaktioner på ditt sommarprogram?

– Jättemånga! Många sa att de kände igen sig, speciellt i det där med mobbningen. De hade både skrattat och gråtit när de lyssnat. Många sa också att det var det bästa sommarpratet de någonsin hade hört. ”Och vilka bra låtar du hade, Emma!”, sa de. En del kände också igen sig när jag berättade hur det var när min mamma dog.

2015 gick Emmas mamma bort i cancer.

– När mamma var sjuk fick jag hjälpa henne. Jag var arg och ledsen. Och när jag mådde dåligt så var jag dum mot andra. Då sa jag elaka saker till mina nära och kära. En dag sa pappa att mamma var väldigt dålig. Då åkte jag och mina systrar hem och gjorde det så fint för henne. Vi tände ljus och satte dit fotografier och sa farväl. Jag bad om ursäkt för alla gånger som jag hade varit dum och elak mot henne. ”Du har inte varit dum mot mig, Emma”, sa hon.

Efter reklamen: Se också: Emma fick revansch på catwalken i New York

Emma systrar har varit ett stort stöd för henne, när sorgen har känts tung.

– Och så har jag världens bästa pappa, som ställer upp på allt. Utan honom hade jag inte klarat mig, säger Emma.

Emma Örlund på Ellegalan med Kakan Hermansson

Pappa Kjell var med i New York när Emma fick gå på catwalk i en askungeklänning och ta en hejdundrande revansch på alla mobbare, som en gång i tiden fick henne att stanna hemma från sin studentbal.

– Att få vara med i Catwalk-filmen har förändrat mig. Det var en stor upplevelse och allihop i publiken bara älskade det. Tack vare det äventyret har jag fått fantastiska vänner för livet, som gillar mig och tycker om mig för den jag är, säger hon.

Några dagar efter intervjun ska Emma Örtlund vara prisutdelare på Ellegalan tillsammans med Kakan Hermansson.

– Hon är jättehärlig och det ska bli så roligt. Jag har en dröm om att få skapa en egen klädkollektion och ett eget sminkmärke. Sminkmärket ska heta ”Teenager in 80’s” för att jag älskar 80-talet så mycket.

Emma Örtlunds sommarhus heter Emmaboda

I sommar ska hon inreda sin nya lägenhet i Värnamo.

– Jag har ju rest så mycket och gjort så mycket, så det känns som om Gislaved är för litet för mig. Och så blir det mycket jobb i sommar. Både med dokumentärfilmen och med lite andra hemliga projekt, som jag inte får berätta om än, säger Emma. Men jag hoppas att jag hinner vara i min sommarstuga i Halmstad. Den har jag döpt till ”Emmaboda”. Det var farmors idé. Ett jättebra namn, tycker jag.

Vad brukar du göra på sommaren, när du är i ditt ”Emmaboda”?

– Då tycker jag bäst om att spela minigolf och äta mjukglass och bada i havet och ta det lugnt och vila. Och så brukar vi greja i stugan med det som behövs. Ibland har vi åkt på loppisar och second hand och på muséer. Jag älskar second hand-butiker. Där kan man göra sådana fynd!

Emma Örlunds sommarfavoriter

Min bästa sommar:

– Det var faktiskt 2019. Då var jag med mina tjejkompisar Miranda och Ida och Hanna. De sov över i min sommarstuga, ”Emmaboda”, i Halmstad. Vi hade så kul, och skrattade och pratade mycket. Och så var vi ute och åt buffé på en thairestaurang som heter Lotus i Halmstad. Det var en jätterolig sommar.

Roligaste semestertabben:

– Jag kommer ihåg en sommar 2011 då jag var på stranden i Ugglarp, med syrran och hennes familj. Jag älskar att bada i Ugglarp, det är min stora favorit vid havet. Det ligger mellan Falkenberg och Halmstad. Där finns det både sandstrand och klippor som man kan hoppa från. Då sket en fiskmås plötsligt rakt på min axel! Plask, bara. Så det rann nerför armen. ”Oh, gud!” ropade jag. Jag fick panik först. Sedan tänkte jag att ”äsch, det är inte så farligt”. Och så fick jag bada av mig det, bara.

Smultronställe i Sverige:

– Det har jag många! När det gäller loppisar och second hand, så kan jag rekommendera Östregårds antik och loppmarknad i Moheda, Småland. Det är jättestort. Där har jag fyndat många fina saker, till exempel en snygg collegejacka med axelvaddar av brunt läder, från 80-talet.

Bra tv-serie en regnig dag:

– Då kan jag rekommendera Varuhuset från 80-talet, som finns på dvd, eller Skilda världar från 90-talet, som går att se på Öppet arkiv på SVT play.

Bästa bok i hängmattan:

– Jag gillar bäst att läsa Kittyböckerna av Carolyn Keene, och Tvillingböckerna av Sivar Ahlrud, som jag hittar på loppisar och second hand.

Godaste sommardrinken:

– Jag älskar Festis och Mer-drickor. Det är jättegott.