Louise: Charterresan blev inte av – fick ändå en riktig drömsemester

Jan Rippe och Per Fritzells värsta semesterminnen

Ända sedan Lina och Lasse var små tog jag och John med dem på en årligt charterresa, ett par veckor i ett varmt land, ofta Egypten eller Turkiet. Värmen var härlig och så var det bekvämt med all inclusive, pool och lekplats.

Men åren gick och charmen avtog. Jag tyckte att det alltid slutade med att John och jag åt för mycket av den där gratismaten och vi kom aldrig ut och fick se något. Ungarna var hyperaktiva av för mycket socker och bråkade om det inte fanns wifi till surfplattan.

Jag fick mer och mer lust att prova något nytt, särskilt som vardagen där hemma allt mer kändes som ett hamsterhjul som gick runt, runt med skola, arbete, läxor, städning, mat, och så om igen. Lasse och Lina var åtta och tio år och borde också vara pigga på nya upplevelser.

Ville prova något nytt

Men vad skulle vi göra? Jag gick och funderade på det och lekte med tanken att komma ut i naturen. Vi bor i lägenhet och det finns gränser för vad man som barn kan hitta på på en liten bakgård.

Jag föreslog John att vi kunde vandra i Alperna alla fyra, men det orkade han inte, så det gick bort genast. Hans avsaknad av vilja att prova något nytt började irritera mig. Jag tyckte att vardagslivet ständigt upprepade sig och skulle nu semestern vara samma gamla visa, den också? Jag bet ihop och plöjde den ena semesterbroschyren efter den andra.

Men det var först när jag såg en annons för ett idylliskt pensionat på en gård, som det slog mig att Sverige också kunde vara en möjlighet. Jag hade bara tänkt på andra länder, exotiska platser med spännande djur, stora slott och sådant.

Var nervös innan

"Ge familjen en skön semester på lantgård", stod det.

Utan att tveka ringde jag upp och möttes av en vänlig kvinnoröst i luren. Och jag hade tur för det hade varit fullbokat länge men hon hade precis fått ett återbud. Jag tog rummet direkt och så fick jag övertala John senare.

Han blev inte särskilt glad. Jag brukar diskutera sådana saker med honom, men denna gång gav jag mig inte och sa att det ju varit han som valt våra chartermål de senaste åren så nu var det faktiskt min tur. Vi behövde verkligen prova något nytt som familj och komma ur gamla tråkiga spår.

Jag tror aldrig jag varit så nervös inför en semester som när vi körde iväg med den fullpackade bilen. Vi behövde ju ha kläder för både varmt och kyligt svenskt sommarväder. Den där lantgårdssemestern var ju min idé, så om det blev fiasko skulle det vara mitt fel.

Den oväntade bonusen

Lyckligtvis fick vi en skön vecka. Värdparet Åke och Karin fick oss att känna oss hemmastadda från första stund. Rummen var små men rena, och maten härlig svensk husmanskost.

Det allra bästa var dock naturen och djuren. Lina och Lasse lärde sig att samla in ägg hos hönsen, fodra getterna och rida på ponnyerna. Flera timmar om dagen glömde de bort sina mobiltelefoner och plattor.

Det var bara en kort stunds biltur till stranden där vi gick härliga promenader och tävlade i vem som kunde hitta de finaste snäckorna och stenarna. Vädret var fint även om det inte var badväder, men det innebar ju bara att vi kom ut och fick se oss omkring och uppleva mycket nytt.

Jag visste att jag ville ha en annan sorts semester. men hade inte kunnat sätta fingret på hur den skulle se ut, vad det var jag saknade. Det visste jag nu.

Den känsla av närhet och sammanhållning vi upplevde på vår lantgårdssemester var fantastisk! Och vi är alla överens om att det inte är sista gången vi satsar på en vecka på landet bland djur och natur.