Lästips: RelationsproblemVänner för livetVår familjOtrohetLivet med en hund

Anette: Livskrisen blev början på något bättre

05 dec, 2023 
AvAnonym läsarberättelse
Kvinna och man lagar mat.
När jag blev arbetslös kändes det som om jag föll ner i en avgrund.
Men i dag, fyra år senare, vet jag att det som känns som en katastrof ibland kan visa sig vara något helt annat.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadeller
Annons
Se också: 5 tecken på att du har en livskrisBrand logo
Se också: 5 tecken på att du har en livskris

Jag närmade mig femtio när jag plötsligt blev uppsagd från jobbet jag haft i nästan femton år, och uppsägningen kom som en rejäl chock för mig. Jag hade faktiskt inte ens varit fullt medveten om att det gick dåligt för firman – eller så hade jag helt enkelt förträngt de signalerna eftersom jag inte orkade ta in dem.

Mina besparingar tog snabbt slut

Hur som helst så blev jag av med mitt jobb, och det kändes som om hela världen rasade samman. Eftersom jag levde ensam sedan många år, och mina barn var utflugna, så hade jag visserligen bara mig själv att ta ansvar för – men samtidigt innebar ensamheten också att jag inte hade någon jag kunde få uppbackning av.

Annons

En liten slant hade jag sparat genom åren, och den kom till användning medan jag väntade på att A-kassan skulle komma igång. Men den tog snart slut och min arbetslöshetsersättning var inte särskilt hög.

Trots att jag inte hade särskilt mycket utgifter, utöver de löpande, tog pengarna snabbt slut och jag började inse att jag skulle bli tvungen att göra större förändringar än jag trott.

Om jag alls skulle ha en chans att klara mig utan att skuldsätta mig, eller lägga räkningar på hög, skulle jag bli tvungen att flytta ifrån min trivsamma trerummare och byta den till något mindre. Jag hade helt enkelt inte råd med min lägenhet längre och det sved i hjärtat. Jag hade ju bott där i över femton år och trivdes så bra, både i området och med mina grannar.

Men vad skulle jag göra? Jag var inte berättigad till något bostadsbidrag, eftersom jag inte ansågs behöva två sovrum, och med bara den lilla inkomst arbetslöshetsersättningen gav blev det till sist omöjligt.

Annons

Såg inga ljusglimtar i livet

Det var med sorg i hjärtat jag satte ut en annons om lägenhetsbyte. Många var intresserade – min lägenhet låg i ett trevligt område och hade bra planlösning och vacker utsikt – men jag hade svårt att förlika mig med det de hade att erbjuda i byte.

En mörk etta i ett höghus i ett allmänt stökigt område. En liten tvåa med med kokvrå och utan balkong. En etta i markplan, men med dusch i källaren.

Till sist kunde jag ändå hitta en ersättningslägenhet som kändes acceptabel. En tvåa med kök, och en liten balkong, som låg centralt men trots läget hade en överkomlig hyra.

Jag skulle givetvis inte få plats med alla mina möbler, men nöden hade ingen lag och även om det bar mig emot så satte jag ut annons på de möbler jag var minst fäst vid.

När dagen för inflyttning kom kände jag mig, trots allt, ganska tillfreds med tillvaron och jag kände att den nya lägenheten nog skulle kunna bli mitt hem till slut, den också.

Annons

Samtidigt som jag ordnade med flytten sökte jag också jobb. Massor med jobb. Men trots min yrkeserfarenhet och mitt cv verkade det omöjligt att få något. Jag började känna mig modlös och deprimerad, och dagarna segade sig fram. Jag hade hamnat i en livskris och jag hade svårt att känna någon glädje, eller se några ljusglimtar överhuvudtaget.

Gick med i ett matlag i hyresgästföreningen

Av en slump upptäckte jag en dag en lapp i trapphuset. Där stod det att ett matlag hade bildats i hyresgästföreningen. Främst var det till för så kallade daglediga, men alla hyresgäster var välkomna. Man skulle samlas i hyresgästföreningens lokal, som låg i huset intill, till ett första möte för att planera verksamheten.

Först tänkte jag att det inte var något för mig – jag kände ju ingen av grannarna ännu – men så insåg jag att det kanske var just något sådant som behövdes för att jag skulle känna mig mer hemma. Jag hade dessutom alltid älskat att laga mat, och det gjorde jag fortfarande även om jag numera fick titta noga på prislappen innan jag handlade något.

