Krönika: ”ALLA kan hamna i ett destruktivt förhållande”

Polisen Jenny Svenningsson står framför sin polisbil och berättar hur hon misshandlades av sin partner.
Foto: Joi Grinde
Jenny Svenningsson är polis. Hon är också en av alla de kvinnor som blivit misshandlade av sin partner, en erfarenhet hon alltid bär med sig under uniformen.
Här skriver hon själv om det hon aldrig trodde skulle drabba henne, det hon bara trodde hände svaga kvinnor...

Varför lämnar du inte ? Det är väl bara att gå? Frågan kanske snarare ska vara VARFÖR SLÅR HAN?

Jag fick aldrig dessa frågor av någon, jag pratade nämligen inte med någon om detta. Inte förrän långt senare fick mina barn veta och därefter mina föräldrar och syskon. Långt senare, när jag vågade berätta i ett inlägg på Instagram, fick mina kollegor och våra före detta gemensamma vänner reda på det. Endast min vän som hämtade mig på källargolvet den där gången och körde mig till sjukhuset och som jag ett tag tog min tillflykt till visste, och lite senare även ett par andra gemensamma vänner vi hade.

När min antagonist fick reda på att jag berättat om misshandel nummer två ville han få mig att säga till våra vänner att jag bara hittat på allting. Det gjorde jag inte.

”Borde ha anmält”

2018 anmäldes 28 700 misshandel mot kvinnor 18 år eller äldre. 22 900 av dessa var, enligt BRÅ, misshandel som skett av en bekant gärningsperson. Alltså fattar ni siffrorna? Bakom varje siffra finns en kvinna! Betänk också att alla kvinnor INTE anmäler, mörkertalet är stort. Jag var ju själv en av dem som inte anmälde.

Sen ska vi också tänka på alla de kränkningar/psykisk misshandel som aldrig kommer till polisens kännedom. Det som sker bakom stängda dörrar dagligen. DEN misshandeln är lika förnedrande som den fysiska, den gör nästan lika ont, fast i själen. Den syns inte, men den trycker ner, förminskar och gör att personen till sist inte ser sitt eget värde. Sakta men säkert blir man den andre personens ägodel.

Polisen Jenny misshandlades: ”Jobbigt att jag själv aldrig anmälde”

Jag blev ”bara” misshandlad två gånger under de åren vi var tillsammans, den psykiska misshandeln skedde desto mer. Fan – jag säger alltid ”bara”. Varför gör jag det? Jag försöker tänka att det INTE var bara två gånger. Det var två gånger för mycket och jag borde ha anmält redan vid första slaget.

Det är så mycket jag borde gjort. Inte ha kastat bort så många år på en människa som inte respekterade mig. För jag stannade både efter första och andra misshandeln och trots att jag blev nedtryckt.

Gjorde ingenting här hemma

Han var en riktig mansgris och en latmask av stora mått. Han gjorde knappt någonting hemma. Jag handlade, lagade mat, tvättade. Jag lämnade bilen på verkstad, besiktigade både den och mc och bytte däck. När jag skulle jobba natt och sov en stund på kvällen och bad honom om att ha lite middag klar till mig när jag vaknade var det en för svår uppgift för honom. Ofta hade han ”glömt” att göra middag, och låg istället på soffan och var ”helt slut”.

Polisen Jenny, som misshandlades av sin partner, pekar på en tatuering av en stark kvinna.
Jenny är noga med att betona att kvinnor som misshandlas inte är svaga. Foto: Joi Grinde

Jag var kanske inte så viktig? Många av våra gräl handlade om att jag var ledsen och trött över att jag fick göra allt hemma. Jag påtalade det ofta, och en av gångerna föreslog han att jag skulle sluta jobba treskift, jag hade ju blivit så lättretlig och arg sedan jag började jobba som polis. En av hans mest korkade och nedvärderande kommentarer. Han tyckte också att jag kunde sluta träna så mycket, då skulle jag ha kraft att göra mer hemarbete.

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Tror att jag gick ut med hunden i vrede. Träningen var ju min ventil att överhuvudtaget klara av mitt liv med treskift och allt arbete hemma, plus den psykiska påfrestningen det faktiskt var att leva med honom.

