Marianne Rundström, 70, gör podcast för äldre: ”Jag har ett askul jobb”

När journalisten Marianne Rundström slutade på SVT var hon långt ifrån redo att gå i pension. Fyra år senare har hon mer att göra än någonsin. Samhället skulle ha mycket att vinna på att slopa den övre pensionsåldern, menar hon:
– Man tappar ju jättemycket kompetens, erfarenhet och kunnande genom att bara slänga ut folk.

För en journalist som arbetat drygt fyrtio år på public service är det ingen konst att skriva ett intervjumanus. När allas.se når Marianne Rundström förbereder hon ett möte med skådespelaren och Greenpeace-ambassadören Lena Endre, 65.

– Jag vill prata om hur hon i sin utseendefixerade bransch har slutat färga håret och vägrar använda botox. Jag vill också veta hur hon gör för att fortsätta att engagera och göra skillnad längre upp i åldern, berättar hon.

Se också: Erika kör lastbil i en mansdominerad bransch

3:23

Efter reklamen: Erika kör lastbil i mansdominerad bransch: ”Ha vassa armbågar”

(3:23)

Men det är varken för de gamla arbetsplatserna Sveriges Radio eller Sveriges Television Marianne gör intervjuer längre. Just nu programleder hon för andra året podcasten Mogna röster för Svensk Hypotekspension, ett samtalsprogram där hon pratar med intressanta personer om möjligheterna efter 60.

Journalisten Marianne Rundström och kollegan Mats Knutsson med dåvarande statsminister Göran Persson vid en partiledarutfrågning 2006.

Marianne Rundström och kollegan Mats Knutsson med dåvarande statsminister Göran Persson vid en partiledarutfrågning 2006.

Foto: JanErik Henriksson/TT

I skrivande stund har hon gjort 14 avsnitt och gästats av bland andra Carin Götblad, Marie Ledin, Staffan Hellstrand och Ann Petrén.

– Det är verkligen jätteroligt! När vi drog i gång fanns det inte mycket som var riktat mot den här målgruppen, som ofta är osynliga i media. Under många fantastiska yrkesår på SVT arbetade jag upp ett kontaktnät som jag har stor glädje av i dag. Många av de gäster jag raggar till podden har jag suttit i tv-soffan med.

Marianne Rundström: ”SVT slösar bort kompetens”

Fyra år har gått sedan Marianne Rundström gjorde sin sista insats som programledare i SVT, där hon bland annat lett Agenda, partiledardebatter och valvakor. Året innan hon nådde företagets pensionsålder 67 sa hon upp sig i protest när SVT förnyade morgonprogrammet Gomorron Sverige för att inrikta sig mot en yngre målgrupp.

Marianne förklarade då att hon förstod beslutet att byta ut programledarna, men att det vore bättre att blanda olika åldrar och erfarenheter i stället för att plocka bort det äldre gardet. Och när hon inte blev erbjuden nya uppdrag kände hon att SVT slösade bort hennes kompetens.

– En av poängerna med att säga upp sig var att inte bli avvecklad, utan att få fortsätta utvecklas. Och det gör jag verkligen nu! Att lära sig nytt, göra roliga och meningsfulla saker och fortsätta vara nyfiken är både en drivkraft och ett sätt att mota åldrandet i grind.

Marianne Rundström

Född: 10 januari 1951.

Bor: Lägenhet på Kungsholmen, sommarhus på Väddö.

Familj: Tre söner med familjer.

Gör: Journalist, programledare, författare, moderator och föreläsare.

Karriär i urval: Dagens Eko, Studio Ett och Tendens i Sveriges Radio, Agenda, Gomorron Sverige, valvakor och partiledardebatter i SVT, jurymedlem för Augustpriset 2020, programleder podcasten Mogna röster och har skrivit boken Passé – de ofrivilliga pensionärerna (Wahlström & Widstrand).

För sysslolös är det sista Marianne varit efter sin uppsägning. Uppdragen har avlöst varandra och hon har bland annat arbetat som moderator, föreläsare, gjort tv-program för organisationer, skrivit krönikor för nyhetssajten News55 och hållit i utbildningar. För att nämna en del. Hon har haft så pass fullt upp att hon inte ens hunnit göra en hemsida.

Drivet att vilja arbeta vidare tackar hon sitt karriärval för.

– Det är så enkelt som att jag har haft ett askul jobb! Och jag jobbar ju lite på samma sätt nu som tidigare, det är samma drivkrafter och kunskaper som när jag var på SVT. Framför allt innebär journalistiken i sig så många roliga och stimulerande möten. Att komma hem med nya insikter varje dag är fantastiskt kul, säger Marianne.

