Jag är trött på att vara den enda i familjen som lagar middag – är det verkligen rimligt?

Juridikexperten: Det här är fördelarna med ett samboavtal

I vår familj har det bara blivit så att jag är den som planerar, handlar och lagar maten. Varje dag, utan undantag. Om jag inte gör det så händer… ingenting. Och sedan slutar det ofta med att jag fixar något ändå, eller att jag, motvilligt, får lyxa till det med hämtmat.

Min partners svar när jag tar upp frågan är alltid: “Men du är ju så mycket bättre på att laga mat”, vilket kanske var smickrande de första tio gångerna. Men nu känns det ärligt talat mest som en väldigt bekväm ursäkt. Jag börjar faktiskt att känna mig som en oavlönad restaurangchef som aldrig får ledigt.

Det handlar egentligen inte bara om själva matlagningen, utan om att alltid behöva tänka åt alla andra. Vad finns hemma? Vad ska barnen äta? Vad behöver handlas?

När jag försöker ta upp det får jag dåligt samvete direkt, som om jag gör en stor sak av något vardagligt. Men är det verkligen rimligt att en person ska bära allt det här, år efter år?

Allas svarar

Kära frågeställare,

Det som "bara har blivit" är dags att ändra på! Framför allt om du inte trivs med hur det är.

Jag skulle sitta ner med familjen och ta ett snack. Säg som det är. Du har slut på idéer och är trött på att dra hela middagslasset själv. Du tänker ta ledigt från köket några dagar i veckan från och med nästa vecka.

Din partner är den andre vuxna - hen måste rimligen dela ansvaret med dig.

Och om barnen är gamla nog – eller när de blir det – så är det dags att släppa in dem i köket.

Jag har tre barn, alla vuxna nu, och minns en diskussion med ett barn som sa att "hen inte var så bra på att laga mat".

Jag svarade att det man gör, det blir man också bättre på. Det gäller både barn och vuxna.

Planera en veckomatsedel tillsammans med familjen, och gör det enkelt. Låt varianter av favoriter återkomma om det känns bra. Men framför allt, kräv av resten av familjen att de kommer med idéer och hjälper till med planeringen.

Nästa steg är att fördela ansvaret. Vem tar vilken dag?

Och sedan, när din partner - eller barnen - har fått matansvaret, kliv inte in och hjälp till! Gör något annat så att du inte kan bli inkallad i köket.

Akta dig noga för att falla i fällan att du är den som "fixar något" eller kör och köper hämtmat när dagens matansvarige inte skött sitt uppdrag.

Acceptera inte heller att din partner bara köper hämtmat på "sina" dagar. Familjens mat är ett gemensamt ansvar, precis som så mycket annat.

Om din partner inte är en mästerkock så får du kanske stå ut med halvdant resultat ett tag. Det är värt det i längden. Men det finns kokböcker, matlagningskurser och youtube. Du kanske till och med ska ge partnern en matlagningskurs i present?

Detsamma gäller barnen om de är - eller när de blir – stora nog. Låt dem ta över köket på "sina" dagar och lita på att de klarar av det.

Och tro mig, du gör dem en tjänst!

Lycka till!

Maria