Jacob: 17 maj i Norge fick mig att tänka om helt – mina vänner hånande mig

Som grabb visste jag knappt om att Sverige hade en nationaldag, och hemma i mitt barndomshem ägde vi inte ens en svensk flagga. Det var bara så det var, och jag kände aldrig att jag saknade att fira Sverige.
Det var tills jag åkte till Norge – den resa förändrade min inställning helt.
Chockad över det storslagna firandet
Det var när jag var runt 20 år som jag åkte till Norge för första gången. Jag lånade morsans bil och körde hela vägen till Oslo. Min böna hade flyttat tillfälligt till Norge en säsong för att jobba på restaurang, så jag skulle åka dit över helgen och umgås med henne.
När jag kom fram till Oslo fick jag en chock. Överallt fanns norska flaggan och människor gick runt på stan i folkdräkt.
Var har jag hamnat? undrade jag tills jag förstod att det var Norges nationaldag, 17 maj.
Vännerna skrattade åt mig
Jag och tjejen gick runt på stan för förundrades över norrmännens firande. Det var en så härlig folkfest, inget bråk, bara kärlek och glädje för alla åldrar.
När jag åkte hem ett par dagar senare insåg jag vilket intryck resan hade gjort på mig – och det var just deras firande av sin nationaldag som hade fastnat hos mig.
När jag berättade detta för mina vänner skrattade de och kallade mig, skämtsamt för rasist.
– Det är bara nassar som firar nationaldagen, sa de och garvade.
Jag skämdes, så klart ville jag inte förknippas med den hemska ideologin, jag tyckte det var så synd att vår nationaldag var så förknippad och på ett sätt kidnappad av sådana människor. I Norge såg det ju inte alls likadant ut.
Detta var för över 20 år sedan. Jag är dryga 50 år i dag och en hel del har förändrats. Till exempel har ju Sveriges nationaldag blivit en högtid, innan var det ju inte det och kallades bara för en flaggdag, om jag minns rätt.
Visst har vi inte nått norska proportioner men visst har det ändå skett ett skifte i hur vi ser på vår nationaldag.
Att vi alla kan få fira och vara stolta över vårt land, över demokratin vi har här, allas lika värde, pressfrihet, tryckfrihet och såna grejer ska vi vara stolta över!
Vi är ett fredligt land! Det är inte alla länder som är det i dessa tider. Vackert är det här också, själv har jag en stuga på västkusten, vid havet, och ibland när jag står där och blickar ut över kobbar och skär slås jag var hur mycket jag tycker om mitt land.
Det här får man kanske inte säga högt, men jag tycker vi slår Norge.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.Vill du berätta din?
Mejla oss på [email protected]
Berättelsen eller delar av den kan komma att publiceras i andra tidskrifter eller digitala publikationer inom Aller Media Norden.