Läsarberättelse: Vårt nya liv blev så mycket bättre med Chiko

Ungt par kramar om en labrador.

Foto: Shutterstock/TT (OBS, bilden är arrangerad)

Vi kände oss så ensamma i vår nya hemstad. Då tog vi beslutet att skaffa hund …

Det var ett stort steg för både Malte och mig när vi sommaren 2017 lämnade orten där vi vuxit upp för att flytta till en helt annan ända av landet. I vår nya hemstad kunde jag nämligen komma in på min drömutbildning.

Malte var 24 och precis färdig snickare, själv var jag bara 19. Vi hade förstått att vi nog skulle komma att sakna familj och kompisar, men samtidigt hoppades vi ju hitta nya vänner, helst några gemensamma.

Läsarberättelse: Chili hjälpte mig ut ur mitt skal

Vi fann oss snabbt till rätta i tvåan som vi hyrde och Malte trivdes direkt på sitt nya jobb. Hans kollegor var emellertid mer i ålder med våra föräldrar, och det var heller ingen av mina kurskamrater som jag klickade med på det sättet att jag skulle kunna tänka mig att umgås med dem privat.

Kände oss ensamma – skaffade hund

Snart började vi känna oss ensamma, och alltför ofta blev det så att vi reste hem på helgerna för att träffa familj och vänner. Det var dyrt, och dessutom fick jag ju inte pluggat så mycket som jag ville under veckosluten. På så vis rotade vi ju oss inte heller i vår nya stad, där vi ju trots allt räknade med att bli kvar i fem år.

Vi insåg att vi måste göra något för att bryta mönstret. Tidigt på våren 2018 bestämde vi oss så för skaffa hund. Vi räknade nämligen med att det skulle få oss att känna oss mindre ensamma. Och det visade sig verkligen stämma.

Vi valde en omplaceringshund, en fin, fyra år gammal labrador vid namn Chiko. Bara en liten bit från vår lägenhet fanns en skog med ett hundhägn, och Chiko älskade att springa runt där och leka med alla de andra hundarna.

Se också: Vilken hundras passar dig bäst?

2:01

Efter reklamen: Vilken hundras passar dig bäst?

(2:01)

Började snacka vid hägnet

En av Chikos bästa hundkompisar var Balder, en golden retriever. Balders ägare hette Fredrika och Philip och var ungefär i vår ålder. Det började med att vi stod vid hägnet och snackade medan hundarna lekte. Snabbt upptäckte vi att vi hade väldigt mycket gemensamt, och på bara några månader blev vi nära vänner.

Vänner är vi fortfarande, och det blir bara bättre. Vi har gjort en massa roliga saker ihop och både vi och hundarna trivs ihop.

Det bästa är att både jag och Fredrika är gravida nu. Vi kommer att få barn med bara ett par månaders mellanrum, så då lär vi ha ännu mer gemensamt.

Läsarberättelse: Så hanterade jag sorgen när min hund dog

Faktum är att både jag och Malte trivs så bra i våra nya stad nu att vi överväger att stanna här även i framtiden.

/Emilia

Relaterade artiklar

Läsarberättelse: Hundarna förde oss samman

Allergisk mot pälsdjur? Nu finns nytt hopp!