Komikern Ann Westin: ”Jag var blyg – men njöt på scen”

Ann Westin med spårvagn i bakgrunden
Ann Westin var ett blygt mellanbarn. ”Pappa var periodalkoholist och 
mamma blev orolig av detta. Men när jag uppträdde på Friskvädersskolan i Göteborg släppte blygseln.” Lilla Ann blev clownen och lustigkurren som fick alla att skratta och må bra, kanske var det ett sätt att klara av verkligheten.

Ann Westin har tre syskon – storasyster Agneta, storebror Tommy och lillebror Peter. Hon fick tidigt lära sig att ta plats i syskonskaran.

– Jag är ett typiskt mellanbarn. Se mig, hör mig. Hallå, här är jag! säger Ann när vi träffas i barndomsstaden Göteborg.

Vi har tagit oss ut till Hisingen, närmare bestämt till Norra Biskopsgården och det fyravåningshus i rött tegel på Godvädersgatan, där karriären som komiker började.

– Jag upptäckte snabbt att jag var rolig och att jag var bra på att få andra att skratta; mamma, pappa, syskonen, kompisarna och klasskamraterna, säger Ann som har blivit utsedd till Årets kvinnliga komiker tre gånger.

Första scenframgångarna var på Roliga timmen på Friskvädersskolan där Ann spelade upp sketcher, härmade kända personer och skojade. Som Lilla Fridolf lockade hon garanterat till skratt.

Ann Westin njöt av att stå på scen

– Den där lyckokänslan som jag har när jag står på scenen i dag, när jag får med mig publiken och vi har roligt och möts i skrattet, den är precis samma som jag kände på Roliga timmen. Då som nu visste jag att jag var på helt rätt plats, förklarar Ann.

Hon var egentligen blyg som barn, men när hon uppträdde blev hon en annan och njöt i fulla drag. Humorn har hon ärvt från pappa Sture som var rolig och gillade att underhålla. Ann menar att hon är mest lik sin pappa och säger att de har samma eldfängda temperament och ofta rök ihop.

En ung Ann Westin i prickig klänning på en äng.

Ann Westin var blyg som barn me upptäckte tidigt att hon var rolig och hade lätt för att få andra att skratta. Foto: Privat

Mamma Ulla hade också humor:

– Hon kunde vara hur rolig som helst, som den gången vi åt efterrätt med jordgubbar och hon tog en jordgubbe, la den på sin sked och sköt i väg den rakt på storebrorsan. Först blev vi helt paffa, sedan började vi gapskratta.

Mamma sa att hon bara ville se om det skulle funka.

Ulla var den som höll ihop familjen. Hon var som många kvinnor på den tiden hemmafru. Pappa jobbade på flygflottiljen F9 i Säve.

– Pappa var periodalkoholist och det var förstås jobbigt för alla i familjen. Mest för mamma som blev så orolig. Och så gjorde det att vi hade ont om pengar.

Kanske var det så att humorn blev ett sätt för lilla Ann att klara av den verkligheten. Hon blev clownen och lustigkurren som skulle få alla att skratta och må bra.

Växte upp i Biskopsgården

Ann minns flytten till Biskopsgården, då hon var tre-fyra år, som en stor och positiv händelse.

– Det var så lyxigt för vår familj att flytta in i en nybyggd fyrarumslägenhet med uteplats. Tidigare hade vi bott i en tvåa, säger Ann när vi tittar in på gården på Godvädersgatan.

– Då kryllade det av barn här och det fanns alltid någon att leka med.

Ann Westin framför flerfamiljshus i tegel.

Ann minns flytten till Biskopsgården som en stor händelse. ”Det var så lyxigt för vår familj att flytta in i en nybyggd fyrarums- lägenhet med uteplats.” Foto: Julia Sjöberg.

Hon minns den lilla kullen där de åkte kälke på vintern, piskställningen som de slickade på så att tungan frös fast, gungorna och sandlådorna. En bit bort låg Jonssons livs som de kallade Jonssons slips och godisaffären där Ann en gång försökte betala för godsakerna med stenar.

När det inte längre var spännande att leka på gården drog Ann, syskonen och kompisarna till Svarte mosse. Bara ett par minuter bort ligger naturområdet med en sjö som är full med blommande näckrosor och omgiven av grönskande träd och buskar – ett paradis där hyreshus och asfalterade parkeringsplatser känns mycket längre bort än de är.

Kär som 7-åring

– Visst är det fint här! Här lekte vi cowboys och indianer, fångade grodor och ödlor som vi tog hem och hade i badkaret och så åkte vi skridskor här på vintern, berättar Ann och fortsätter:

– Det var väldigt bra att växa upp här på Biskopsgården. I dag läser man mycket om kriminaliteten här, men jag vill visa att det faktiskt är trevligt och fint här. Svarte mosse är en helt underbar plats.

Sju år gammal började Ann i första klass på Friskvädersskolan. Där mötte hon sin första kärlek – Peter.

– Han var så gullig. Vi gick jämt och höll varandra i handen. När jag hade varit sjuk kom han och stoppade in en sådan där plastring som man kunde få i en tuggummiautomat i vårt brevinkast. Jag blev jätteglad, men så fick mina brorsor reda på det och de höll på att reta ihjäl mig så då gjorde jag slut med Peter.

