Lästips:RelationsproblemVänner för livetVår familjSkilsmässaFöräldraskap

Ronja: Hennes fetisch chockade mig

11 dec, 2023 
Anonym läsarberättelse
Kvinna sitter i en soffa och har på sig nylonstrumpbyxor
Vi skulle samlas för att äta en julmiddag tillsammans, och jag anade aldrig vad jag skulle utsättas för.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons
Se också: Introvertas guide: Så gör vi för att orka med fester under högtidernaBrand logo
Se också: Introvertas guide: Så gör vi för att orka med fester under högtiderna

Jag kommer aldrig att glömma den där decemberkvällen 2011 när jag och mina närmsta vänner på Ekonomiprogrammet skulle träffas för att fira en ”mini-jul” tillsammans. Det var några dagar innan julafton och det snöade lätt utanför fönsterna.

Jag kände något röra vid mina fötter

Vi var sju tjejer som sågs hemma hos min kompis Erika, och alla hade tagit med sig något till julbordet. Jag tog med mig en Janssons frestelse och hemgjord rödbetssallad, Erika hade gjort köttbullar och lagt in olika sillar. De andra hade bidragit med diverse dryck, efterrätt, korvar, skinka och brysselkål.

När klockan var sju satte vi oss ned vid bordet. Vi samtalade högt, samtidigt som vi åt och drack av allt det goda vi hade ställt fram på bordet. Jag kände mig väldigt lyckligt lottad över att ha träffat så fina vänner på universitetet.

Annons

När alla hade ätit klart hjälptes vi åt med att duka av – allt porslin ställdes in i diskmaskinen och maten som blev över delade vi upp i olika matlådor som vi ställde in i kylskåpet.

Vi satte på musik och hällde upp mer vin. Vissa av oss började dansa i köket medan några av oss andra satte sig i soffan i vardagsrummet och pratade. Jag gjorde det sistnämnda.

Plötsligt kände jag något på mina fötter – mitt i en oas av musik, sång och sorl – det är något eller någon som rör vid dem.

Jag trodde inte mina ögon!

Ingen annan verkade reagera på samma sätt som jag

När jag tittar ner på mina fötter, klädda i svarta nylonstrumpbyxor, ser jag Erika suga på mina tår. Stortån först, och sedan fortsatte hon på de andra.

– Men herregud Erika, vad fan håller du på med?! skrek jag, samtidigt som jag försökte ta in vad som hände.

Erika tittade upp på mig och slutade genast. Hon verkade en aning obrydd och förstod inte alls varför jag reagerade på det sätt som jag gjorde. Inte heller någon annan som satt i vardagsrummet verkade reagera lika starkt som jag.

Annons

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

Lätta ditt hjärta är en podcast från Aller media, där du får ta del av vanliga människors berättelser. Problemen som lyfts diskuteras med en psykolog.

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Vem var den här tjejen egentligen? Vi hade gått i samma klass i nästan tre år och hängt dagligen under studietiden. Nu hade jag plötsligt ingen aning om vem hon var. Såg hon mig som en vän eller något annat?

Konflikträdd som jag är lämnade jag vardagsrummet utan att säga något mer till Erika eller någon annan som satt där. Jag gick in till mina vänner som dansade i köket och dansade lite med dem, men hela min sinnesfrid hade förstörts.

Kort därefter lämnade jag vår mini-jul. Jag berättade inte för någon annan som var med den kvällen vad jag hade varit med om, jag ville inte dra åt mig någon extra uppmärksamhet.

Vi umgicks aldrig igen

När vi kom tillbaka till skolan efter juluppehållet berättade jag historien för de jag anförtrodde mig mest till, och det visade sig att några av dem alltid hade tyckt att Erika verkade annorlunda och egentligen inte ville umgås med henne överhuvudtaget.

Sedan den dagen umgicks vi aldrig med Erika igen. Det var inte så att vi frös ut henne ur vårt gäng, utan hon undvek oss så gott det gick.

Nu har det gått drygt tio år sedan den märkliga händelsen, men jag blir fortfarande lika stum när jag tänker på det. Man vet verkligen aldrig vilka olika fetischer människor kan ha, men nu vet jag att Erikas är fötter – fötter i nylonstrumpbyxor.

Berätta din historia!

Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.

Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]

Annons