Ingrid: Mitt barnbarn fick en ätstörning

Se också: Pia blev kär i en psykopat - höll på att dö

Det hela började för tre år sedan när mitt barnbarn Julia var 14 år och hennes mamma och pappa berättade att de skulle skiljas.

Innan dess var de en harmonisk familj på tre personer. Både min dotter och hennes exman var glada i matlagning och ett par kvällar i månaden bjöd de hem mig på middag.

Det snålades aldrig med smör, grädde eller andra godsaker. Julia åt alltid med god aptit. Men lyckan fick ett abrupt slut när min dotters exman träffade en kvinna på jobbet som han blev stormförälskad i.

Då affären uppdagades valde han att flytta ifrån familjen, hem till sin älskarinna. Det förändrade allt.

Mitt barnbarn tränade jämt

Den första tiden var min dotter helt paralyserad och anklagade sig själv för att ha varit så godtrogen. På något sätt fick hon ändå tillbaka sin kraft och insåg att hon skulle klara sig även utan honom.

För Julia var skilsmässan dock svårare att acceptera. Hon blev aggressiv och skrek, varvat med att hon grät och låste in sig på rummet.

För henne kom separationen samtidigt som tonårshormonerna revolterade i hennes kropp. Ett par månader efter att Julias pappa hade flyttat kom Julia ut ur sitt låsta rum och hittade ett nytt intresse att ägna sig åt – träning.

Hon följde med ett par äldre kompisar till gymmet och efter ett tag var hon frälst. "Det är bra att du rör på dig", sa jag uppmuntrande och tänkte att kondition och styrka alltid var bra att träna upp.

Min dotter berättade att Julia köpt ett årskort på gymmet och gick dit nästan varje dag. Hon köpte också dyra träningskläder och stod i flera timmar framför spegeln för att studera hur hon såg ut från olika vinklar.

Som mormor var jag överlycklig över att Julia hade fått tillbaka sin glädje och inspiration. Men varken jag eller hennes mamma anande att gymmet skulle bli hennes andra hem och en katastrofal hälsorisk.

Det kommande året gick min dotter upp i arbetstid för att klara ekonomin som ensamstående mamma. Julia var nästan aldrig hemma och hade än mindre tid över för sin mormor.

Därför såg jag knappt den radikala förändring som hon genomgick. Varje dag efter skolan gick hon till gymmet. På helgerna började hon dagen med en lång löprunda.

Grädde, smör och fett var bannlyst på köksbordet. Hon rörde knappt heller kött eller bröd, utan höll sig till råkost.

Gick ner massor i vikt

En dag när jag kom på besök möttes vi i dörren. Hon var på väg ut och jag var på väg in. För första gången på länge tittade jag ordentligt på henne.

– Men lilla gumman, så mager du är, utbrast jag.

Hon hade ett par träningsbyxor på sig och väskan över axeln. Hon var varken glad eller ledsen i blicken. Hon var som en robot. Julia suckade åt min kommentar och gick iväg. På kvällen ringde jag upp henne.

– Nu får du inte gå ner mer i vikt, förmanade jag. Du ser snart sjuk ut.

Men hon ville såklart inte lyssna. Min oro för Julia var dock befogad. Hon hade för längesedan passerat stadiet för vad som var normal träning för en flicka i hennes ålder.

En dag fick min dotter ett samtal från skolsystern, som meddelade att Julia hade fallit ihop och blivit hämtad av en ambulans.

Hon hade svimmat i skolan av utmattning och undernäring. Pressen hon hade utsatt sig själv för var orimlig, och nu svarade kroppen med att kollapsa.

Min dotter kunde inte låta bli att känna en enorm skuld för att hon inte hade sökt hjälp för Julia i tid. Men hur skulle det ha gått till?

Julia vägrade ju att inse problemet. Tack och lov fick en läkare på sjukhuset Julia att inse att hennes träning och kosthållning hade gått alldeles för långt.

Rådet han gav var psykologisk hjälp för att bearbeta både föräldrarnas skilsmässa och hennes eget förhållningssätt till sin kropp. Läkaren ville även att min dotter skulle gå i terapi för att få verktyg att stötta Julia.

Nu har Julia och min dotter gått i samtalsterapi och kommit varandra mycket närmare. Julia börjar åter bli den glada och positiva flicka hon var före skilsmässan.

Visst har hon fortfarande en bit kvar, men tack vare läkarens hjälp blev Julias hälsa räddad – och jag fick mitt barnbarn tillbaka.