Läsarberättelse: Jag fick nog av min underbara svärmor

En äldre kvinna lagar mat i ett kök.

Foto: Shutterstock/TT
När min mans föräldrar flyttade in i huset på vår gård var det till glädje för alla. Men efter en tid kände jag mig kvävd av alla omsorger.

Lösningen hade varit solklar och enkel. Efter ett långt, tufft liv på gården med både skog och kor var det dags för min mans föräldrar, som båda fyllt 80 år, att ta det lugnt. Men äldreboendet i stan gjorde Vera och Lennart gråtfärdiga. De ville bo på landet och övertygade oss till en början om att de klarade att sköta gården ett tag till.

När båda blev sjuka i influensa och vi fick ägna all ledig tid åt att hjälpa dem stod det klart att det tyvärr inte skulle gå längre. Jag var så trött att jag höll på att svimma när jag kom hem.

Se också: Min vän bränner ut sig – vad ska jag göra?

Visst skulle det ju bli lättare när de blev friska igen, men när skulle sedan nästa smäll komma?

– Vi kan ju låta dem flytta in i huset på gården, föreslog Anders.

Fungerade först över förväntan

Läsarberättelse: Vår vänskap blev som en tävling

Det var konstigt att tanken inte slagit oss tidigare. Vi brukade hyra ut gårdshuset på somrarna och det var ett fint boende – bara att flytta in.

Vera och Lennart blev överlyckliga. De skulle slippa stan, få bo kvar på landet och dessutom nära sin ende son. Så vid påsktid flyttade de in.

Glädjetårarna rann och vi kände oss alla nöjda. Skulle deras hälsa hastigt försämras fick vi ta det då.

Allt fungerade också över all förväntan. Vera och Lennart kände sig som hemma. Inte bara i gårdshuset utan också i vårt hus. Extranyckeln som de fått användes flitigt. När jag kom hem från jobbet stod Vera i det nystädade köket och Lennart satt i vår soffa i vardagsrummet och zappade bland tv-kanalerna.

– Jag har gett köket en omgång, och nu blir det snart portvinsstek och potatis, sken Vera.

Denna underbara människa. Jag var bara tacksam.

Hade inget eget hem

Den känslan höll i sig i ungefär två månader. Sedan började jag sakta känna att vi inte längre hade något eget hem. Lennart satt alltid där framför vår tv. Vera var alltid i köket och bakade kakor eller skalade potatis och gjorde brunsås, köttbullar eller stekar. Hon tvättade och hon strök, skurade – och bakade ännu fler kakor.

Anders var nöjd, gick upp säkert fem kilo och suckade belåtet över hur fantastiskt det var med markservicen.

När vi åkte på semester till Gotland, bara Anders och jag, var det en sådan befrielse att få sköta sig själv. Inte en enda gång gjorde vi stek eller köttbullar och inte en enda kaka åt vi den veckan.

När vi kom hem igen hade Vera började utforska andra delar av huset och upplyste mig nöjt om att hon hade strukit mina trosor och sorterat mina behåar.

Linnea: Jag blev räddad av en tant med rullator

– Anders, du måste tala med dina föräldrar, sa jag. Jag orkar inte mer.

Svärmor blev väldigt stött

Först var min man oförstående men när jag hotade med att flytta gick han med på att tala med dem. Han förklarade att vi behövde ett eget hem och att de måste betrakta sig som gäster hos oss, precis som vi var gäster hos dem.

Först blev Vera stött, hon hade ju bara velat hjälpa till. Men Anders började besöka dem oftare i gårdshuset och jag sjönk lyckligt ner i soffan efter jobbet i mitt eget tysta hus.

När jag till slut gick över och hälsade på efter ett par veckor tittade Vera upp från sin stickning och sken upp.

– Jag stickar sockor till Anders. Det kanske är bättre än att jag kommer in och lappar dem som ligger i ert hus, log och blinkade hon åt mig.

– Mycket bättre Vera, sa jag och gav henne en stor kram.

/ Marie

Läsarberättelse: Svägerskan ljög om min bror

Mer intressant innehåll hos allas.se: