Lästips:RelationsproblemVänner för livetVår familjOtrohetLivet med en hund

Marika: Min son har brutit kontakten med mig

03 okt, 2023 
Anonym läsarberättelse
Jag undrar varför min äldste son inte vill ha någon kontakt med mig.
Vi är ju inte ovänner.
Så vad har egentligen blivit fel?
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons
Se också: 7 viktiga saker att tänka på om du står nära någon i sorgBrand logo
Se också: 7 viktiga saker att tänka på om du står nära någon i sorg

Min äldste son fyllde år häromdagen. När jag var lika gammal som han är nu slutade han gymnasiet. Som jag minns det var vi lyckliga på den tiden.

Inte trodde jag då att det skulle komma en dag när han inte ens vill kännas vid sin egen mamma. Vad hände egentligen där på vägen mellan ungdomsliv och vuxenliv?

Barnens pappa gick bort traumatiskt

Som jag ser det har min son fastnat i barndomsupplevelser som han egentligen inte har något större minne av. Han var endast nio år gammal när hans pappa hastigt avled under en cykeltur.

Efter pappans död tog jag hand om familjen så gott jag kunde. Jag avbröt mina studier och gick tillbaka till arbetet som dagbarnvårdare.

Annons

Bara ett år efter pappans död träffade jag en ny man. En man som definitivt inte var bra för mig. Ganska snabbt fick mina två äldsta barn två nya syskon. Förhållandet med den nye mannen varade knappt tre år.

Trodde sonen hittat sin plats i livet efter kämpiga år

Efter separationen var det åter jag och mina barn. Jag återupptog mina studier och kämpade hårt i många år. När jag äntligen var färdig lärare hade mina två äldsta barn flyttat hemifrån. De hade, vad jag trodde, hittat sin plats i livet.

Ett par år senare drabbades sonen av psykisk ohälsa. Hans första stora kärlek visade sig inte vara lika kär i honom som han var i henne.

Min son hittade tillbaka till livet. Han fick ett nytt arbete och verkade trivas med tillvaron igen. Så plötsligt en dag bestämde han sig för att lämna hemstaden och starta ett nytt liv i närheten av Stockholm.

Vid ett par tillfällen besökte jag honom i hans nya hemstad. Som jag ser det verkade han trivas med både arbete och arbetskamrater. Dessutom blev avståndet närmare till pappans bröder i Finland, där vi tillbringade många härliga somrar när barnen var små. Det var dagar med höbärgning, bärplockning och annat som hör till på landsbygden.

Annons

Började dra sig undan från mig och övrig släkt

Min äldsta son knöt en tätare kontakt med farbröderna. Av någon anledning blev det finska arvet oerhört viktigt för honom. Pappan är mer eller mindre helgonförklarad av honom.

Några år efter flytten drog han sig undan sin svenska släkt. Den verkade inte vara lika viktig för honom längre. Allt mer sällan hörde han av sig till mig. Till en början svarade han på mina meddelanden men besöken blev glesare.

Just häromdagen när han hade sin födelsedag var det sju år sedan jag såg honom senast. Det var i samband med en begravning som skedde på hans födelsedag. Inte anade jag då att vår kontakt en dag skulle upphöra helt.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

Lätta ditt hjärta är en podcast från Aller media, där du får ta del av vanliga människors berättelser. Problemen som lyfts diskuteras med en psykolog.

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Skickat hälsningar i många år – utan svar

Vi har inte blivit ovänner så visst började jag att fundera över varför han dragit sig undan. I flera år har jag skickat födelsedagskort och julkort. Utan att få något tillbaka.

Annons

Ett undantag är när jag fyllde jämnt för tre år sedan. Då kom den vackraste blombukett man kan tänka sig. Då undrar jag naturligtvis. Det kom inget före den födelsedagen och inget efter. Varför just då?

Förra året när han fyllde jämnt köpte jag en speciell present till honom. Av en händelse fick jag veta att hans hårdrocksfavoriter skulle komma till Sverige. Därför var jag ute i god tid och beställde en biljett.

Ett halvår innan födelsedagen fanns biljetten i min ägo. Jag tänkte att denna present skulle bli ett oförglömligt minne.

När jag skickade det sedvanliga julkortet skrev jag att han skulle lägga en viss dag på minnet och att jag skulle skicka biljetten till honom före själva evenemanget. En tid därefter översände jag biljetten.

I min enfald tänkte jag att han skulle höra av sig och tacka. Åtminstone efter evenemanget. Inte ett ljud.

När själva födelsedagen närmade sig skickade jag ett födelsedagskort. Jag skrev några rader om att jag hoppades att han fått ett härligt konsertminne. Inte ens då kom ett svar.

Annons

Berättade för mina yngsta barn om orsaken bakom tystnaden

Min äldsta son har kontakt med sina yngre bröder. Under ett samtal med min yngste son fick jag veta att min äldste son är besviken på sin barndom.

Det där med att ha vuxit upp med en ensamstående mamma i ett hyreshusområde verkar inte ha stått högt i kurs. Det gör mig oerhört ledsen.

Är den person som fött honom i smärta och ensam försörjt honom efter pappans död inte värd något? Är det inte så att man ska hålla ihop i en familj?

Det kan väl inte vara så svårt att ringa ett samtal eller skicka ett kort då och då? Det är just sådana enkla saker som förgyller ens tillvaro när man blir äldre.

Saknaden efter min son är enorm

Jag har även försökt att ta kontakt med honom på sociala medier, men blivit blockerad från att ta kontakt den vägen.

Inte var det så här jag ville att mina sista ljuva år skulle bli. Även om jag nu lever ett annat liv och är mycket glad över att äntligen få vara mig själv är saknaden efter min son oerhört stor.

Jag vill ha en bra relation med alla mina barn. Även om vi lever olika liv kan vi väl åtminstone hålla kontakt och visa respekt för varandra.

Berätta din historia!

Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.

Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]

Annons