Lovisa: Min man vägrar att städa hemma – hans förslag fick mig att koka av ilska

Efter reklamen: Därför är det viktigt att tvätta dina lakan ofta

Jag tycker att min man ändå kan räknas som en jämställd man, det är i alla fall den bilden jag har haft av honom under de drygt 15 åren som vi har varit tillsammans. Han var till exempel pappaledig nästan lika länge som jag med vårt gemensamma barn.

Men nu börjar jag omvärdera både honom och vår relation ...

Min man ställer inga krav på sina barn

Vi har som sagt ett barn tillsammans och han är tio år gammal. Dessutom har min man två barn från sitt tidigare förhållande som är hos oss nästan på halvtid.

Detta innebär att det kan bli stökigt hemma, särskilt när alla tre barn bor hemma.

Jag har försökt att ta upp detta med min man men varje gång går blir han som en mur och alla mina argument liksom kastas tillbaka i mitt ansikte.

Får alltid samma svar av personalen

relationerSusanne: Jag avskyr självscanning – här är anledningen

"Du då", svarar han om jag hävdar att han sällan diskar.

"Du då", svarar han också när jag påpekar att han inte gör rent i handfatet.

Visst, jag är inte världens pedant men jag skulle ändå påstå att jag är mer ordningssam än min man. Och dessutom har han två barn extra och även om jag bryr mig mycket om dem är jag inte deras mamma och tänker inte ta det ansvaret.

Jag tycker alltså att på hans pappaveckor så är det hans ansvar att se till att hans barn städar och hjälper till. Men tyvärr ställer han inga krav på sina barn, antagligen just för att de bara är hemma hos oss på halvtid och han vill att det ska vara en bra stämning.

Visade sig att jag var släkt med...

relationerMina föräldrar släktforskade – fick en chock efter upptäckten

Vill inte ha någon städhjälp

Jag vill inte vara den som bråkar om städning, samtidigt vill jag inte bo i ett skitigt hem. Det behöver inte vara skinande rent, men jag vill inte skämmas när vi får oväntat besök. Jag vill heller inte att mitt barns kompisar kommer hem och berättar för sina föräldrar hur stökigt det är hemma hos Hampus.

För en vecka sedan fick jag nog och blev ordentligt upprörd. Det är inget jag är stolt över men måttet var rågat. Jag hotade om att flytta vilket inte var ett tomt hot, det är så jag känner i stunden när jag ser mig omkring.

Ska jag hålla efter en man och tre barn? Jag hinner och orkar inte, jag jobbar också heltid precis som min man ...

Då föreslog min man att vi skulle anlita städhjälp. Han sa det och trodde att jag skulle bli glad, men det blev jag inte. Tvärtom.

"Varför kan du inte bara ditt jävla ansvar och bete dig som en vuxen man?!", skrek jag.

"Städhjälp löser inte vårt problem, vårt problem är att vi inte är jämställda. och även om vi hade hjälp en gång i veckan skulle jag få fortsätta göra alla små saker som du inte märker, som att ställa upp skorna på skohyllan och stoppa in disk från diskmaskinen. Städhjälp gör liksom inte allt!"

Just nu känns vår relation svajig, samtidigt vill jag inte ge upp det vi har och jag vill inte att min son ska växa upp som ett skilsmässobarn över något så "larvigt" som städning. Samtidigt blottar städningen ju något djupare fel i vår relation ...