Ingrid: Därför vägrar jag ge mina barn presenter

  • author Anonym läsarberättelse
    Anonym läsarberättelse
Senior kvinna som sträcker upp händerna frågande
Foto: Shutterstock/TT (obs. arrangerad bild)
En av höjdpunkterna som farmor är att jag får gömma påskägg i min trädgård åt mina barnbarn. Jag älskade traditionen som liten och ett ägg fullt med godis är väl mer än ett barn kan önska sig.
Men nej, nu ska de tydligen ha vanliga presenter också!
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto

5 inspirerande tips på påskpyssel för hela familjen

Brand logo
5 inspirerande tips på påskpyssel för hela familjen

När jag var barn var påskhelgen en av årets höjdpunkter. Då fick vi barn ett helt godisfyllt påskägg var! Jag och min storebror tävlade alltid om att vara den som först hittade äggen som ”påskharen” hade gömt i trädgården under natten. Oftast var det min bror som hittade sitt först, och så brukade han retas med mig och fortsätta leta efter det andra för att vinna över mig.

När jag var riktigt liten brukade det leda till att jag brast ut i gråt, men tårarna torkade snabbt när jag öppnade locket och såg godisskatten som låg däri. Alla de färgglada små sötsakerna var bara för mig. Visst brukade vi får lördagspeng som vi köpte godis för under resten av året, men den brukade bara räcka till ett par, tre bitar väl utvalda godisbitar. I påskägget fanns godis för minst två veckor, för till skillnad mot min bror var jag bra på att spara mitt godis.

När jag själv fick barn förde jag vidare traditionen men att gömma påskägg i trädgården till min son. Nu var det 80-tal och påskäggen hade blivit något större, men det unnade jag honom verkligen.

Gömmer påskägg åt mina barnbarn

För tio år sedan blev jag farmor och i dag har jag tre barnbarn. Eftersom min son och hans familj bor på annan ort brukar de komma till mig på långfredagen och bo kvar över helgen. Jag har inte så gott om pengar och tycker det är så roligt att kunna bjuda dem en storhelg per år på god mat och dryck. Jul och nyår firar jag alltid hemma hos dem.

Jag har själv bett om att få gömma godisäggen till barnbarnen i min trädgård, och det tycker min son och hans fru bara är kul eftersom de själva inte kan erbjuda samma sak då de bor i lägenhet.

Helgens höjdpunkt för barnen är såklart påskafton. Så fort de vaknar tassar de upp i sina pyjamasar och rusar ivrigt ut genom altandörren.

Till skillnad från mig och min bror är de väldigt respektfulla mot varandra och låter var och en hitta sina ägg i lugn och ro. Jag blir så varm i hjärtat när de kommer in i huset med sina skatter och sätter sig i soffan och äter godis till frukost.

Förväntade sig mer än godis på påsk

Men på sistone har det tyvärr skett en förändring i traditionen. Det var förra året som jag märkte på barnen att de inte verkade helt nöjda med att bara få påskägg.

Vid det här laget har de alla fattat att det är jag och inte påskharen som gömmer dem i trädgården. När de kom in efter äggjakten frågade de mig om det fanns något mer gömt åt dem där ute. ”Något mer? Ni har ju hittat äggen, vad mer skulle det finnas?” undrade jag. ”Tja, en present kanske, typ lego eller nåt?” sa min yngste sonson.

När jag frågade min son om det lite senare berättade han att jo, nu förväntade sig barnen mer än bara godis. De hade kommit hem från skolan en dag och berättat att deras klasskompisar minsann brukade få alltifrån nya cyklar till tv-spel på påsk. Min son och barnens mamma hade fallit för trycket och själva börjat köpa saker till dem som de slog in i paket – som om det vore julafton!

Jag kände genast en press på mig att jag också borde köpa presenter till barnen, samtidigt som jag tyckte att de redan hade prylar i överflöd och inte behövde mer än vad de redan hade.

Jag förstår att det är nya tider nu, men någon måtta får det väl vara? Det går faktiskt emot mina principer. Dessutom har jag som fattigpensionär inte råd att köpa så mycket mer till dem utöver julklappar och födelsedagspresenter.

Hos farmor gäller traditionerna

Samma kväll satte jag mig i soffan med barnen och förklarade min syn på saken. Att traditioner är till för att bevaras som de är, och att jag tyvärr inte skulle kunna erbjuda dem mer än påskägg och godis påskafton. Om deras föräldrar ville ge dem presenter var det såklart okej, men hos farmor är det farmors ”regler” som gäller.

Barnen satt tysta ett tag och lät informationen sjunka in. Jag var lite orolig att de skulle bli besvikna och inte vilja fira påsk hos mig som vanligt i framtiden. Men till min stora glädje sa de efter en stund: ”Det gör ingenting farmor, vi tycker om att vara hos dig på påsk ändå. Det är ändå skattjakten och att få vara med dig som är det bästa”, sa de och kramade mig.

Åh så varm jag blev inombords av mina små änglars ömhetsbetygelse. Nu ser jag fram emot en påsk utan överraskningar och nya traditioner – precis som det ska vara!

Berätta din historia!

Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.Vill du berätta din?

Mejla oss på [email protected]

Berättelsen eller delar av den kan komma att publiceras i andra tidskrifter eller digitala publikationer inom Aller Media Norden.