Nu är det fars dag igen. Något som borde vara en trevlig dag för mig som pappa har bara kommit att förknippas med ångest och ensamhet. Varför bryr sig inte min fru och mina barn?
9 saker tonåringar i dag inte kan förstå att vi behövt göra
Jag har alltid lagt mycket tid och energi på att uppvakta min kära hustru när det är mors dag.
Vi har tre söner i åldrarna 11 till 18 år och tillsammans med dem brukar jag ordna en fin middag och ett par presenter. Ja, egentligen börjar det med en frukost och att jag städar hela hemmet och tar hand om alla sysslor den dagen, så att min fru verkligen ska få känna sig uppvaktad på "sin" dag.
Mina söner verkar heller inte bry sig om mig
Därför är jag så förvånad att hon inte känner att hon ska göra samma sak tillbaka till mig på fars dag. På sin höjd har jag fått ett grattis, men inga middagar och inga paket så långt ögat kan nå.
Och eftersom våra söner tyvärr inte tar så mycket ansvar över detta heller (vilket kanske inte är konstigt eftersom de är tonåringar, eller så är det kanske dåligt av dem, och jag borde förvänta mig mer av dem också?) så firas jag aldrig på fars dag. Jag får på sin höjd en liten present, men inte värd mer än hundra kronor. Ett par stumpor, men oftast inte ens det. Knappt ett grattis.
Varför egentligen? Vi lever i ett jämställd förhållande där jag tar lika stort ansvar för hemmet som min fru. Hade det inte varit så, utan hon gjorde det mesta av markservicen hade jag kanske kunnat förstå att hon skulle bli mer firad än jag på "sin" mors dag. Men nu anstränger jag ju mig lika mycket.
Jag kan se samma tendenser på min födelsedag – även här anstränger hon sig inte lika mycket som jag anstränger sig för mig. Jag vill inte verka girig eller småsint, men för mig handlar det om att vi lever i en jämställd relation, och då måste även de positiva sakerna delas lika.
Kanske ska sluta fira mors dag
Jag saknar att få känna mig riktigt uppvaktad, det skulle kännas som en bekräftelse att jag är värdefull och älskad, vilket jag så klart vet att jag är, men ibland kan jag också känna att jag blir tagen för givet.
Ibland funderar jag på om jag sak ta upp detta med min fru, men samtidigt vill man ju inte bli firad för att man krävt det. Det skulle inte kännas äkta. Vi får se vad som händer den här fars dag, och blir det lika skralt på firandet i år som tidigare, kanske jag kommer känna mig tvungen att dra in på mitt firande av henne, det är må hända det som krävs för att hon ska se mig, uppskatta mig – och fira mig.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.Vill du berätta din?
