Forskning: Föräldrar har favoritbarn – så vet du vem det är

5 Sätt att stärka ditt barns självkänsla

Vi pratar sällan om det, men de flesta av oss har nog någon gång tänkt tanken: Mamma gillade alltid min bror eller syster lite mer.

Är det ett orättvist påhopp? Kanske. Men faktum är att det finns mängder av forskning som visar att det är vanligt att föräldrar favoriserar något av sina barn. Det är däremot lite mer komplicerat än vad man först kan tro.

Flera forskare är dock eniga om hur man blir föräldrarnas favorit och vilka konsekvenser det kan ge i framtiden.

En ojämn kärlek

Många av oss känner igen oss i känslan av orättvisa mellan syskon. För vissa är den tillfällig medans den för andra etsar sig fast och blir tydligare ju äldre man blir. Så var det för Kara, intervjuad av The New York Times.

Som vuxen kunde Kara märka skillnaden. Föräldrarna valde varje år att fira jul med hennes systrar men aldrig med henne.

– Plötsligt slog det mig att det kanske inte fanns någon förklaring. De var alltid favoriterna, säger hon.

Den typen av berättelse är väldigt vanlig. Forskning från Purdue University i USA visar att ungefär två av tre mammor faktiskt känner sig närmare ett barn än de andra. Professor J. Jill Suitor, som följt hundratals familjer i sin långtidsstudie Within Family Differences Study, såg dessutom att favoritrelationen ofta höll sig fast i årtionden.

Det säger forskningen

I en stor sammanställning av trettio studier från Brigham Young University och Western University, refererad av HuffPost, såg forskaren Alex Jensen ett återkommande mönster:

• Döttrar får oftare mer tillgivenhet.
• Äldsta barnet har mer frihet och ansvar.
• Samarbetsvilliga barn blir oftare favoriter.
• Likhet i värdering och moral ökar chansen för favorisering.

– Det handlar inte om medveten orättvisa, utan om personlighet och vardagslogik. Kanske är vissa barn helt enkelt lite lättare att vara förälder till, säger Jensen.

Något som förvånat forskarna är att karriär, utbildning eller inkomst har liten betydelse när det kommer till vem som blir favorit.

– Vi hade mammor som besökte sitt barn i fängelset varje vecka och sa: ’Han är min närmaste, han är en god pojke’, har forskaren J. Jill Suitor berättat.

Känslan sitter kvar – långt in i vuxenlivet

Syskonforskaren Laurie Kramer vid Northeastern University berättar att minnet av en favoriserande förälder sällan bleknar.

– Man kan prata med någon i 70-årsåldern som fortfarande minns exakt vad som hände när de var fem, säger hon till The New York Times.

I hennes intervjuer beskriver både gynnade och ogynnade vuxna hur barndomens upplevelser fortfarande färgar relationerna inom familjen.

Konsekvenserna av favoriseringen märks tydligt i psykologiska studier. I Within Family Differences Study II, där över 700 vuxna barn deltog, visade det sig att både de som kände sig extra älskade och de som kände sig mest besvikna på sin mamma hade fler depressiva symtom i medelåldern.

Det betyder att även favoritrollen kan vara en börda då det ofta bär med sig både press, skuld och skam om skillnaden mot syskonen blivit för tydlig. Barn vill i regel att det ska vara rättvist.

Så pratar du om det

Trots att ämnet berör många är det ofta tabubelagt. Psykiatern Blaise Aguirre vid Harvard Medical School råder föräldrar att våga ta samtalet i stället för att leva i en obekväm tystnad.

– Om ditt barn säger att du favoriserar någon, svara: ’Det är inte min upplevelse, men uppenbarligen är det din – berätta hur du ser det.’ Då känner de sig hörda.

Även Laurie Kramer menar att öppenhet kan läka gamla sår.

– Om barnet förstår varför ett syskon får mer hjälp just nu, försvinner ofta känslan av orättvisa, säger hon till HuffPost.

En berättelse från Suitors forskning illustrerar det vackert: När en mor med åtta barn låg på sin dödsbädd bad hon att få tala enskilt med var och en. Till alla viskade hon samma sak:

“Du vet att du alltid varit min favorit.”

Först när syskonen pratade efteråt insåg de att hon sagt det till alla åtta.

Favoriserande av barn existerar i allra högsta grad, men det handlar sällan om orättvisa i hjärtat utan snarare om olikheter i personlighet, sammanhang och livsfas. Forskarna menar att barn inte behöver få identisk kärlek, men alla behöver känna sig sedda, förstådda och älskade på sitt sätt.

Källa: The New York Times, HuffPost, Oxford Academic, PubMed Central