Drabbade även mina barn

Jag är uppvuxen i en trygg och kärleksfull familj där min pappa aldrig lagt en hand vare sig på min mamma eller oss barn. Min pappa är en genomsnäll människa som alltid gjort allt för oss. Jag tror att jag hört mina föräldrar bråka två gånger under min uppväxt, och vid ett tillfälle blev jag ledsen och rädd. Då tänker jag på vad mina barn måste fått utstå. Alla bråk, gräl och saker som kastats i väggar och i golv. Allt glas och övriga söndriga saker som legat kvar på morgonen, som barnen vaknat upp till (oftast städade jag upp efter hans framfarter men inte alltid). I de flesta fall gick han bärsärk när mina barn var hos sin pappa, men flertalet gånger även när mina barn var hos oss.

Det gör ont i mitt mammahjärta att veta att mina barn måste ha legat på sina rum och hört allt och haft svårt att somna om

Det gör ont i mitt mammahjärta att veta att mina barn måste ha legat på sina rum och hört allt och haft svårt att somna om. Mer ont än både den fysiska och psykiska misshandeln jag själv blev utsatt för. Min utsatthet drabbade inte bara mig, det drabbade även mina barn. Hur tänkte han?

Bråkade om pengar

Idag vet jag att han är en liten, liten mus som bara gjorde detta för att tysta mig, för att skrämma mig och visa sin makt. All denna förstörelse av döda ting var för att tysta mig, för att få ner mig på mattan. Han visste vad han gjorde. Utstuderat in i minsta detalj.

Han visste att jag skulle vara tyst om han tog sönder saker eftersom han dagen efter skulle köpa en ny dator, mobiltelefon, tv eller vad det nu kunde vara han tagit sönder – för våra gemensamma pengar. Pengar som vi egentligen inte hade. Grälen handlade oftast om vem som gjorde och inte gjorde saker i hemmet, vår olika syn på barnuppfostran och pengar.

Polisen Jenny Svenningsson promenerar mellan två bilar.
”Ett slag är ett slag för mycket! Du är värd så mycket mer”, skriver Jenny som i sin roll som polis kämpar för att hjälpa utsatta kvinnor. Foto: Joi Grinde

Han fick för sig att jag skrev med män på Instagram och menade att jag fick välja mellan honom och Insta. Sedan knäckte han min mobiltelefon på mitten. Och gissa vad jag gjorde? Jo, valde honom.

Tilltufsade_polisen på Instagram

En månad efter den händelsen startade jag i hemlighet kontot Tilltufsade_polisen på Instagram, och ytterligare någon månad senare lämnade jag honom för gott.

"Du är ju polis. Varför gjorde du inget", tänker ni kanske. "Varför slog du inte tillbaka? Varför lämnade du honom inte tidigare?" Ja, det är en fråga jag tänkt på 100 gånger. Men jag tänkte också: Varför slog han! Varför tryckte han hela tiden ner mig?!

Det spelar ingen roll vilken yrkesroll du har, vilken samhällsklass du tillhör, om du så är den starkaste kvinnan i världen mentalt och fysiskt. ALLA kan hamna i ett destruktivt förhållande

Det spelar ingen roll vilken yrkesroll du har, vilken samhällsklass du tillhör, om du så är den starkaste kvinnan i världen mentalt och fysiskt. ALLA kan hamna i ett destruktivt förhållande och nästan ALLA har lika svårt att gå, lämna och anmäla.

Polisen Jenny Svenningsson gosar med sin katt och berättar om hus hon misshandlades av sin partner.
I dag lever Jenny efter mottot ”ta aldrig skit” och uppmanar alla kvinnor att göra detsamma. Foto: Joi Grinde

Där och då trodde jag att jag forfarande älskade honom, trots allt han gjorde. Vi hade ett helt liv ihop: hus, bil, mc och hund. Om jag lämnade honom måste jag också ge upp allt det där. Och så skammen, den ska vi bara inte prata om. Vad skulle mina kollegor tycka om mig? Jo, i efterhand vet jag att de hade funnits där för mig till hundra procent, men jag skämdes så in i helvete mycket. Kände att jag kanske var en del i att han var som han var, att det kanske rent av var mitt fel ibland att han betedde sig som han gjorde?