Marianne Rundström älskar bokbranschen

När coronapandemin slog till våren 2020 fick hon dock, som många andra, stora luckor i kalendern. Bland annat skulle hon leda bokförlaget Nordstedts Litteraturtåget, en bokfestival på räls mellan Småland och Lappland där läsarna möter författare längs stopp på vägen.

– Det sa bara ”poff!” så var allt inbokat borta. Först blev jag nästan desperat, även om det inte blev en ekonomisk kris eftersom jag lyfter pension, men för mig är jobbet en stor del av livet.

Skippa åldersnojan – se i vilken ålder du är bäst på vad!

Däremot började det snart dyka upp andra erbjudanden. Plötsligt var den vetgiriga journalistens kalender fulltecknad igen och Marianne jobbade till slut mer förra våren än hon gjort tidigare. Dock blev det mycket arbete hemma framför datorn, så att det nu börjar röra sig inom bland annat bokbranschen igen är Marianne glad för. Det är en bransch som tilltalar henne – inte enbart för att hon älskar litteratur.

– Det är inte alls samma fokus på ålder som i andra branscher. Det handlar nog om att bokläsare ofta är lite äldre, och att det framför allt är kvinnor som konsumerar kultur i Sverige. Det går inte att välja bort den gruppen. Jag har aldrig varit med om att någon frågat om min ålder när jag blivit erbjuden jobb från bokförlag.

I januari fyllde Marianne Rundström 70. Året innan hon gick från fast anställning till frilans skrev hon boken Passé – de ofrivilliga pensionärerna, där hon ifrågasätter det åldersnojiga Sverige, och varför friska och pigga människor tvingas gå i pension.

– Sedan jag skrev boken går det inte en dag utan att jag får en kommentar på stan, ofta är det ett tack för att jag ger en röst åt andra som blivit avvecklade, berättar Marianne, som nyligen fick en intervjuförfrågan från en journalist på franska Le Monde som lagt märke att svenskarna har en annan syn på äldre än vad fransmännen har.

Marianne Rundström: ”Slopa övre pensionsåldern”

Själv tycker hon att den övre pensionsåldern borde avskaffas, att beroende på hälsa och lust ska man kunna fortsätta arbeta så länge man vill. Att inte ge 67-plussare en chans är enligt Marianne negativt på flera olika sätt, inte minst ur ett samhällsperspektiv.

– Man tappar ju jättemycket kompetens, erfarenhet och kunnande genom att bara slänga ut folk. Jag intervjuade till exempel en av Sveriges mest renommerade forskare som byggde upp bröstcancervården på Karolinska Institutet. Med sina exklusiva kunskaper i ryggen gick han och väntade på att få frågan om han ville stanna kvar efter 67, men hörde aldrig något. Direkt efter han slutat blev han värvad till Harvard-universitetet, och har i dag även en professorstjänst i Oslo. Där duger han, men inte här.

Fakta pensionsåldern

  • Man har rätt att arbeta fram till 68 års ålder (ändrad från 67 år från och med 2020).
  • Om man kommer överens med sin arbetsgivare så kan man jobba längre än så. Åldern för hur länge man har rätt att vara kvar på jobbet kan variera beroende på hur ens kollektivavtal ser ut.
  • Man kan som tidigast börja ta ut sin allmänna pension från det att man fyllt 62 år.
  • När man fyller 65 år kan man börja ta ut garantipension.

    Källa: Pensionsmyndigheten, minpension.se

Dessutom tycker hon att avvecklandet av äldre har en stor negativ påverkan på individen.

– Oj, vad många deprimerade människor jag mött som inget hellre velat än att få vara kvar på sina jobb! Det måste inte vara heltid, eller att man har samma arbetsuppgifter, men det sociala sammanhang som en arbetsplats innebär går inte att ersätta.

Marianne Rundström om ”Britt-Marie 45”

Även om Marianne är nöjd med sin tillvaro och inte saknar sitt gamla jobb kan hon ändå sakna vissa delar från tiden som anställd.

– De jag arbetar med i dag vet inte vad mina barn eller barnbarn heter, eller vart jag ska åka på semester. Jag kan sakna morgonfikat med kollegorna där man avhandlade vilket tv-program man såg föregående kväll. Man tappar lite av sin identitet när det sociala försvinner, vilket jag tror många pensionärer kan känna igen sig i – särskilt singlar där arbetslivet fungerat som en ersättning för familjen.

