Pernilla: Mammas stickklubb gav mig nya perspektiv
Den sista söndagen varje månad träffades de, och nu hade de kommit på idén att bjuda med sig sina vuxna döttrar.
Den enda anledningen till att jag tackade ja till inbjudan var att jag då kanske skulle få slippa min mammas tjat. Jag hade inget behov av att tillbringa mina söndagseftermiddagar tillsammans med mina kusiner för att pyssla med stickor och garn. Som barn hade vi tyckt om att leka tillsammans, men som vuxna kände vi knappt varandra.
Var jag behövde mest var att ägna söndagen åt att stanna hemma och slappa, innan det var dags för en ny, stressig arbetsvecka. Därför hade jag också sagt till min mamma att jag bara kunde följa med henne den här enda söndagen.
Det var min 75-åriga moster som hade bjudit in till sig. Medan vi tog av oss ytterkläderna tänkte jag stressat på allt jag inte skulle hinna fixa hemma hos mig själv nu. Men när vi alla hälsat på varandra och satt oss runt matbordet, så hände något väldigt underligt. Det var som att tiden hade stått stilla.
Tittade på gamla foton
Plötsligt satt vi kusiner och pratade barndomsminnen, medan våra mammor satt med varsin stickning och underhöll oss med anekdoter både från deras egen och vår barndom. Vi lyssnade på varandra och hade riktigt roligt.
När min moster hämtade ett gammalt familjealbum så lutade vi oss över stickningarna för att diskutera vilket år bilderna var tagna, vem som var med på bilderna, eller vad vi själva kom ihåg från förr. Min mamma och min moster berättade familjehistorier som vi andra aldrig hade hört förut.
När vi bröt upp den här eftermiddagen, som hade överraskat mig med att vara så trevlig, så hade vi absolut inte pratat färdigt med varandra, någon av oss.
Samtidigt kände jag en helt annan koppling till mina rötter. Att ha tid till att fördjupa sig i dåtiden hade gett mig ett helt nytt sätt att se på saker.
Mina kusiner upplevde detsamma, och sedan dess har vi alla gladeligen setts i stickklubben den sista söndagen varje månad. Det är inte bara stickningen som är anledningen till att vi ses, utan också familjebandet, som förbinder oss mycket starkare än vad vi någonsin kunnat föreställa oss.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]