Strängt i skolan

Till de tidiga skolminnena hör också reservoarpennor och läskpapper och björnklistret som luktade så gott att Ann åt upp det. På rasterna hoppade man twist och flickorna och pojkarna jagade varandra.

– Jag tyckte att det var spännande att börja skolan och roligt att lära mig saker. Det var strängt på den tiden, man fick inte säga du till fröken. En gång glömde jag mig och sa du och då blev fröken arg och sa att hon inte var du med mig. Jag blev jätteledsen.

I tvåan började Ann spela blockflöjt. Hon spelade på flöjten hela tiden trots att syskonen tiggde och bad att hon skulle sluta. Kanske tröttnade de på att ständigt höra Köp varm korv och Till Paris, till Paris ska vi rida på en gris?

Ibland lämnade familjen Hisingen och då stod besök på Liseberg högt i kurs. Där åkte syskonen Spöktåget och besökte Sagolandet, spelade på lyckohjul och blev kletiga av sockervadd. Poppis var också att gå på museer som Sjöfartsmuseet och Naturhistoriska museet.

– Vi hade en sköldpadda som alltid rymde och den återsåg jag senare på Sjöfartsmuseet. Jag kände igen den eftersom vi hade borrat ett litet hål i skalet för att ha en snöre där så att den inte skulle rymma, men det gjorde den i alla fall.

Ann, 11 år, i flätor på ett skolkort.

Ann är 11 år och fin i flätor. Foto: Privat

Ville bli skådespelare

Första besöket på Stadsteatern med skolan då klassen fick se Mästerkatten i stövlarna gjorde ett starkt intryck.

– Jag var helt förtrollad. Då bestämde jag mig för att bli skådespelare. Fast jag kunde tänka mig att bli sjuksköterska också, säger Ann som i många år arbetade i olika teatergrupper – det gick inte att leva på – och inom sjukvården – för att försörja sig – innan hon satsade på och gjorde succé som stå upp-komiker för runt 20 år sedan.

På somrarna tältade familjen på campingplatsen Lilleby vid havet utanför Göteborg. Det var luftmadrasser, sovsäckar och friluftsliv som gällde både när solen sken och när det regnade.

– Vi barn badade, fångade krabbor och klättrade i bergen. Det var mysigt och vi fick rå oss själva. Mamma stod och lagade mat på ett litet gasolkök, det var nog inte så roligt för henne. Ingen semester precis.

Ann Westin med Liseberg i bakgrunden

Ibland lämnade familjen Hisingen och besökte Liseberg. Spöktåget och Sagolandet var Ann Westins favoritattraktioner.

Flyttade som 16-åring

När Ann var tio år lades flygflottiljen i Säve ner och pappa Sture erbjöds nytt jobb i Luleå, dit resten av familjen Westin flyttade under protest.

– Jag ville absolut inte flytta så långt bort från alla kompisarna. Meddetsamma bestämde jag mig för att flytta tillbaka till Göteborg så fort jag kunde flytta hemifrån, berättar Ann.

Det gjorde hon också. Hon var bara 16 år när hon flyttade in ett landshövdingehus på Ejdergatan i Olskroken.

– Här bodde jag i ett rum på 15 kvadratmeter som jag betalade 150 kronor i månaden för. Det fanns bara kallvatten, toaletten låg ute i trappan och jag hade en kakelugn som jag grillade äpplen i, säger Ann och pekar upp mot sitt burspråksfönster på första våningen i det gulmålade huset.

Ann Westin vid Svarte mosse

Ann Westin vid Svarte mosse som bara ligger ett par minuter från barndomshemmet. Foto: Julia Sjöberg.

– Det var inte mycket förstås, men det var mitt. Jag målade golvet grönt och väggarna gula. Jag tyckte jag var vuxen, men jag var ju bara ett barn. Som tur var bodde syrran, som är sex år äldre, på samma gata så hon tog hand om mig. Hon gav mig pengar och jag åt nästan alltid hemma hos henne.

Ann provade på att arbeta på plastfabrik och sjukhus och kom sedan in på en teaterutbildning på Nordiska folkhögskolan i Kungälv. 1980 flyttade hon till Stockholm där hon fortfarande bor.

– Många tror faktiskt att jag bor i Göteborg. Min identitet är präglad av staden och Göteborg är min grund. Jag gillar göteborgarna och deras sätt att tjöta. Jag har funderat på att flytta tillbaka, men eftersom jag har bott så länge i Stockholm har jag ju mina vänner där. Jag har inte bestämt mig, kanske flyttar jag tillbaka en dag!

Ann Westins 3 favoriter i Göteborg

  • Gammlia, Västerbottens museum – fina, gamla hus och intressanta utställningar. Läs mer här: vbm.se
  • Kvinnohistoriskt museum – Sveriges enda, väl värt ett besök! Läs mer här: www.kvinnohistoriskt.se
  • NK – Nya Konditoriet, Umeås äldsta konditori som har stans bästa fikabröd. Läs mer här: nyakonditoriet.se

Ann Westins 3 favoriter i trakten

  • Forsränning i Vindelälven.
  • Sommarloppisar – kör runt, det finns massor!
  • Vindelrökt skinka – ett måste här, säljs lite varstans.
Ann Westin vid huset på Ejdergatan som inrymde hennes första egna boendet, ett rum på 15 kvadratmeter.

Ann Westin vid huset på Ejdergatan som inrymde hennes första egna boendet, ett rum på 15 kvadratmeter. Foto: Julia Sjöberg.