Här är de konstigaste jobben vi haft: ”Jag såg ut som en ladugårdsdörr”
Vett och etikett med Sofia – På arbetsplatsen
Det finns jobb som man ser tillbaka på med antingen en stor suck eller ett nostalgiskt leende. Jag brukar säga att jag är en person som samlar på erfarenheter vilket resulterat i att jag har testat på en drös olika jobb. Allt från stuntkvinna och servitris till kalaspedagog och skadereglerare på försäkringsbolag.
En av mina favoriter är dock Maskotbärare. Du vet, de där maskotarna du kan se i köpcentrum eller på andra platser med event eller föreställningar riktade till barn. Under många år iklädde jag mig dessa oerhört varma dräkter och busade, dansade och fick äran att skapa barndomsminnen för tusentals barn (och väcka barnasinnet hos en hel del vuxna!). Det gick så långt att jag skapade en expertkompetens och höll utbildningar i hur man rör sig på rätt sätt i dräkterna – för gudarna ska veta att det kan bli oerhört läskigt om personen i dräkten inte vet vad den gör...
Min lilla resa genom jobbminnen fick mig att inse att jag nog inte är ensam om att ha haft udda jobb längs vägen. Det väckte nyfikenheten – hur många knasiga erfarenheter gömmer sig egentligen på redaktionen? Svaret: fler än jag trodde. Här är några av berättelserna.
Redaktionens konstigaste jobb
Eleonor Björch Lowe:
Jag jobbade som 16-åring på Hötorget och sålde frukt. Att stå och gasta om färska jordgubbar till extrapris samtidigt som min slemmiga gifta familjefar till chef försökte ragga upp mig var ingen höjdare. Men en bonus var att jag fick ta hem massa god frukt varje dag - tills jag förstod att chefen drog av det på min redan slavlika lön.
Som 19-åring jobbade jag på en vingård i Australien och rensade vinrankor. Det var 40 grader varmt och jag var tvungen att bära heltäckande kläder och myggnät för att luften var helt svart av alla insekter. Toa fanns det ingen så det var till att sätta sig i en buske. Lunchrast var inte heller en grej så man fick ha med sig en macka i fickan och äta medan man jobbade, annars fick man en utskällning av chefen. Jag stod ut i två veckor...
Angelica Jaako Billenman:
Mitt första jobb var hos min dagmamma, jag var kanske sju år. Vi fick samla kottar på hennes tomt och fick 10 öre per kotte. Det är inte alla som kan sätta avlönad kottsamlare på sitt CV.
Maria Torshall:
Jag var 18, hade färskt körkort och fick låna bil för att köra längst upp åå norra Öland för att jobba på ett hotell.När de ringde och erbjöd mig jobbet frågade de vad jag hade för storlek, jag sa 38 - mamma sufflerade "säg att du är en lång 38:a". Jag tror att vi båda såg framför oss hur jag skulle glida fram en svart servitris dräkt på det här hotellet. Vi hade sååå fel! När jag kom sent på kvällen fick jag hämta min uniform. Som visade sig vara en röd, urtvättad, för kort dirndl – en sydtysk dräkt med ett tajt snörliv, vit blus med puffärmar, vid kjol och förkläde. Tänk Oktoberfest. Jag såg ut som en lagårdsdörr i den. Stället ägdes av en svensk/tysk familj och de flesta hotellgäster var tyska. Det var förklaringen till utstyrseln. Men tänk att servera i den när fulla Byxelkrokare invaderade hotellet en fredag när skylten "I afton dans" kommit upp.
En gång slutade det faktiskt med att jag parkerade min fullastade Löwenbrau-bricka med åtta stora stark (tungt!) och snurrade runt för att ge en örfil till en snubbe som tyckte att han skulle hålla servitrisen om midjan bakifrån. Min chef tittade förstås ut från kontoret i det ögonblicket. Det var mycket som var galet på det stället. Personalbostäderna ska vi inte ens prata om - de skulle inte godkänts som hundpensionat ens. Men jag drog in dricks som jag levde på hela hösten sen, trots att jag sa upp mig i förtid, och fick en vän från Australien som jag har hälsat på och fortfarande har kontakt med. Så nåt gott kom ju ut av det. En erfarenhet, helt klart.
Susanne Lolling:
Jag var tonåring och ville tjäna lite extra pengar, så jag nappade på en jobbannons där kraven var god handstil, bland annat. Jobbet? Jag skulle signera personliga brev till kunder, alltså typ säljbrev med mervärdet av en äkta signatur. Vi pratar lådvis av A4-papper. Jag gav snart upp när jag insåg att det skulle kräva heltidsjobb i flera veckor, det var knappast något smidigt extrajobb. Jag tror att jag skulle få ett par ören per papper.