Jag fick ju ofta höra att ”... om du inte sagt det där, om du inte fortsatt tjata, om du bara lyssnat på mig... Den där meningen: ”OM DU BARA LYSSNAT PÅ MIG SÅ HADE DETTA ALDRIG HÄNT”. Jag vet inte hur många gånger jag hört den.

Älskade honom trots allt

Nu i efterhand blir jag fan förbannad! Vaddå om jag bara lyssnat? Det han ville få sagt var: Jenny, jag har alltid rätt så hade du bara lyssnat på mig och fogat dig för husets överhuvud så hade jag inte behövt bli så arg att jag var tvungen att kasta en massa saker i golvet/slå sönder dörren osv.

Men trots allt detta älskade jag honom. Fattar ni ? Jag älskade honom trots allt han gjorde mot mig och trots att han aldrig en enda gång bad om förlåtelse för vad han gjort, aldrig ens en ursäkt. Varför tog jag det? Varför accepterade jag att en människa som jag var tillsammans med och som förmodades älska mig behandlade mig så?

I dag vet jag bättre. I dag skulle jag inte låta en man göra såhär mot mig. I mitt arbete som polis träffar jag på kvinnor i precis samma situation som jag själv varit i. Jag lägger ner hela min själ i att hjälpa dessa kvinnor, få dem att förstå att inget är deras fel och att det aldrig kommer att bli bättre. Allt eskalerar istället och man kommer att må sämre och sämre. Ibland känns det som att jag når fram – inte minst om jag berättar vad jag själv varit med om – men ibland vet jag att kvinnan inte vill anmäla. Hon går tillbaka till personen som kränker och slår henne och inte så sällan träffas vi igen vid nästa slag hon får.

Men ett slag är ett slag för mycket! Du är värd så mycket mer. Det finns en bättre vardag, ett lyckligare liv – bara runt hörnet. Du ska bara våga ta den chansen, chansen till DITT liv. Det var det bästa jag har gjort. Jag lever efter mitt motto ”ta aldrig skit” varje dag, och tycker att varenda kvinna borde göra detsamma.

Hjälp mot våld i nära relationer

Lever du eller någon i din närhet med våld i en nära relation? Hit kan du vända dig:

  • I akuta situationer ska du ringa till 112. Polisen kan ge råd, hjälpa till med en polisanmälan och bistå med information om skyddsåtgärder och ansökan om kontaktförbud.

  • Kommunens socialtjänst har ansvar för att ge stöd till personer som blir utsatta för våld. De ska erbjuda samtalsstöd och rådgivning samt ekonomiskt och praktiskt stöd. De ska också kunna ge dig olika typer av skyddsinsatser samt se till att barnen får stöd och hjälp.

  • Kvinno- eller tjejjour kan ge krisstöd i en akut situation och även ge stöd med att bearbeta erfarenheterna efteråt. På ROKS hemsida kan du hitta din närmaste jour.

  • Den nationella stödtelefonen Kvinnofridslinjen når du på 020 50 50 50. Här kan du få stöd men också information om vart du ska vända dig för att få ytterligare hjälp där du bor, som polisen, socialtjänsten eller en kvinnojour. Du kan vara anonym när du ringer till Kvinnofridslinjen.

  • RFSL erbjuder samtalsstöd via telefon till HBTQ-personer som utsatts för våld, hot och kränkningar. Du når deras stödmottagning på 020 34 13 16.

  • Det finns en rad hjälporganisationer som kan ge stöd och råd till kvinnor som utsätts för våld i en nära relation. Du hittar fler länkar hos 1177 Vårdguiden.

Källa: 1177 Vårdguiden

Läs mer från #sistaslaget

På allas.se publicerar vi nu artikelserien #sistaslaget för att synliggöra våld mot kvinnor och för att säga att det räcker nu. Våldet måste få ett slut.

Allt material i artikelserien hittar du här

Mer inspirerande innehåll från allas.se: