Lisbeth: Drömmarna blev verklighet – men först senare i livet
Men kanske blev det bättre så här. Trots allt...
Jag flyttade hemifrån när jag var 20. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med mitt liv, men världen låg öppen. Jag ville resa, plugga, göra karriär och givetvis hitta den stora kärleken.
Jag trodde att allt det här skulle vävas samman till ett fantastiskt äventyr, men sanningen var den att de följande tjugo åren kom att handla om en högst vanlig vardag.
Blev kär och gravid
Året därpå träffade jag nämligen Krister. Jag hade tagit ett tillfälligt jobb för att försörja mig, sparade inför en resa och funderade på vad jag skulle plugga – och så blev jag kär.
Jag var bara 21 och alldeles för ung för att kunna förstå att alla kärlekar inte är den stora kärleken. Jag trodde att Krister var den rätte och han flyttade hem till mig.
Innan livet riktigt tagit fart blev jag gravid. Det var inte vad jag hade tänkt mig, men jag var ju kär och att göra abort i ett sådant läge kändes fel.
Jag var naiv och även om barnen vi fick känns som den verkliga meningen med livet har jag väglett dem och gett dem rådet att skydda sig och att vänta. Att ge sig lite tid och utrymme för drömmarna och planerna.
Vi fick tre barn. Mitt tillfälliga arbete blev permanent och pengarna vi sparade gick inte till några resor, utan till ett hus som vi la mycket tid på under åren som följde. Det var det värt.
Vi älskade friheten och trädgården. Det var ju så mycket enklare att skicka ut tre barn till vattenspridaren eller snöhögarna än att själva behöva ta dem till någon park i närheten.
Jag drömde fortfarande om allt jag inte hunnit göra
Åren gick och vi hade ett bra familjeliv, men så var det ju allt det där som jag inte hade fått tillfälle att göra när jag var ung. Det började tränga sig på och jag grämde mig över alla missade möjligheter.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Krister kände också frustration, men av ett annat slag. Han var rädd för åldrandet och döden. Han ville vara ung igen och krogbesöken med kompisar blev en verklighetsflykt.
Vi gled isär. Visst hade vi varit lyckliga tillsammans, men det hade aldrig varit helt rätt. Jag hade blivit medveten om det genom åren och det bidrog såklart till en viss besvikelse över hur livet blivit.
Nu kanske det låter som om åren vi tillbringade tillsammans var grå och tråkiga, men så var det naturligtvis inte alls. Visst hade vi våra trista dagar, men småbarnslivet var hektiskt och roligt och inget kan konkurrera ut de minnena.
Men livet hade mer att erbjuda, även om det tog sin lilla tid…
Skilde mig och började plugga
Jag var 42 och Krister 43 när hans 40-årskris satte punkt för vårt äktenskap. Jag hade haft överseende, men när allt spring på krogen resulterat i otrohet mer än en gång så fick jag till slut nog.
Han hade först ångest och ville stanna hos mig, men när skilsmässoansökan var väl inlämnad tror jag att vi båda mitt i all sorg kände en stor lättnad. Det här hade varit en lång process och det var dags för nästa fas i livet. Krister skaffade en lägenhet inne i stan och jag blev kvar i huset.
Under året som följde växte inspirationen och viljan till förändring. Jag började läsa till personalvetare. Det blev tre intensiva år, men sedan hade jag min utbildning och fick jobb. Det kändes fantastiskt att få uppleva den här enorma förändringen några månader efter att jag fyllt 47!
För dem som menar att det är för sent att skola om sig i den åldern kan jag bara säga att jag inte alls håller med. Om jag får vara frisk ska jag jobba i många år till. Skulle inte de åren vara värda att följa sin dröm?
Världen ligger helt öppen för att upptäckas!
Nu har jag fyllt 50 och mitt liv har aldrig varit bättre. På en drömresa till Bahamas träffade jag Magnus, min stora kärlek.
Barnen har alla flyttat hemifrån och för några år sedan sålde vi huset. Jag och Magnus bor nu i en charmig lägenhet mitt i stan.
I dag kan jag säga att jag inte ångrar någonting i livet. Jag skulle kanske inte göra allt på samma sätt om jag fick göra om det, men vem vet om det hade gjort något bättre?
Jag älskar livet som det är nu och mina tidigare val har ju fört mig just hit. Jag tycker att tillvaron bara blivit bättre med åren. I dag känner jag precis som jag gjorde då när jag var 20: Världen ligger helt öppen att upptäckas!
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]