Läsarberättelse: Jag blev kär i min kompis

Kvinna och man ler och håller om varandra.
Han var min bästa vän och den person jag litade på allra mest. Men allt förändrades den dagen han berättade att han träffat någon och blivit kär.

Jonathan och jag träffades när vi läste samma kurs på högskolan. Vi blev snabbt goda vänner och det trots att vi var olika när det gällde det mesta. Men vi hade samma humor och istället för att reta upp oss på våra olikheter skojade vi och drev hänsynslöst med varandra.

För mig kändes det självklart från början att det bara var vänskap mellan oss och inget annat. Och snart hade vår vänskap blivit något av det viktigaste i mitt liv. Så träffade jag en dag Anders och blev kär. Jag hann inte träffa Jonathan lika ofta men jag var nog med att vara rädd om vår vänskap.

Flyttade från vänner och familj

Till en början gick det bra men efter ett tag började Anders protestera mot att vi umgicks så mycket. Han sa att han kände det som att jag alltid satte Jonathan före honom. Inte lång tid senare tog det slut mellan oss. Utan att jag reflektera så mycket över det började jag umgås mer med Jonathan igen. Vi levde ett sorgfritt studentliv utan allvarliga tankar på framtiden. När vi efter flera års studier var klara med högskolan började en ny fas i vår vänskap.

Anna: Min pojkvän ville inte leva på grund av mig

Jonathan lyckades få en bra tjänst redan under sommaren men jag hade mindre tur trots att jag sökte jobb över hela landet. Under hösten fick jag napp på en tjänst i en stad långt norrut. Det kändes tufft att lämna vänner, familj och framför allt Jonathan för att börja om på nytt i en främmande stad. Men jag tyckte inte att jag hade något val eftersom det var min chans till en fast tjänst. Den första tiden var allt nytt och spännande.

Jag hade fullt upp med att komma in i jobbet och att lära känna arbetskamraterna. Men när jobbet började bli vardag kände jag mig väldigt ensam på kvällar och helger. De flesta av mina arbetskamrater hade familj eller var mycket äldre än vad jag var.

Han var förälskad – i någon annan

Efter ett halvår fick jag ett telefonsamtal från Jonathan som vände upp och ner på hela mitt liv. Han berättade att han hade blivit förälskad. När Jonathan berättade om Anna kändes det som om marken ryckts undan för mig.

Jag var helt oförberedd på alla känslor som tumlade runt inom mig. Jag gjorde mitt bästa för att inte avslöja för Jonathan hur chockad jag var och pladdrade på om hur glad jag var för hans skull och att jag verkligen såg fram emot att träffa Anna. Men Jonathan hörde på min röst att det var något som var fel. Han försökte trösta mig med att han berättat om mig för Anna och hon tyckte att det var självklart att vi skulle fortsätta att vara vänner som vi alltid varit. Men redan första gången jag träffade Anna blev det tydligt att vi inte tyckte om varandra.

Det gjorde att jag och Jonathan sågs allt mer sällan och en dag kändes det orimligt att fortfarande ringa honom.

Fin återförening

Åren gick och jag hade ett par korta förhållanden men jag träffade aldrig någon man som jag kände att jag ville leva med resten av livet. Men en dag ringde det på dörren. När jag öppnade stod Jonathan där. Trots att det gått nästan tio år kände jag genast igen honom. Jag blev så glad och gav honom en varm kram.

Det kändes som om åren aldrig gått. Den kvällen satt vi länge och pratade och Jonathan sov över på soffan. Dagen efter visade jag honom staden och vi var båda som rusiga av att vår vänskap fanns kvar precis som förr. Jonathan berättade att han var skild sedan några år och hade en dotter. När jag följde Jonathan till tåget hade vi bestämt att vi snart skulle ses igen.

Erkände att han också var kär

I fortsättningen träffades vi så ofta vi kunde. Men så upptäckte jag att Jonathan inte var sig lik längre. Han kunde vara tankspridd, inte riktigt lyssna på mig och ibland såg han ledsen ut och det kändes som att han blev mer distanserad.

Läsarberättelse: Allt rasade när han ville skiljas

Jag blev rädd att han kanske hade drabbats av någon sjukdom, men när jag frågade honom intygade han mig att han var frisk. Det skulle visa sig vara någonting helt annat som gjorde honom tyst och fundersam ...

En dag berättade han att han förstått att han älskade mig, inte bara som vän, för honom var det mycket mer. Först blev jag chockad och rädd för att vår vänskap skulle ta slut. Sedan insåg jag att mina känslor också hade förändrats. Jag hade blivit så van vid att bara se honom som vän att jag inte släppt fram min förälskelse.

Att vi äntligen erkände att vi älskade varandra blev början på många förändringar. Idag bor vi i ett härligt hus på landet och jag njuter av alla dagar vi har tillsammans. Det känns som om cirkeln har slutit sig för oss.

/Lisa

Foto: Shutterstock/TT (Obs! Bilden är arrangerad)

Mer inspirerande innehåll från allas.se: