Eva: Min väninna hade en chockerande hemlighet
Lisbet och jag hade varit vänner ända sedan vi gick i skolan tillsammans. Hon var som en syster för mig, något som jag verkligen välkomnade eftersom jag hade tre bröder. Och allt eftersom åren gick blev vi bara än mer sammansvetsade.
Det fanns många skäl till att Lisbet och jag kom så bra överens. För det första var vi väldigt lika i sättet – vi hade liknande intressen, skrattade åt samma saker, gillade samma mat och tyckte om att resa till samma ställen.
Det enda område där vi skilde oss åt var vår syn på killar. Vi föll för helt olika typer, helt enkelt. Lisbet blev alltid förälskad i utåtriktade män som var lite ”bullriga” medan jag föll för de tysta, lite mystiska killarna.
Men det var ju bara en fördel, för det innebar att vi aldrig blev rivaler om samma kille. Lisbet och jag reste mycket tillsammans. Redan när vi var tonåringar gjorde vi vår första resa tillsammans – en tågluff i södra Europa – och när vi väl träffade våra respektive makar och stadgade oss hade vi sett en hel del av världen.
Det var sådant vi gärna pratade om, och mindes med glädje, när vi träffades. Den skakiga tågresan i södra Italien, den där natten då vi kom till en liten portugisisk by och blev tvungna att sova under bar himmel för att vi inte hittade något vandrarhem, mötet med pilgrimer då vi inkvarterade oss på ett pensionat utmed vägen till Santiago de Compostela ...
Men också shoppingresor till London och New York och en och annan trivsam badsemester i Benidorm.
Han var min tvillingsjäl
Jag var tjugoett när jag träffade min Kalle. Han brukade uppträda som trubadur på en av stadens mer intima krogar, och jag hade sett honom många gånger innan vi till sist började prata med varandra.
Jag hade dessutom varit förälskad i honom på avstånd ett tag, något som jag förstås inte visade. Men Lisbet förstod ändå, och hon gladdes för min skull när Kalle och jag blev ett par.
Kalle var allt det jag önskade av en partner. Han var känslig och lite blyg och en riktig konstnärssjäl. Han ägnade sig inte bara åt musik utan även åt att måla, och faktum var att han var riktigt bra på det dessutom.
Med tiden kom han att bli en välkänd utställare i flera av stadens gallerier, och jag var så stolt över honom. När han friade till mig blev jag så lycklig att jag nästan grät. Det kändes som om jag träffat min tvillingsjäl!
Vi gifte oss i rådhuset en vacker höstdag med Lisbet och hennes pojkvän som vittnen. De hade träffats strax efter att Kalle och jag blev ett par och jag var lika glad för Lisbets skull som hon var för min.
David och hon var som gjorda för varandra, och något år efter Kalles och min bröllopsdag var det vår tur att vara Lisbets och Davids bröllopsvittnen. Efter vigseln, som också den ägde rum på rådhuset, gick vi alla fyra ut och åt en trerättersmiddag på en trevlig och romantisk restaurang.
Förälskad i en annan
Eftersom Lisbet och jag var så goda vänner kändes det extra roligt att även Kalle och David blev så bra kompisar. Vi träffades ofta alla fyra – gick på bio, på restaurang, eller träffades hemma hos varandra och lagade mat tillsammans – men det hände också att Kalle och David träffades ensamma. Då brukade Lisbet och jag ha mysiga ”tjejkvällar”, då vi kröp upp i soffan och drack vin och pratade minnen.
Det var vid just ett sådant tillfälle som Lisbet sa något som chockade mig. Hon berättade att hon hade blivit förälskad i en annan man. Hon och David hade inte varit gifta längre än fem år, och jag hade alltid trott att han var mannen i hennes liv – men plötsligt visade det sig alltså att hon hade träffat en annan.
Jag fattade det inte. Nej, jag kunde verkligen inte förstå. Älskade hon inte David? Jo, medgav hon, det gjorde hon. Men deras kärlek hade blivit mer av vänskaplig art, förklarade hon, och hon saknade gnista och passion i deras förhållande.
Och den nye mannen hon träffat var allt det som David inte var, förklarade hon. Jag förstod av både hennes tonfall och hennes blick att det verkligen var allvar, och jag kände mig otroligt ambivalent. Visst var det väl underbart om hon träffat en ny man, om det nu var så att David inte kunde göra henne lycklig, men hur skulle det gå med David?
