Jonna: Mina föräldrar släktforskade – fick en chock när jag fick veta vem jag var släkt med

Efter reklamen: 7 kändisar du inte visste var släkt med varandra

Det där med släktforskning hade aldrig riktigt intresserat mig. Visst, jag har alltid förstått att det är väldigt populärt och att många har ett behov av att veta var man kommer ifrån. Jag är själv intresserad av historia. Men jag har varit nöjd som det är. Jag är jag, och det där andra spelar väl ingen roll?

Så tänkte jag i alla fall fram tills jag fick barn. När mina två ungar var små kunde jag ibland plötsligt stanna upp för att studera deras drag och rörelser.

Var inte den där lilla söta näsan väldigt lik deras farmors, och det där sättet att gestikulera vilt under samtal, påminde det inte väldigt mycket om min egen morfar?

Blev det bästa beslutet hon tagit

relationerYlva: Jag flyttade ihop med min väninna efter skilsmässan

Så när min pappa och mamma en dag sa att de skulle börja släktforska så tyckte jag det var en mycket god idé. Det var inte bara för deras egen skull, förklarade de, utan de gjorde det även för sina barnbarn.

Mina föräldrar blev helt uppslukade i släktforskandet. Inte sällan när vi talades vid i telefon kom samtalen nästan uteslutande att handla om deras nya upptäckter. Jag lyssnade oftast med intresse, men om jag ska vara ärlig försvann jag ibland bort i tankarna. Visst var det kul att veta att min farmors morfar jobbat som stins i Uppsala. Men det kanske inte är ett samtalsämne som behöver ta upp mot en timme att avhandla?

Gick tillbaka hela vägen till 1000-talet

Ett halvår efter att de påbörjat sin släktforskning ringde min mamma upp mig en kväll.p

– Nu ska du få höra! Jag har hittat något jätteintressant, sa hon så fort jag svarade.

Just då var jag inte upplagd för ett längre samtal. Barnen bråkade ovanligt mycket och middagen hade jag knappt kommit igång med.

– Det är lite mycket nu, kan vi höras imorgon? försökte jag.

– Du är släkt med en kung! svarade mamma snabbt och fortsatte:
– Inte bara en, utan sju kungar!

”Ett haveri i föräldraskap”

relationerBirgitta: Tål inte min svärdotter – orolig för mitt barnbarn

Mamma hade lyckats få min uppmärksamhet.

Det visade sig att på mammas sida hade vi adlig släkt. Genom den kunde man spåra vår släkt hela vägen ner till de skotska kungarna på 1200-1300-talen.

– Men det slutar inte där. Vi är även släkt med Vilhelm Erövraren!

Jag blev snudd på chockad. Slaget i Hastings 1066 kände väl alla till? Jag hade läst om det i skolan och sett flera dokumentärer om den första normandiska kungen av England. Om inte annat dök det ju alltid upp som en fråga i valfritt frågespel. Och visst skulle det väl komma en tv-serie med den där danske skådisen Nicolaj Coster-Waldau i huvudrollen? Det här var ju häftigt – på riktigt!

Min man var inte särskilt imponerad

När vi avslutade samtalet kunde jag inte låta bli att känna mig lite speciell. Jag tittade på mina barn och försökte, ja, kalla mig naiv, se om jag kunde skönja något kungligt i dem ...

Senare på kvällen berättade jag för min man Johan. Han var måttligt imponerad:

– Du är släkt med en kung. Jaha, det är väl alla?

– Men du förstår inte, svarade jag. Hur många är egentligen släkt med just Vilhelm Erövraren?

– Ja, det kan du väl lätt kolla upp, sa Johan och sneglade på min mobil.

Efter reklamen: 7 kändisar som är mer svenska än du visste

Jag tog upp den gick in på ChatGPT där jag ställde samma fråga som jag just ställt till min man. Svaret gjorde mig besviken:

”Väldigt många. Miljontals”.

– Så hur många var det? frågade Johan med ett flin på läpparna.

Jag lade ner mobilen och mumlade något i stil med: ”Många”.

Okej, det kanske inte var så unikt att vara släkt med en kung. Men jag måste medge att mina föräldrars nya hobby gjort mig ännu mer nyfiken på att själv börja släktforska. För man vet ju faktiskt aldrig varifrån barnens små gester och nätta näsor kommer ifrån.