Trending: RelationsproblemVänner för livetVår familjOtrohetLivet med en hund

Läsarberättelse: Mina komplex påverkade min dotter

15 dec, 2019 
https://image.allas.se/image-202116?imageId=202116&width=1320&height=1320&cropw=100&croph=100&x=0&y=0
allas.se redaktionen
Mamma och tonårsdotter i omfamning.
”Från och med nu slutar jag att beklaga mig över mitt utseende.”
Magdalena fick sig en rejäl tankeställare och ändrade sitt förhållningssätt.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons

Förra året började min 15-åriga dotter att granska sin kropp med kritiska ögon. Först tog jag det inte så allvarlig och tänkte att det var typiska tonårsfasoner men det var inte särskilt roligt att höra sin slanka långbenta dotter prata om sig själv som tjock.

En dag slutade hon att duscha med de andra flickorna efter gymnastiken och hon slutade med att gå till badhuset och simma som hon tidigare älskade att göra. Hur kunde det bli så här?

Tyckte jag var falsk

När jag försökte att prata med henne om detta reagerade hon med att stirra trotsigt på mig och väsa att jag skulle bara veta hur falskt det lät när det kom från mig.

Jag blev både chockad och överraskad för jag hade inte haft en tanke på att det kanske var på grund av mig som hon börjat betrakta sin kropp på detta sätt.

Hennes ilska fick mig att tänka på när hon var liten och beundrade mina klänningar i garderoben. Hon ville att jag skulle ta dem på mig, men jag sa oftast nej och att det fick vänta till jag hade gått ner lite i vikt och tränat in magen efter lillebrors födelse.

Annons

Samma sak när jag skulle gå på fest och hade tagit på mig finkläder. Kamilla tittade på mig med stora, beundrande ögon och tyckte att jag såg ut som en prinsessa. Men jag rynkade alltid på näsan och sa att jag liknade mest en sjögurka. Det var ju alltid något fel på min kropp, tyckte jag då.

Alltid sett mig som tjock

Nu, tio år senare sa min dotter aldrig något om mina kläder. Men denna anmärkning, att jag var falsk, var en ögonöppnare. Hade min dotter någonsin hört mig säga något positivt om min kropp? Jag hade varit missnöjd med mig själv så länge jag kunde minnas, även i Kamillas ålder. Det var faktiskt helt galet för jag kunde ju se på bilderna från min skoltid att jag var normalviktig.

Jag ville så gärna att Kamilla skulle acceptera sig själv och se hur fin hon var. Men hur skulle jag kunna lära henne det när jag ständigt beklagade mig över min egen spegelbild?

Annons

Jag var helt enkelt tvungen att lära mig att acceptera mig själv först som den friska och sunda kvinna i 40-årsåldern jag var. En kvinna som felaktigt trodde att hon skulle kunna se ut som en yngre och vackrare variant av sig själv.

Om jag kunde göra mig av med mina orealistiska tankar skulle hälften vara vunnet, men det viktigaste steget var naturligtvis att kunna hjälpa min dotter med att få ett sunt förhållande till sin kropp.

När Kamilla kom hem några timmar senare hade jag gått igenom alla mina kläder för att hitta något som jag verkligen klädde i även om det satt lite tajt. Kamilla tittade förvånat på min klänning, men hon sa ingenting.

Bad om ursäkt

Jag lagade te, satte kopparna på en bricka, knackade på dörren till hennes rum och frågade om vi kunde prata lite. Och så bad jag om ursäkt för att jag var en så usel förebild. Hon himlade med ögonen och frågade om det var därför jag tagit på mig den där gamla trasan. Jag blinkade till henne och såg att hon inte kunde låta bli att le.

Annons

Sedan pratade vi om hur man jämför sig med kvinnorna i reklamen eller de flickor som Kamilla för tillfället följde på sociala medier.

I mina ögon var Kamilla minst lika söt som de, men det tyckte hon förstås inte själv.

Jag hade utan att tänka mig för gjort det till en självklarhet att vara negativ och kritisera den egna kroppen och ju förr min dotter slog sådant ur hågen, desto bättre.

Slutat klaga

Sedan den kvällen har jag varit mycket uppmärksam och inte en enda gång klagat på mitt eget utseende och jag pratar aldrig om bantning.

Nu har jag gått igenom hela min garderob och använder kläderna och det som är för litet har Kamilla fått ta över. Det hon har velat ha, det vill säga.

Men viktigast av allt är att min nya positiva attityd till min egen kropp har smittat av sig på hennes sätt att betrakta sig själv.

Kroppen ändras

Vi kan också skratta åt att jag blivit lite rundare, precis som min egen mamma. Kroppen ändras med stigande ålder och med graviditeter. Och det är okej.

Kamilla vet vad som väntar henne men hon kommer förhoppningsvis att lära sig av sin mamma att det är i helt sin ordning.

/Magdalena

Foto: Shutterstock/TT (Obs! Bilden är arrangerad)

Annons