Jag skäms för att visa mig på stranden – hur ska jag våga?
Se också: 5 stärkande övningar i sommarvärmen
Jag drar mig för att följa med till stranden, trots att barnbarnen älskar det. Det har varit likadant hela mitt liv, jag har alltid känt mig obekväm i badkläder och ständigt jämfört mig med andra. Ofta slutar det med att jag sitter kvar på filten medan alla andra badar och har kul, eller så har jag helt sonika hittat på en ursäkt för att stanna hemma.
Samtidigt vet jag att ingen annan bryr sig om hur jag ser ut – mina barn gjorde inte det när de var små, och mina barnbarn bryr sig absolut inte heller. De vill bara att jag ska vara med. Det gör nästan att det känns ännu svårare, som om jag sviker dem på grund av mina egna hjärnspöken.
Hur bryter man det här mönstret? Hur ska jag, efter alla dessa år, lyckas släppa fokus på kroppen och istället bara vara närvarande i stunden?
Vi hjälper dig med ditt dilemma
Ibland är det skönt att bolla sin fråga med en medmänniska. Vi på Allas redaktion är just medmänniskor med hundratals års erfarenheter av vardagliga utmaningar. Vi är gärna ditt bollplank om du kört fast i dina tankar.
Har du ett dilemma? Skriv till oss här!
Allas svarar
Kära frågeställare,
Att man känner sig otillräcklig med sin kropp är långt ifrån ovanligt, men det gör det ju inte mindre tungt. Många bär på samma oro som du – oron för att bli betraktad, jämförd eller bedömd. Samtidigt pågår en väldig massa andra saker just där på stranden: barn som leker, skrattar… och minnen som skapas. Och just där finns också din plats.
Egentligen har du själv redan satt ord på det som är allra viktigast: dina barn och barnbarn bryr sig inte om hur du ser ut. De bryr sig om att du är där.
Att släppa helt på ett helt liv av komplex är inget man gör i en handvändning, men om du vågar ta ett litet steg – kanske följa med, doppa fötterna, sitta nära vattnet – så kan du sakta börja bryta mönstret.
Försök att flytta fokus från hur du ser ut till vad du gör. Från kropp till närvaro. Ingen förväntar sig att du ska leva upp till något ideal – bara att du ska vara med.
Och om det är andras, främlingars, dömande blickar du räds, bär med dig att de flesta av oss bär på egna hangups och komplex, och oftast är alldeles för upptagna med dem för att bry sig om hur andra ser ut.
Varje kropp är unik och alla former är ok, oavsett vad trender och liknande dikterar. Kroppen är det som är du, det som bär oss genom livet. När du skiftar fokus från form till funktion är det ofta lättare att se det stora i just det.
Susanne