Eva: Jag tog tag i min stora rädsla – när längtan blev för stor

Efter reklamen: 5 saker du aldrig bör bära på ett flyg

Jag svävar på moln – hade jag sagt det där för ett par år sedan hade jag fått kalla kårar och känt obehag.

Men nu svävar jag på moln och är utom mig av lycka – jag har nämligen blivit av med min flygrädsla och är på väg till Los Angeles i USA.

Mardrömsresan satte sina spår

När jag var liten åkte min mor och far mycket på bilsemester. Jag fick följa med i baksätet. Vi åkte kors och tvärs genom vårt vackra, avlånga land. Det var på den tiden mobilen inte var uppfunnen så tiden fick tillbringas med att titta ut genom fönstret och fantisera. Det gick bra det med.

Ibland är inte blod tjockare än vatten

relationerJenny: Mina föräldrar tog min exmans parti efter otroheten

När jag som tonåring fick chansen att följa med på en charterresa med min vän Kicki och hennes föräldrar tackade jag direkt ja. Jag hade ju aldrig suttit på ett flygplan! Vilken grej!

Men oj, vad det visade sig vara läskigt. Oturligt nog hade vi valt att åka iväg på en riktigt blåsig dag och flera av mina medpassagerare behövde använda de vita spypåsarna. Även jag var nära men lyckades tack och lov ta mig igenom flygningen utan orala överraskningar.

Men jag lovade mig själv att aldrig mer flyga. Ja, förutom hemresan då.

”Tanken gjorde mig svimfärdig”

Åren gick, jag träffade Lasse och vi fick barn. Lasse är en hemmakatt och trivs bäst att vara i vårt hus och fixa. Alltid finns det något som måste göras på huset.

Därför har vi i alla år tillbringat alla våra semestrar hemma. Vi båda har varit nöjda med det ... Tills för ett tag sedan.

Hemligheten kom fram

relationerEmelie: Midsommarfesten med släkten spårade ur

Min käre vän valde oväntat att flytta till USA. Hon är ingenjör och fick ett spännande uppdrag. Det var en stor sorg eftersom jag visste att jag inte skulle kunna åka dig och hälsa på henne.

– Äsch, nu får du bli av med den där flygrädslan en gång för alla, sa hon och visst hade hon rätt i teorin.

Men i praktiken kändes det som ett berg att bestiga. Blotta tanken på att åka till en flygplats och sitta och vänta på ett plan fick mig svimfärdig.

Gick i terapi för min flygrädsla

Men åren gick och jag saknade min vän. Hon kom och hälsade på någon gång här och var, men det var inte ofta.

Jag började känna mig allt mer handlingsförlamad av min flygrädsla. Skulle verkligen en resa till Canarieöarna för en herrans massa år sedan stoppa mig från att leva mitt liv i dag?

Nej, någon måtta får det vara, tänkte jag, och beslutade mig för att börja gå i KBT-terapi med målet inställt på att bli kvitt min rädsla för flygplan.

Jag hade inte någon önskan att bli en globeltrotter, gubben och jag är så nöjda hemma som sagt, men jag ville inte känna att rädslan styrde mitt liv. Ville jag resa till USA och hälsa på min vän skulle jag kunna göra det.

Dessutom fanns det en hälsoresa som min vän Git skulle åka på som arrangerades av en tidning, och även den hade det varit roligt att följa med på.

Överraskades av min make

Så jag började gå i terapi mot flygrädsla och till min stora glädje var det mycket enklare än jag trott. Gradvis exponerades jag för flygresor, till exempel genom att sitta med stängda ögon och visualisera att jag var i ett flygplan. I början fick jag hjärtklappning, illamående och svettades, men med tiden började det där att klinga av.

Efter ett halvår kände jag mig redo att prova att flyga och bokade en timmes resa inrikes. Visst fanns nervositeten där, men jag tyckte att jag, med hjälp av verktyg, kunde hantera det. Men visst dök katastroftankarna upp ibland – tänk om planet kraschar?

Efter reklamen: 5 tips för att minska din nervositet i sociala sammanhang

Jag insåg att flygning aldrig kommer att vara min "grej", men jag kan göra det, om jag vill.

Min gubbe var så stolt över mig att han överraskade mig på min födelsedag med flygbiljetter till min vän som bor i LA i USA.

Och ja, så nu sitter jag här och svävar på moln, både bokstavligen och själsligt.