Jennys mamma försvann spårlöst: ”En sorg att inte få veta vad som hände”
Saft och chokladbollar står uppdukade på trädgårdsbordet. Sjuåriga tvillingarna Amana och Khoendi tar för sig av det goda innan de springer vidare för att hoppa på studsmattan och leka med kompisen som följt med till familjen stuga, strax utanför Norrtälje.
Här har mamma Jenny Eiseb Söderstrand, 40, tillbringat barndomens alla somrar och nu är det hennes barn som badar i sjön och fångar grodyngel i bäcken.
– Vi hade vänner som köpt stuga här och när det här fritidshuset skulle säljas var jag och min syster eld och lågor. Jag var åtta år och minns hur vi tjatade ”köp det, köp det!” ler Jenny och berättar att tomten på den tiden nästan bara bestod av träd och högt gräs.
Från familjens sommarparadis finns många fina, varma minnen. Men här har Jenny också upplevt sorg och stor vanmakt. Det var härifrån hennes älskade mamma försvann spårlöst den 24 maj 2021.
Detta är familjen Eiseb Söderstrand
Namn: Jenny Eiseb Söderstrand, 40, maken Silva, 41 och barnen Amana och Khoendi, 7 år.
Gör: Jenny jobbar som projektledare hos RFSL Stockholm.
Bor: I norra Botkyrka, utanför Stockholm. Familjen har stuga utanför Norrtälje.
– Mamma och pappa hade varit till stugan för att ta emot en sotare. Innan de skulle åka hem igen ville pappa fixa en dörr som hängt sig och när han var klar var mamma borta, berättar Jenny.
Fick diagnosen Alzheimers sjukdom
Fritidshuset var 63-åriga mamma Evas oas. Det lilla huset är inrett av henne och Eva planterade och jobbade ständigt i trädgården. Nu står tomma krukor staplade på varandra i växthuset.
– Sista gången vi var här tillsammans var på valborgsmässoaftonen förra året. Mamma hade redan då slutat att fixa i trädgården, hon krattade inte ens, och det berodde på att hon drabbats av en tidig Alzheimers sjukdom. Men det var ändå en fin helg, med lek, god mat och umgänge med familjen.
Jenny berättar att mamman redan då var lite orolig och ville bege sig ut på promenad, något hon ofta gjorde även hemma i Solna.
Eva var bara 59 år när hon fick diagnosen Alzheimers sjukdom. Då hade hon haft problem med minnet under ett par års tid.
Det började med att hon inte längre klarade av vanliga saker på sitt jobb
– Det började med att hon inte längre klarade av vanliga saker på sitt jobb. Hon fick inte grepp om ett nytt digitalt system med vårdtagarnas adresser, och hon började glömma tider och saker vi bestämt att göra.
Jenny, hennes syster och pappa reagerade. Hade Eva gått in i väggen? Led hon av en depression? Jenny peppade sin mamma att söka samtalsstöd. När Jenny och hennes pappa äntligen fick tillåtelse att följa med till doktorn remitterades Eva till en minnesundersökning. Man misstänkte demens.
– När vi fick beskedet att mamma drabbats av alzheimer blev jag väldigt ledsen. Mamma och jag stod varandra nära. Hon var alltid glad och älskade att ta hand om barnbarnen. Hon var kärleksfull och det var aldrig något besvär för henne. Mamma var stark och när hon och pappa började träna jiujitsu hos min morbror som var tränare ville hon alltid vara starkast. Mamma var född i lejonets tecken och identifierade sig med det, ler Jenny som helst minns sin mamma just sådan som hon var när hon fortfarande var frisk.
Hennes mamma jobbade inom omsorgen i nästan hela sitt liv.
– Oavsett om det var på dagis eller i hemtjänsten så gav hon alltid lite extra av sig själv och sin tid. Hon ville vara viktig i vårdtagarnas liv, det gav henne mening. Mamma gjorde aldrig skillnad på folk, alla var lika mycket värda och jag är så tacksam för att hon fått mig att betrakta människor med kärlek och tillit.
Anmäldes försvunnen
När Eva försvann den där majdagen 2021 var det inte första gången. Redan i januari samma år anmäldes hon försvunnen sedan hon aldrig kom hem efter sin dagliga promenad hemma i Solna. Polisen hittade henne efter ett dygn.
– Mamma sa till mig att hon bara hade gått lite för långt. Hon var alldeles dyngsur och nu förstod vi att vi inte kunde lämna henne utan uppsikt. Det sista halvåret hade hon blivit ganska mycket sämre. Hon kunde inte längre sköta sin hygien ordentligt och hon tappade ord, det gick inte att föra djupare samtal med henne.
Jennys pappa har berättat att Eva var rastlös och ville åka hem från stugan. Pappan bad henne vänta en liten stund tills han fixat den trasiga dörren, och när han var klar fanns hon inte längre där.
– Pappa åkte i väg med bilen och letade efter mamma. Han tog hjälp av grannar i sökandet och anmälde henne sedan som försvunnen. Mig ringde han efter några timmar. Jag var precis på väg hem och sprang den sista biten för att snabbt kasta mig iväg ut på landet.
Polis och Missing people letade
Jenny säger att varken hon eller pappan var jätteoroliga då. De skulle säkert hitta Eva snart. Ingen hade kunnat ana vilken mardröm de hade framför sig. Att de kommande nio månaderna skulle präglas av oro, sömnlösa nätter, letande med polis och Missing people.
En polishelikopter med värmekamera letade efter den försvunna kvinnan, Jenny la upp en efterlysning på en lokal Facebooksida och hon letade, letade och letade i skogar och längs vägar.
