Mia: Jag prioriterade mamma framför min dotter – slutade i kaos

Tjejzonen tipsar: Så skapar du dialog med din tonåring

Våren är äntligen kommen och snart är det dags att gå ner till ängen och delta i festligheterna kring majbrasan. Vårkänslorna är så levande de kan bli och jag njuter i fulla drag.

Men min glädje har inte ­varit lättköpt. För att komma i harmoni har jag varit tvungen att sätta ner foten inför de två personer jag älskar mest här i livet – min mamma och min dotter.

Min mamma blev änka för tio år sedan. Hon var inte mycket mer än 60 då, och hade alltid varit en stark och självständig kvinna, men pappas död förändrade henne. Över en natt blev hon gammal, sjuk och orkeslös och behövde mycket hjälp.

Samtidigt hade jag mycket att stå i även på hemmaplan. Jag var ensamstående och arbetade heltid som lärare i en högstadieskola.

Mamma började kräva mer

Så länge min dotter Wilma var liten var det ändå inga större problem. Hon följde gärna med till mormor, och medan hon och mamma ­umgicks och hade trevligt såg jag till att ordna med allt ­sådant praktiskt som mamma behövde hjälp med.

Men när min dotter blev tonåring blev allt annorlunda. Wilma förvandlades – hon blev egensinnig och trumpen och vägrade att följa med till mormor.

Det gick ju an så länge mamma nöjde sig med att jag stannade över dagen. Men efter en tid började hon kräva att jag skulle sova över hos henne för att hon kände sig så ensam.

Jag hade betänkligheter mot att min 14-åriga dotter skulle vara ensam hemma på helgen, ifall det skulle sprida sig att hon hade ”föräldrafritt” och att vårt hem skulle invaderas av festsugna tonåringar. Men mamma var oemottaglig för mina argument och tyckte att jag lämnade henne i sticket.

Till sist föll jag till föga. Naturligtvis kunde jag sova över hos henne en helg eller två i månaden! Wilma skulle nog klara sig fint själv, det hade hon i alla fall försäkrat mig.

Röt ifrån ordentligt

I början gick det bra med Wilma men så hände det jag fruktat för – en helg blev hon ofrivilligt värdinna för en ­väldigt stökig fest.

Jag väcktes av ett telefonsamtal och fick veta att grannarna ringt polisen och att flera av Wilmas så kallade kompisar hade tagit med sig både öl och sprit hem till henne.

Det värsta var att Wilma inte var ett dugg ångerfull. Tvärtom var hon sur och irriterad. Hon skyllde alltihop på mig, för att jag aldrig var hemma … Om jag bara varit hemma så hade det aldrig hänt, menade hon.

Först blev jag skuldmedveten och fick dåligt samvete för att jag inte räckte till. Jag tänkte att jag gjort fel som låtit henne vara ensam hemma. Men så ilsknade jag till – så här kunde jag inte ha det!

Det slutade med att jag sa ifrån till både mamma och Wilma. De protesterade förstås men jag vägrade lyssna på dem. De blev chockade över min ilska men med tiden började de ställa mindre krav på mig.

Jag fick tillbaka min pigga, glada mamma och Wilma slutade med tonårstrotset. Och i dag möter vi våren tillsammans, alla tre, och sedan går vi hem till mig och äter en härlig festsupé tillsammans.