Mariannes syn skiljer sig markant från det utspel som kom från Centerpartiets ungdomsförbund tidigare i år. I en video föreslår förbundets ordförande Réka Tolnai att lagen om anställningsskydd avskaffas, för att unga lättare ska komma in på arbetsmarknaden: ”Vi kan inte ha en lagstiftning som skyddar Britt-Marie, 45, som har suttit kvar i fikarummet i flera år i stället för hårt arbetande unga”, säger hon i videon.

– Det var så magstarkt att jag hoppade högt! utbrister Marianne. Att åldersdiskrimineringen kröp ner till 45 är ju rent skamligt. Jag har sett inom it-branschen att 40-åringar anses vara för gamla och åker ut, men i en politisk kampanj känns det väldigt osmakligt…

Marianne Rundström tycker att den äldre pensionsåldern borde slopas.

Marianne Rundström tycker inte att äldre som vill arbeta vidare efter pensionsåldern står i vägen för yngre på arbetsmarknaden. – Det finns ingen forskning i världen som bekräftar det, tvärtom.

Foto: Theresia Köhlin

Just att äldre står i vägen för yngre på arbetsmarknaden var en av de vanligaste invändningarna Marianne Rundström fick när hon skrev sin bok.

– Det finns ingen forskning i världen som bekräftar det, tvärtom. Antalet arbetstillfällen är ju inte konstant, och ju fler som jobbar desto fler dras in. Om jag slutar på SVT så är det ju inte en 22-åring som tar min plats, eftersom mitt jobb kräver erfarenhet. Det är en cirkelgång, och jag kan inte på något sätt skriva under på att äldre står i vägen för yngre. De äldre som vill fortsätta arbeta är dessutom så få att de inte på något sätt utgör ett hot.

Marianne vill dock betona att det just nu är tuffare på arbetsmarknaden än vanligt.

– En av pandemins värsta konsekvenser är att unga människor inte ens får ett sommarjobb. Det är fruktansvärt. Men det har ingenting med åldersdiskriminering att göra.

Personnummer något negativt

Ytterligare en negativ konsekvens som corona fört med sig, utöver alla sjuka och avlidna, är att synen på olika åldersgrupper förvärrats, menar Marianne. Sedan 2018 är hon en av ambassadörerna i regeringens delegation för främjandet av senior arbetskraft. Hösten 2020 lämnade de in sitt slutbetänkande till regeringen, och konstaterade bland annat att seniorers kunskaper och erfarenheter bör tas tillvara på ett bättre sätt.

– Först kände jag att ”yes, det går framåt!” Bara att regeringen tillsatte en sådan delegation var en bra signal, och jag tyckte att vi hade många bra förslag. Men så kom pandemin, och plötsligt blev den här gruppen som jag talar för så ”sköra” att vi inte ens kunde gå till Ica. Och vilken arbetsgivare är intresserad av en sådan arbetstagare? De framsteg vi gjorde suddades ut med pandemin, och synen på åldrande blev katastrofal – men också väldigt synlig.

3:23

Efter reklamen: Erika kör lastbil i mansdominerad bransch: ”Ha vassa armbågar”

(3:23)

Marianne pekar också på Sveriges personnummersystem som något negativt, att vi genom livet alltid bär med oss våra födelsedatum i alla möjliga sammanhang, till skillnad från i exempelvis USA där man i stället har ett socialförsäkringsnummer.

– Man ser inte vad människor är dugliga till, man ser bara födelseåret och så dras alla över en kant. Det kan ju skilja hur mycket som helst mellan en 70-åring och en 70-åring.

Fick inte låna pengar på grund av sin ålder

Marianne tyckte själv inte att det var jättekul att fylla 70, bland annat på grund av attityderna mot äldre i samhället.

– Men jag har nåden att vara frisk och kunna fortsätta arbeta. Det är ett privilegium – ju roligare jobb man har, desto mer identifierar man sig med det tror jag. Man blir mer engagerad, det upptar mer tid och jobbet flyter ihop med fritiden.

Hon känner inte att det är någon större skillnad på den person hon är i dag jämfört med när hon var 60 eller yngre. Men befriad från åldersdiskriminering är hon inte.

– Jag försökte till exempel låna pengar för två år sedan, men fick nej på grund av min ålder. Och då tjänar jag lika mycket nu som när jag var anställd – plus att jag har pension! Det är en sådan oerhörd diskriminering i det, och som att människovärdet devalveras när man blir äldre.

Hon kan förstå dem som kämpar med att hålla modet uppe efter ett tvärt slut efter arbetslivet. Hennes egen självkänsla fick sig en törn när hon inte längre kände sig önskad och slutade få bekräftelse för sitt arbete.