Vi vände om och det har jag ångrat många gånger
– Jag och min barndomsvän Benny letade längs en skogsväg jag aldrig sett förr. Det var mörkt, stilla och knäpptyst och mitt i natten. Jag ropade ”mamma, mamma!” Jag vet inte om jag inbillade mig men jag tyckte att jag hörde mammas röst svagt svara ”jaaa?” Men Benny hörde ingenting. Han berättade att det finns massor av vildsvin i den skogen, så vi vände om och det har jag ångrat många gånger. Det var i den skogen mamma så småningom hittades.
Jenny berättar att hon länge höll modet uppe. Mamma var ordentligt klädd och hon hade god fysik, nog skulle hon klara sig ett tag. Polisen fortsatte sökandet med hundar och Missing people kopplades in.
En granne hemma i bostadshuset i Solna, som mycket väl kände till Jennys mamma, berättade för polisen att hon med säkerhet sett Eva utanför sin dörr och sagt hej till henne samma eftermiddag som hon försvann. Norrtäljepolisen lämnade över ärendet till Solnapolisen och Jennys hopp tändes på nytt. Tänk om hon fått skjuts av någon eller fått hjälp på något annat sätt?
– Tankarna snurrade i huvudet ständigt och jämt. Tänk om hon hittat en stuga med en annan snäll dam, som hon stannat hos och hade det bra? Eller tänk om någon gjort henne illa? Jag kunde måla upp hemska bilder som plågade mig om nätterna.
Jenny avråddes från att delta i sökandet, men valde ändå att fortsätta leta efter sin mamma.
Jag ville leta efter mamma, men var samtidigt jätterädd för vad jag skulle få se om jag fann henne
– Det var så oerhört dubbelt. Jag ville leta efter mamma, men var samtidigt jätterädd för vad jag skulle få se om jag fann henne. Poliserna ställde mängder av frågor, och de förhörde omkringboende.
Tiden gick, om Eva var i skogen var hon nog död. Men Jenny ville inte stänga några dörrar.
Trodde de hade hittat Jennys mamma
Två veckor efter försvinnande ringde polisen och sa att de hittat Eva! De skulle köra hem henne nu.
– Jag var exalterad och sprang till bilen. Jag kände en enorm glädje under min halvtimmes bilresa till pappa. Men innan jag kom fram ringde pappa och sa att det inte var hon. Det var en annan förvirrad kvinna som också hette Eva. Då brast det för mig och jag bara skrek. När jag kom fram var jag tvungen att få titta på kvinnan för att försäkra mig om att det inte var min mamma, men hon var inte ens lik henne.
Jenny berättar att polisen bad så mycket om ursäkt, de hade ju varit så säkra på att de funnit hennes mamma.
För Jenny var det viktigt att man hela tiden fortsatte att leta efter Eva. Om hon levde kunde man ju inte bara ge upp hoppet om henne!
– Min värsta fantasi var att någon skulle ha kidnappat mamma och behandlat henne illa. Mamma var väldigt vacker, hon har alltid fått mycket uppmärksamhet för sitt utseende. Tanken på att någon skulle ha utnyttjat henne gjorde ont.
Veckorna gick och blev till månader och Jenny började sakteligen finna någon slags acceptans i att mamman var spårlöst försvunnen och att hon aldrig skulle få veta vad som hade hänt henne. Livet måste ju gå vidare hur ont det än gjorde.
Hittades död i närheten av stugan
En dag i februari, nio månader efter Evas försvinnande, fick gåtan till slut sin lösning. Jennys pappa ringde henne och meddelade att Eva återfunnits död i närheten av stugan.
Jag hade burit på en stor anspänning och nu försvann ju hoppet helt och hållet
– Då brast det för mig. Jag grät helt hysteriskt. Jag hade burit på en stor anspänning och nu försvann ju hoppet helt och hållet. Jag ville så gärna att mamma skulle leva. Det var en jägare som hittat benrester och ägodelar som låg utspridda i skogen. Det skulle kunna tyda på att mamma klätt av sig innan hon dog. Polisen sa att det är vanligt att människor som förfryser gör så.
Eftersom det bara fanns benrester kvar så kunde inte den rättsmedicinska undersökningen avgöra vad Jennys mamma dött av.
– Det är en sorg att aldrig få veta vad som hände. Jag tänker att hon gick vilse. Kanske gick hon i cirklar och vrickade foten. Hon var bara 200 meter från en väg. När jag ligger i min varma säng på kvällen kan jag plågas av tanken att mamma låg i den mörka skogen i regnoväder och frågade sig varför inte jag kom och hjälpte henne.
Tacksam för hjälp och stöd
På dagen ett år efter Evas försvinnande begravdes hon, den 24 maj 2022, i Solna kyrka.
– Min vän spelade, med sin stråkkvartett, mammas favoritlåtar av Ted Gärdestad och Björn Skifs, bland annat ”Håll mitt hjärta”. De spelade och sjöng så fint och det var en sorglig men vacker begravning, inramad av mammas älsklingsblomma liljekonvalj.
Jenny säger att hon är tacksam för att så många människor, vänner som okända, ställt upp och stöttat och hjälpt till i letandet efter hennes mamma. Det är en tröst att Eva betydde så mycket för många människor.
Själv försöker Jenny återigen hitta en acceptans i det som skett och är trots allt lättad att hennes mamma till slut hittades.
– Jag tillbringar mycket tid här på vårt lantställe. I stugan känner jag hennes närvaro, och det tycker jag mycket om.