Jonna: Jag blev utskälld på frukostbuffén – hela hotellvistelsen blev förstörd

6 saker att tänka på innan du checkar ut från hotellet

Jag hade sett fram emot att få åka på en lyxig och romantisk weekend med min man eftersom vi firade ett år som gifta.

Vi hade tagit in på ett hotell i Göteborg som jag skulle säga var ganska lyxigt, dyrt var det i alla fall.

Middagen smakade ljuvligt och vi sov gott i våra sängar. På morgonen klev min man upp tidigt eftersom han såg fram emot hotellfrukosten.

Själv är jag ingen frukostmänniska utan väljer oftast att hoppa över frukosten då jag ändå inte är särskilt hungrig.

Men eftersom vi hade lagt så mycket pengar på hotellvistelsen och frukosten ju ingick i priset, kändes det som att kasta pengar i sjön att inte ta av frukosten.

Så jag bredde min macka och tog en croissant och satte mig ner mittemot min man. Han åt med god aptit men själv kunde jag inte få någon som helst lust att bita i den där stora och goda smörgåsen som jag hade brett till mig själv. Inte ens croissanten lockade ...

Hon kallade mig tjuv

När min man till slut hade ätit klart fanns min mat kvar på tallriken. Min man föreslog att jag skulle ta med det i en servett.

– Men det kan man väl inte? frågade jag nervöst.

– Varför inte, sa han och ryckte på axlarna.

Jag valde att lyssna på min man och tog en servett och rullade in maten och stoppade ner den i min handväska.

På vägen ut blev jag stoppad av en kvinna.

– Det där är stöld, sa hon upprört och tittade ner mot min väska.

Kvinnan verkade vara en hotellgäst och hade sin lille son intill sig.

Jag blev helt tyst och kunde inte få fram ett ord. Hjärtat bultade i bröstet och mina kinder började bränna.

Min man var redan framme vid hissen och varken såg eller hörde vad som sades.

– Det tycker inte jag, sa jag till slut och gick ut från restaurangen.

Rädd för att något larm skulle sätta igång, som om mat ens hade larm, eller att någon ur personalen också skulle ha sett mig och komma springande och skälla ut mig.

Resten av hotellvistelsen satt jag som på nålar och kunde inte koppla av. Och när vi till slut lämnade Göteborg och körde hem kände jag äntligen att jag kunde andas ut. Jag hade kommit undan med min stöld.