Jag tyckte väldigt mycket om honom och det skavde i mig att Lisbet gick bakom ryggen på honom – han förtjänade bättre. Det var då Lisbet gav mig nästa chock. Mannen hon träffade var gift ...
Lisbet såg hur chockad och upprörd jag blev, och hon försäkrade att hon aldrig hade menat att inleda en affär. Hon hade bara inte kunnat motstå känslorna som vällde upp inom henne när hon träffade den där mannen. När hon var med honom glömde hon att de båda var gifta – hon glömde tid och rum.
Han var ju berömd
Jag försökte verkligen förstå henne. Men även om jag givetvis insåg att hon inte menade att såra någon så kunde jag ändå inte komma ifrån att hon hade ett eget ansvar också – att de båda hade det. Hur svårt det än var att stå emot, borde man ändå inte göra sitt yttersta?
Jag kunde inte föreställa mig att jag någonsin skulle bli så förälskad att jag helt struntade i Kalle, eller att jag inledde ett förhållande med en gift man, och jag hade svårt att se på Lisbet på samma sätt som tidigare.
Han var ju berömd
Jag var ju inte bara hennes vän utan också Davids, och att veta att hon gick bakom ryggen på henne förändrade allt. Lisbet märkte att jag hade svårt att vara mig själv.
Hon slutade snart att prata om honom och hon bröt upp mycket tidigare än hon brukade göra. Innan hon gick bad hon mig lova att jag inte skulle berätta för Kalle.
Jag lovade henne att vara tyst, men det var ett halvhjärtat löfte. Jag var inte alls säker på att jag verkligen skulle kunna tiga om sanningen för mannen jag älskade, inte ens för hennes skull.
Han var ju berörd han också, eftersom han och David var så goda vänner. Det var en alldeles för tung och mörk hemlighet som hota att äta upp mig. Och efter några dagar bröt jag mitt löfte och berättade vad Lisbet sagt.
Jag grät och kände mig tom inombords
Jag kommer aldrig att glömma vad han sa när jag hade berättat, eller hur han såg på mig. Men jag minns att jag förstod vad han skulle säga redan innan han sa det. Och hela min värld rasade samman. Mannen Lisbet förälskat sig i var nämligen min. Och han besvarade hennes känslor.
Jag minns inte mycket av det som hände sedan. Hans erkännande gjorde mig alldeles tom inombords – jag vill minnas att jag bara satt där rakt upp och ner i soffan utan att säga eller göra något alls.
Kalle pratade – jag såg hans läppar röra sig – men jag hörde inte vad han sa. Jag hade stängt av. Det var som om jag befann mig utanför min kropp och såg ner på oss båda – på kvinnan som levt i en lögn och på mannen som bedragit henne. När jag väl kom till sans blev jag ursinnig.
Min sorg och smärta var så stor att jag skrek rakt ut och jag blev nästan våldsam när jag körde ur Kalle. När han gått kastade jag mig på sängen och bara grät.
Efteråt fick jag veta att Lisbet och Kalle hade haft en affär i över ett halvår. De hade tagit alla tillfällen i akt att träffas – de hade tagit ledigt på jobbet och setts hemma hos oss, och hemma hos Lisbet – och de hade tagit in på hotell.
Och samtidigt hade de fortsatte sina vanliga liv utan att ens blinka. Kalle hade varit precis som vanligt mot mig och när jag senare träffade David fick jag veta att även Lisbet betett sig precis som vanligt.
Lagade mitt krossade hjärta och blev lycklig igen
Det dröjde inte länge förrän Kalle och Lisbet flyttade ihop. Själv bytte jag den lägenhet som varit Kalles och mitt gemensamma hem mot en annan, för jag stod inte ut med minnena.
Det var lättare att laga det krossade hjärtat i en ny miljö. Och med tiden blev hjärtat faktiskt helt igen. Men det tog en lång tid, för jag förlorade ju inte bara min man utan också min bästa vän. Först efter några år kunde jag gå vidare.
Idag lever jag med en ny man och är lycklig igen. Jag har ingen kontakt med vare sig Kalle eller Lisbet, däremot är David och jag fortfarande goda vänner. Och det gläder mig att även han har gått vidare efter sveket. Han är numera gift och har två små söner, och även hans hjärta är helt igen.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.Vill du berätta din?
Mejla oss på [email protected]
Berättelsen eller delar av den kan komma att publiceras i andra tidskrifter eller digitala publikationer inom Aller Media Norden.