– Jag menar inte att jag behöver beröm för det jag gör, men det är viktigt med ett gensvar. Det är lättare att behålla en god självkänsla när man har en given roll och en förväntan på att man ska leverera. Visst får jag bekräftelse nu också, men det blir inte på samma sätt när man arbetar lite överallt.

Marianne Rundströms tips till blivande pensionärer

Mariannes tips för den som närmar sig pensionen är att i god tid börja fundera på vad man ska göra den dagen man slutar.

– Att gå från noll till hundra är fullständigt omänskligt. Visst är det kanske skönt den första månaden, men när den där ”semestern” blir evinnerlig och man kanske har 30 levnadsår kvar är det lätt att tappa fotfästet om man inte har något att syssla med. Det behöver inte vara jobbrelaterat, det kan vara golf eller vad som helst!

Marianne har en vän som startat en terapimottagning för äldre, just på grund av detta.

– Hon har hur mycket att göra som helst. Det är så skambelagt att prata om att livet inte är kul längre. Men det är klart att det är svårt att först bli bortvald och sedan att inte ha mål att se fram emot.

Journalisten Marianne Rundström arbetar vidare efter pensionen.

Än har Marianne Rundström inga planer på att sluta arbeta.

Foto: Theresia Köhlin

När Marianne Rundström slutar arbeta är skrivet i stjärnorna. Just nu ser hon fram emot Stockholms litteraturfestival, och att hon ska gå en officiantutbildning. Arbetet med Mogna röster fortsätter. Drömgästen är Björn Ulvaeus.

– Jag tycker att han med sina 75 år är ett bra exempel på hur man kan fortsätta vara drivande. Jag har tjatat på honom för en intervju, men han ska ju förändra hela Djurgården så han har nog mycket att stå i, säger Marianne och skrattar.

Kanske blir det en ny bok så småningom, men som den sociala person hon är blir det lätt för tråkigt att sitta hemma på kammaren ensam och skriva. Att lägga upp fötterna och bara koppla av är heller inte Marianne Rundbergs starka sida.

– Jag har blivit lite bättre på det, men jag är inte fullfjädrad än. Långt därifrån!

7 snabba sommarfrågor

  1. Hur ser din sommar ut i år?
    – Precis som den gör varje år! Jag flyttar ut till mitt sommarhus på Väddö och bor där med barn och barnbarn. Min son och hans flickvän driver en sommarkrog, så det blir mycket människor i rörelse. De har tre barn och en av dem svarade en gång på frågan ”var bor du?” att ”jag bor i Bagarmossen, på Väddö och på krogen”, haha! – Jag brukar sällan resa bort under sommaren, den svenska sommaren för så mycket positivt med sig ändå. Då förlänger jag hellre sommarsäsongen med resor på våren eller hösten.
  2. Ditt livs bästa sommar?
    – Jag minns alla jätteroliga kollektivsomrar, där vi var massor av vänner med barn som hyrde stora ställen tillsammans. På frågan om när livet var som bäst landar jag ofta vid tiden när mina tre barn var ganska små. Det var så extremt intensivt och innehållsrikt hela tiden. Det var också den jobbigaste perioden med många suckar och lite sömn, men utan jämförelse den roligaste.
  3. Vilken dag i sommar önskar du dig mest fint väder?
    – Alla dagar som det kommer gäster vore det härligt om man kan vara ute mycket. Och de dagarna är många!
  4. Ditt bästa grilltips?
    – Sist gjorde jag en planka där jag grillade entre­côte med ugnsrostade körsbärstomater och en asiatisk majonnäs med soja. Jag har en jättebra asiatisk grillbok som jag ofta använder mig av. Jag är väldigt trött på fläskfilé! Vi har ett stort utekök på landet där vi lagar all mat på sommaren. Och jag har köpt en grill, ugn och rök i ett, så där kan man göra mycket kul.
  5. Vad väljer du på glasskartan?
    – Lakrits eller citron.
  6. Bäst på Sverigekartan?
    – Jag får nog säga Gotland, om det inte vore så långt att resa dit. Och ibland kommer man inte hem igen för att det blåser så mycket… men Gotland har allt, det är så obeskrivligt vackert och en sådan själslig njutning att vara där. Gärna under lågsäsong, i början på maj eller tidigt i september. Gotland är det vackraste Sverige har att erbjuda!
  7. Ditt lästips till hammocken?
    – Jag är väldigt sugen på Kristina Sandbergs bok En ensam plats, där hon skriver om sin bröstcancer. Just nu läser jag Shuggie Bain av Douglas Stuart, och Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson ligger högst upp i boktraven på landet. De kan jag rekommendera!