Eva: Jag prioriterade bort min dotter när jag blev mormor
Hon var trött, osäker i sin mammaroll och behövde bli sedd och bekräftad men det enda jag gjorde var att komma med goda råd...
Jag minns dagen min dotter Julia ringde för att berätta att hon var gravid och att jag skulle bli mormor som om det vore i går. Jag hoppade av glädje och började gråta av lycka.
När jag ett halvår senare åkte till BB och såg min lilla dotterdotter för första gången svävade jag i ett lyckorus och grät av glädje igen. Tänk att min dotter som jag en gång satt till världen nu själv hade blivit mamma och gjort mig till mormor åt detta lilla näpna under.
Hon tyckte det var jobbigt att vara nybliven mamma
Under de närmaste månaderna talade jag inte om annat än att jag hade blivit mormor. Släkt och vänner blev nog ganska trötta på mig men jag var så uppfylld av min lilla dotterdotter att jag aldrig märkte det.
Varje dag ringde jag till Julia för att höra att allt var bra och vilka framsteg min guldklimp hade gjort.
Även om Julia var lycklig över sitt barn klagade hon också över hur jobbigt det var att vara nybliven mamma.
Ibland tyckte jag att hon gnällde i onödan och förstorade upp småsaker till problem. Aldrig förstod jag varför man måste googla varje litet rött värmeutslag i nacken eller något annat som hör spädbarnstiden till. Det var bara att som mamma använda sitt sunda förnuft tyckte jag.
Jag märkte att Julia blev stött på mig när jag inte tog hennes prat om ekologisk gröt som lilla Tilde spottade ut och störd nattsömn på riktigt allvar.
När jag hälsade på njöt jag av att se Tilde ligga på en filt på golvet och kasta leksaker omkring sig eller dra ner alla kuddar från soffan som hon gjorde när hon blev stor nog att kunna resa sig upp.
Julia, däremot, både stönade och suckade medan hon la allt till rätta igen. Jag skakade på huvudet och tänkte att den tid barnen är små går så fort. Innan Julia vet ordet av har Tilde flyttat hemifrån.
Jag såg bara mitt barnbarn – inte hur jobbigt min dotter hade det
En dag när jag hälsade på klagade Julia över att Tilde hade vaknat flera gånger på natten och skrikit för att hon håller på att få tänder.
– Men lilla hjärtat så synd om dig att du ska ha så ont nu när tänderna kommer, sa jag och vände mig till Tilde.
Då exploderade Julia.
– Du tänker bara på Tilde men inte på mig som inte har sovit en hel natt sedan hon föddes.
Först då såg jag hur trött Julia såg ut. Där framför mig stod min egen dotter och ville bli bemött med omtanke och medlidande av sin egen mamma i stället för att bara få massor av goda praktiska råd om barnavård.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
När Tilde sov middag efter att vi ätit lunch bestämde jag mig för att lyssna riktigt på Julia så att hon fick ur sig sin frustration.
När jag hörde på henne insåg jag vilken privilegierad roll det är att vara mormor. Jag fick träffa Tilde så mycket jag ville men hade inte det yttersta ansvaret för henne. När jag blev trött kunde jag bara gå hem och vila mig. Jag kom plötsligt ihåg hur trött och osäker jag själv hade varit när jag var nybliven mamma.
Julia erkände också för mig att hon hade svårt att acceptera att hon inte längre kom i första hand för mig, att Tilde tagit hennes plats.
– Men så är det, när man har blivit mamma kommer man själv hela tiden i andra hand.
Har börjat lyssna på min dotter
Nu har jag slutat ge Julia förnuftiga råd när vi träffas, jag bara lyssnar och håller med henne när hon klagar. Jag mindes ju tydligt hur jobbigt det hade varit när Julia var liten och inte ville äta grönsaker eller ha kläder på sig – eller ville somna på kvällen.
Det Julia nu behövde allra mest var någon som lyssnade, höll med och gav henne en uppmuntrande kram. Någon som sa till henne att hon var en jättebra mamma som tog sitt ansvar på allvar.
Tilde har blivit två och ett halvt år och är i trotsåldern. Hennes föräldrar har fullt upp med att sätta tydliga gränser. Jag lägger mig inte i hur de uppfostrar henne, det är deras sak. Men när jag och Tilde är ensamma har vi våra egna gränser och regler som är betydligt friare än de hon har hemma.
Det är ett privilegium jag har som mormor, och när jag blir trött kan jag tryggt lämna henne hos hennes föräldrar och gå hem till min egen lugna vrå och koppla av!
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]