Jag vill pausa relationen med min partner – är det en klok idé?

Se också: 5 tips hur du går vidare när din relation tagit slut

Jag och min sambo har varit tillsammans i över tjugo år. Vi bråkar inte särskilt mycket, men det känns som om någonting långsamt har försvunnit mellan oss. Som att det finns en sorts tystnad där som inte fanns förut.

Ska jag vara helt ärlig tror jag faktiskt att jag känner mig mer som en kollega än en livskamrat ibland. På sistone har jag börjat fundera på om ett tillfälligt uppehåll skulle kunna ge oss perspektiv, ge oss chansen att sakna varandra och sluta ta varandra för givet. Men jag är livrädd för att såra honom – eller att han ska tolka det som att jag vill göra slut.

Jag vet knappt själv vad jag vill, bara att jag behöver andrum. Hur tar man upp en sådan sak utan att det förstör allt?

Är en paus ett moget sätt att försöka rädda en relation – eller är det bara ett sätt att skjuta på det på ett oundvikligt slut?

Allas svarar

Kära frågeställare,

20 år är en lång tid. Jag skulle vilja börja med att stanna till där. Tänk så mycket ni har upplevt och gjort dessa år. Relationer är levande och i stort behov av syre och näring – vilket kan vara lätt att glömma när tiden går.

När vardagarna tickar förbi gör man allt för sällan en liten halvhalt där man stannar upp och tar in och värderar sitt dagliga liv, sin relation och hela sin vardag. Det är viktigt att värna och vårda. Och det tar tid. Inget kommer automatiskt, trots att man länge och väl levt vid varandras sida.

När du ställer dig frågan om att ta en paus, så skulle jag säga att det är kanske andra frågor som borde ställas först. Hur mår du i relationen? Hur känner du för din partner, har ni fortfarande ett dynamiskt samtal och ett bra liv ihop? Trivs du med det livet? Om något saknas, vad är det som saknas? Gräv lite mer!

Svaret på dessa frågor kanske kan föra dig närmare vad det är som gör att du vill ta en paus. Och kanske ge dig något mer konkret att ta på, något som kanske går att jobba med. Om man vänder på frågan – och din partner kom till dig och ville ta en paus, hur skulle du känna inför det?

Från mitt perspektiv låter det som att man hoppar över en väldig massa steg som kommer innan pausen. Stegen som gör att man inte är kollega utan att man är livspartners. Personen som man pratar om allt med, den man delar sitt innersta och sitt mest intima med. Att dela det är krävande, det behöver både tid och mod.

Är rätt säker på att det är bättre att börja med ett steg i taget och med det ge relationen extra tid.

Jag har svårt att se att en paus är en hållbar lösning. En trevlig kollega som slutar på jobbet förlorar man ofta kontakten med om det inte var någon som betydde lite mer än alla andra.

Åsa