Annons

Så jag bestämde mig för att gå på mötet. Det blev början på något helt nytt, och väldigt positivt, i mitt liv.

Många hyresgäster kom på mötet, och det blev en mycket trevlig kväll. Idéerna var många, men till slut enades vi om att laga mat tillsammans en dag i veckan, och att använda olika teman vid varje tillfälle.

Tumregeln var, till min lättnad, att maten skulle vara billig och så klimatsmart som möjligt, och varje hyresgäst skulle införskaffa ett på förhand bestämt antal ingredienser. Sedan skulle vi laga mat i lokalen och äta tillsammans och eventuella rester skulle delas upp i matlådor som vi fick ta med hem.

Träffade en vän med likartade levnadsförhållanden

Matlaget blev min räddning ur depressionen. Dels lärde jag mig hitta på spännande och smakrika maträtter av enkla och billiga ingredienser – dels lärde jag känna alltfler av mina nya grannar.

Annons

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

Lätta ditt hjärta är en podcast från Aller media, där du får ta del av vanliga människors berättelser. Problemen som lyfts diskuteras med en psykolog.

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Flera av dem var arbetslösa som jag själv, andra var pensionärer, några barnfamiljer. Gemensamt för oss alla var att vi var tvungna att vända på slantarna och på något sätt blev det faktiskt en lättnad för mig att få veta att jag inte var ensam om att ha det knapert.

Det hade jag förstås vetat även tidigare, men nu blev det så konkret. Och det hjälpte mig att komma ur livskrisen, att börja se glädjeämnen igen.

En av de nya vännerna jag fick var Stefan. Han och jag hade ganska likartade levnadsförhållanden, även han hade blivit arbetslös efter många år på samma företag och hade svårt att få nytt arbete. Även han var skild sedan flera år, och han hade flyttat in i huset strax efter skilsmässan.

Annons

Nu bodde han i en etta på nedre botten, och stortrivdes trots sina knappa ekonomiska omständigheter. Matlaget var delvis hans idé – han var själv usel på att laga mat, skrattade han, och ville komma bort från snabbnudlar och varmkorv med pulvermos...

Vi blev jättekära – flyttade ihop i min lägenhet

Stefan och jag blev goda vänner och umgicks även utanför matlaget. Vi fikade hos varandra, tog långa promenader och ibland, när vi hade råd, gick vi på bio eller kafé. Och med tiden djupnade våra känslor.

Jag, som inte varit förälskad sedan skilsmässan, var plötsligt kär som en tonåring – och mina känslor var besvarade. Jag kunde inte minnas att jag någonsin varit lyckligare.

Efter ett år tillsammans beslutade sig Stefan och jag för att flytta ihop. I stället för att byta våra två lägenheter mot en större bestämde vi att Stefan skulle flytta in till mig i min tvårummare. Vi behövde faktiskt inget större än så, och vi ville fortsätta att hålla nere kostnaderna.

Annons

Första året hyrde han ut sin etta, för att vi skulle veta att vi fattat rätt beslut, men sedan sade han upp den och skrev sig hos mig permanent. Det blev ett lyft på alla sätt.

Fick jobb – nu är jag lyckligare än någonsin

Stefan och jag hade bott ihop i nästan ett år när jag plötsligt fick napp på ett jobb jag hade sökt. Det var visserligen bara ett deltidsarbete men det skulle ändå ge mig en lite bättre ekonomi, och jag tackade ja till jobbet.

Jag arbetade fyra dagar i veckan på ett kontor och hade mycket flexibla arbetstider – det innebar att jag kunde fortsätta vara med i matlaget en dag i veckan, vilket jag var jätteglad för.

Efter ett halvårs provanställning fick jag till sist fast arbete på 75 procent, och det var sannerligen en lättnad. Ännu bättre blev det när även Stefan fick arbete till sist.

Annons

Nu har Stefan och jag bott ihop i fyra år. Vi har båda jobb, och vi är mycket lyckliga tillsammans. Vi hinner inte längre vara med i matlaget varje vecka men minst en gång i månaden är vi med, lagar mat med grannarna och äter tillsammans under uppsluppna former. Inte kunde jag väl ana, när jag drabbades av min livskris, att jag skulle bli så här lycklig!

Berätta din historia!

Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.

Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]

Annons