Hemmets veckotidnings och allas.se:s krönikör Karin Herslow är inte den lättskrämda typen. Men när skadedjuren dök upp hemma hos henne infann sig paniken. Läs hennes skräckupplevelse här!
4 tips på hur du slipper ohyra i garderoben
Ursäkta att jag är lite stressad, men jag har fått oväntat besök. Flera stycken, närmare bestämt. Dessvärre är det inte några trevliga gäster, det är små svarta skalbaggar. Flygande onda krafter, som anländer utan UFO eller trolldom. Dystert värre – det är pälsängrar som hemsöker mig!
Om man bor i ett gammalt hus med breda golvspringor finns det stora möjligheter att ofrivilligt bli husse eller matte till små räliga kryp. Silverfiskar, okej, de går hyfsat att hålla undan. Ibland dyker det upp en och annan mal, fast dem är jag också bra tränad på att bli av med. Men det här var ett intrång långt över gränsen för gästfrihet. Pälsängrar – nu blir det krig på riktigt!
Läskiga pälsängrar - en vågbandad och en vanlig,Foto: Anticimex
Malkulor och DDT
Förr i tiden var mal ett otäckt och påtagligt hot mot textilierna i hemmen. Vinterkläder och finkläder av ylle packades ner i stora klädkistor och man kryddade lagren med att lägga ner malkulor. Dessa hade en mycket skarp doft som lätt kändes igen.
Krönikor på allas.se
Nu hittar du även våra populära krönikörer från Allas, Hemmets veckotidning och Året runt på allas.se.
Varje fredag publiceras nya krönikor där Anna-Lena Brundin, Karin Herslow och Lisbeth Lundahl delar med sig av sina tankar, betraktelser och vardagsreflektioner.
I min släkt fanns en gammal dam som hade en gammal päls – ett arv från hennes mamma, menade en del släktingar – men oavsett vilket var pälsen minst sagt urgammal. Den hade hon på sig vid begravningar. När hon trädde in i kyrkan spred sig doften av malkulor så pass att alla, utan att ens ha sett henne, viskade: ”Nu har Agnes kommit!”. Den pälsen varade ända in i evigheten, ett klart bevis för att malkulor fungerade. En effektiv metod, fast tyvärr inte ofarlig för människor heller.
Luftkonditionerad ylletröja. Design: Svensk mal.Foto: Privat
Den pälsen varade ända in i evigheten
Karin Herslow
Men så kom mirakelmedlet DDT, mänsklighetens välsignelse. Det trodde man i alla fall på 50-talet. Myggmedlen med DDT var väldans effektiva mot de stickande plågoandarna. Ännu bättre nytta gjorde DDT där det fanns malariamygg, den otäcka plågan minskade rejält vid användningen. Men priset för medlet var högt, skadorna på djur och natur visade sig vara förfärliga. Idag klassas DDT som giftigt, hälsofarligt och skadligt för miljön. Och idag har vi silverfiskar, mal och pälsängrar tillbaka i våra liv.
Pälsängrarna ser näst intill ondskefulla ut. Läskiga små svarta skalbaggar. De gamla egyptierna var ju glada i skalbaggar och hade dem bland annat som amuletter. De ser onekligen vackra ut, och talar vi om dem så kallar vi dem dessutom skarabéer. Men det är en dyngbagge som stått modell har jag läst… Var det därför amuletterna inte var så lyckosamma? Kanske var det dyngbaggarna som fick faraonerna och deras välde att försvinna in i historiens garderob för gott?
Egyptisk skarabébrosch. Men det var en dyngbagge som satt modell!Foto: Privat.
Miljövänlig bekämpning
Mina pälsängrar var absolut inga skarabéer, och de skulle för farao ut fortare än kvickt, sa jag till mig själv. Men det är inte gjort i en handvändning. Jag skänkte för en sekund DDT:et en saknadens tanke, sen tog jag mig an bekämpningen på modernt, miljövänligt sätt. Storstädning och röd ceder, både olja och träkuber.
Men jag har visst blivit lite paranoid, tycker mig se svarta bagg-formade fläckar överallt. Nå, nu ska jag köpa ännu en dunk rödcederolja att ha stående i reserv. Sen får jag väl shoppa lite nya kläder, nåt hål i garderoben har det allt blivit. Nästa plagg kommer att bli en grodmansdräkt. Den ska jag väl ändå få ha ifred för ängrarna?
