Jag ärvde en vacker päls från min farmor – vågar jag bära den ute?
Se också: 5 fridlysta djur i Sveriges natur
Jag har ärvt en jättefin kappa i päls av min älskade farmor som gick bort för ett par år sedan. Den är himmelskt fin, och i riktigt fint skick. Farmor var noga med sådant.
Jag skulle så gärna bära den, särskilt nu när det är så obarmhärtigt kallt. Men jag kan bara inte. Jag vågar faktiskt inte. Jag minns fortfarande 90-talet när det kastades slaktavfall mot körsnärers butiker, och jag är helt ärligt rädd för att bli en måltavla.
En ny päls skulle jag aldrig köpa, om inte annat för att jag, precis som de flesta andra i dag, tycker att det är oetiskt med pälsfarmar och allt som hör till. Men djuren som dog för den här pälsen är redan döda, och har så varit sedan pälsen blev uppsydd innan jag föddes.
Är det verkligen så fel att använda den, i stället för att låta en fullt duglig (och varm) vinterkappa går till spillo?
Vågar jag?
Djurvän
Vi hjälper dig med ditt dilemma
Ibland är det skönt att bolla sin fråga med en medmänniska. Vi på Allas redaktion är just medmänniskor med hundratals års erfarenheter av vardagliga utmaningar. Vi är gärna ditt bollplank om du kört fast i dina tankar.
Har du ett dilemma? Skriv till oss här!
Allas svarar
Kära frågeställare,
Jag tycker absolut att du kan bära din ärvda vintagepäls — och göra det med gott samvete. Att använda plagg som redan finns är ett av de mest hållbara valen vi kan göra. Modeindustrin, särskilt fast fashion, är en enorm miljöbelastning, och syntetiska material som polyesterbaserad fuskpäls bidrar dessutom till mikroplast i naturen. För att inte tala om de etiska aspekterna kring människor (och barn!) som ofta jobbar under slavliknande förhållanden för att sy dina nya kläder.
Vår planet klarar helt enkelt inte tempot i slit-och-släng-konsumtionen. Second hand-butiker svämmar i dag över av billiga plagg som ingen ens vill köpa. Därför är det hoppfullt att allt fler väljer att handla begagnat och använda det som redan producerats.
Jag har själv ärvt en svensk handgjord päls från 1970-talet och bär den med glädje. Den är fortfarande i perfekt skick efter över 50 år, ett tydligt bevis på kvalitet och hantverk. Dessutom är päls svårslagen under vintern när det gäller värme, komfort och andningsförmåga.
Att låta äldre pälsar hänga oanvända till förmån för nyproducerade plagg av fossila material, ofta tillverkade under tveksamma arbetsvillkor, är svårt att motivera ur hållbarhetssynpunkt. Jag respekterar fullt ut att djurvänner inte vill bära päls, och jag skulle själv inte köpa en ny. Men när plagget redan existerar ser jag användning som ett sätt att visa respekt för resurserna som gått åt. Alternativet är trots allt att det kasseras.
Samtidigt använder många som avstår från päls utan betänkligheter läderväskor och skor. Skillnaden är inte alltid självklar. Och så kallat veganläder består ofta av plastbaserade material som PU eller PVC — både kortlivade och problematiska ur miljösynpunkt. Ett par välgjorda läderskor kan däremot hålla i decennier.
Vi behöver inspireras av mormors generation: köpa färre plagg, välja kvalitet och naturmaterial som håller över tid. Att bära kläder som redan finns i omlopp är som sagt ett av de mest miljövänliga val vi kan göra.
Eleonor
Kära frågeställare,
Jag förstår ditt dilemma, jag har också en fin gammal päls i släkten. Personligen vill jag inte använda den, dels för att jag liksom du är djurvän och inte skulle trivas i att gå klädd i djur som enbart fötts upp för sin vackra päls skull. Men främst för att det spär på en modetrend som jag faktiskt tycker är osmaklig.
De flesta som använder begagnad päls gör det för de inte har råd att köpa en ny. Men hur tänker en person med stort kapital som ser en pälsklädd person på stan? Kanske så här: ”Åh, allt fler vågar använda päls igen, jag ska nog köpa mig en ny – begagnat känns inte lika fräscht.”
Efterfrågan ger tillgång och i värsta fall har vi snart fler pälsbutiker i Sverige än de som redan finns.
De flesta pälsar kommer från djur som sitter i trånga gallerburar där de inte kan göra annat än att börja gnaga på sina egna svansar. Jag råkade själv stöta på en minkfarm i Blekinge under en cykelsemester, och de långa raderna av träbaracker mitt ute i skogen bakom en lång mur var ingen mysig syn.
Den sista minkfarmen i Sverige stängde (tack och lov) 2025, men produktionen finns kvar i bland annat Finland, Polen och Grekland. De nya pälsarna måste ju komma någonstans ifrån.
Du tar upp aspekten att din päls är varm. Särskilt denna kalla vinter förstår jag att det är ett argument. Men ärligt talat, i Sverige klarar vi faktiskt av en vinter utan pälsplagg. Det finns underställ, ylletröjor och varma kappor gjorda av andra material som åtminstone håller mig varm. Bor man nära polcirkeln är det kanske en annan fråga. Men jag är nyfiken på om pälstrenden är lika stor i Gällivare som den är i Stockholm, där jag bor?
Jag tycker helt enkelt inte att det är försvarbart att använda ett plagg enbart på grund av fåfänga där djur satt livet till. Med det sagt – den dag jag vet att det inte förkommer någon pälsuppfödning någonstans i världen, då kanske jag kommer tycka annorlunda.
Jag är ledsen om jag låter hård, men jag känner att frågan är brännande het och att båda sidor måste få komma till tals. Du får helt enkelt göra det som känns bra i magen.
Elin