Jag gillar min granne – men hennes fråga får det att krypa i skinnet på mig

Efter reklamen: Här är 11 kändisar som bor granne med andra kändisar

Jag bor ungefär en halvtimmes bilfärd från min arbetsplats. Jag kör fram och tillbaka med egen bil varje dag, och även om pendlingen absolut är ett fluktuerande nöje, så har jag ändå lärt mig att njuta av den.

Med små barn hemma, långa arbetsdagar och massvis av människor runt omkring mig hela tiden, är det här MITT utrymme och MIN enda egentid i vardagen. Jag kan själv bestämma musiken, jag kan ringa någon vän och inte minst – jag kan höra mig själv tänka.

Ska jag säga att jag är sårad?

relationerMin familj glömde bort min födelsedag

Nu är det så att min granne har fått ett nytt jobb som ligger bara några hundra meter från min arbetsplats. Därför har hon nu föreslagit att vi ska åka tillsammans, eftersom jag ändå kör dit varje dag. Hon har till och med uttryckt att hon ”ser fram emot vår dagliga roadtrip.”

Jag vet att det skulle vara smart – både av ekonomiska skäl och av klimatskäl. Men tanken på att släppa taget om den där lilla stunden av frihet i en hektisk vardag får det verkligen att krypa i skinnet på mig.

Hur säger jag lite snällt till min granne – som jag bryr mig om och som jag faktiskt betraktar som en vän vid det här laget – att hon kan börja kika på SJ:s förbindelser i stället? Och har jag ens råd att säga nej till att agera privatchaufför, när hon till och med erbjuder sig att betala halva bensinen och vi ska åt exakt samma håll?

Hälsningar,
Orolig ”solopendlare”

Allas svarar

Kära du,

Jag har full förståelse för värdet av den där lilla luckan egentid, särskilt under småbarnsåren. Däremot tycker jag ändå att du ska gå med på att dela den där 30 minuter långa resan till och från jobbet med din granne – speciellt när det faktiskt är någon du betraktar som en vän. Låt mig utveckla varför.

För det första: Man kan alltid ändra sig! Jag tror du kan vinna på att utmana din rädslor och inse att, det var inte så farligt som jag trodde. Det kanske rent av blir riktigt trevligt med sällskap? Och om du upptäcker att så inte är fallet, kan du alltid ta den jobbiga ”köp ett SJ-pendelkort”-konversationen vid ett senare tillfälle. Det har inget att förlora på att ge det ett försök innan du tar ett beslut.

För det andra så nämner du i ditt brev att du ibland använder din pendlingstid till att ringa en kompis, så varför inte prata med din granne, som du betraktar som en vän, i bilen i stället? Det kan vara ett bra tillfälle att komma varandra närmre och stötta varandra genom att ventilera dagens händelser.

Efter reklamen: 5 varningstecken på att er vänskap är på väg att ta slut

För det tredje behöver det ena inte utesluta det andra... hear me out. Om du känner att du behöver lite ”höra mig själv tänka”-tid efter den där halvtimmen i bilen och innan du kommer hem till nästa ”arbetspass”, så kan du schemalägga en 20 minuter lång promenad i anslutning till hemfärden. Alltså när du parkerat bilen – i stället för att gå innanför dörren hemma – ta en promenad. Då kan du passa på att lyssna på musik, bara andas eller ringa någon. Det är helt okej att tillåta dig själv den stunden, för din mentala hälsa.

Om det trots allt känns för stressigt att få in den där promenaden efter en lång dag eller om du helt enkelt verkligen verkligen vill skydda din fridfulla stund i bilen, så respekterar jag det också. Men mitt råd är ändå att ge det ett försök innan du ratar det!

Varmaste hälsningar,
Allas redaktionen