Mari: Min man förstörde semestern – när han dök upp med oväntat besök

Så gör vi för att orka med fester under högtiderna

Det var en bra början på sommaren, min första semestervecka. Vi hade hela sommaren framför oss och jag skulle vara ledig själv en vecka innan resten av familjen skulle ansluta. Den här veckan skulle jag lämna staden och lägga massa energi på vår sommarstuga så att det skulle bli så bra som möjligt för familjen.

När det var dags att bege mig packade jag bilen full och stannade för att handla till ett helt kompani. Jag behövde fylla upp förråden inför sommaren eftersom både barn och barnbarn, och många andra gäster skulle besöka oss.

Vi skulle åka på båtutflykter och göra massa annat roligt. Jag såg verkligen fram emot det!

På torsdagen var jag klar med allt som skulle städas och handlas inför de andras ankomst. Jag hade bäddat rent i nio sängar, dammat och pyntat rummen med allt jag samlat på mig under våren. Det var nya piffiga kuddar och nya teman i varje rum.

I båtrummet var det extra många detaljer som skulle ordnas. Jag satte upp krokar och en mörkläggningsgardin, allt för att våra gäster skulle få det så bra som möjligt. Det är bara kul att fixa tycker jag och jag hade även tid för att fixa i trädgården och med rabatterna.

När allt var klart satte jag mig i solskenet under bar himmel och njöt av ett glas rosé och en bra bok.

Jag fick inte plats på båten

Vid lunchtid på fredagen ringde min man och meddelade vilken tid han planerade att komma ut till sommarstugan. Samtidigt frågade han om han behövde stanna till och köpa något på vägen, eftersom han spontant hade bjudit med sig sex kollegor, med två fruar, för att fira in sommaren.

– Köp allt som behövs för att göra en gin och tonic, sa jag då, för det hade jag inte handlat till:

– Kul med gäster, blir det båt? I så fall packar jag lite picknick.

– Japp, räkna med det.

Jag ville så gärna gå all in så jag började göra isbitar, kyla två flaskor bubbel och öl. Jag skar upp ölkorv och gjorde snittar med pepparrots­visp och rökt skinka, plockade fram charkvaror och oliver, valde chips och nötter från mitt välfyllda ­skafferi som jag packade ner tillsammans med servetter och papperstallrikar och ­engångsglas.

När alla kom gick vi mot båten – solen sken, alla var glada och pratade och skrattade.

Jag såg fram emot att åka ut på sjön ett tag. På bryggan stod två personer som var vänner med en av min mans kollegor. De var riktigt taggade på att åka båt. Då vände sig min man till mig.

– Det blir lite trångt, det är ju max tio personer som kan åka i båten. Du har ju åkt med tidigare och jag vill så gärna visa upp båten för dem. Är det okej om du stannar hemma? Du kan väl förbereda lite till middagen för vi äter hemma i kväll, vi kommer senast 18:30, det är ju bara en timme bort …

– Okej, sa jag och gick hemåt igen med allt jag ­packat med. De två andra fruarna märkte att jag vände mig om.

– Ska inte du med? undrade de.

– Nej, jag fick inte plats …

Stämningen blev lite ­konstig eftersom vi hade sett fram emot att ses, något vi ­bestämt på företagets julfest ett ­halvår tidigare. Jag gick vidare upp mot ­huset och båten åkte i väg.

Plötsligt såg jag hur den ­vände. Jag gick mot bryggan. Kanske kom de på bättre ­tankar?

– Ölen, bubblet, hördes från sjön.

Ja, de tio kalla ölen och de två bubbelflaskorna jag hade packat ner och som vi skulle ha med oss hade jag omedvetet tagit med tillbaka till huset. Jag lämnade dem till min man men avvaktade med plocket. Det kunde vi ha som tilltugg innan middagen senare.

– Vi ses sen!

De åt pizza på båten medan jag satt hemma och väntade

Klockan gick och vid 18:30, när min man sa att de skulle vara tillbaka från båtturen, hade jag inte sett eller hört något från dem.

Klockan blev 19:30, jag hade fortfarande inte hört något men snart måste de ju komma. Jag tände på grillen och stoppade in den hemgjorda gratängen som jag förberett i ugnen och lade fram elva bitar entrecote på en bricka på grillvagnen.

Jag dukade fram tallrikar i uterummet, gjorde en stor sallad med ­fetaost och rödlök, samt en kall sås med soltorkad tomat och vitlök. Jag lyssnade på musik, tog ett glas till av rosévinet och scrollade på Instagram när jag såg att min man hade blivit taggad i ett inlägg!

”Underbar start på semestern!”, stod det under en bild.

Jag kunde se minst fem pizzakartonger i båten och bestämde mig för att lägga in köttet, salladen och såsen i kylen och låta gratängen gå klart.

Jag dukade bort porslinet och ställde tillbaka de fina röda vinflaskorna jag tänkt bjuda på.

Vid halv nio på kvällen fick jag ett sms: ”Ändrade planer, de sover över – är sängarna bäddade?”

En timme senare kom åtta väldigt glada grabbar och tjejer tillbaka. Kul för dem… De verkade inte hungriga och jag hade ju sett att de hade ätit. Fruarna hade inte snålat på bubblet heller. Båda flaskorna var tomma.

– Vi lämnade tomflaskorna i båten förresten, vi visste inte var vi skulle slänga dem …

– Okej, ingen fara, jag tar hand om dem i morgon.

Och så kom min man fram till mig och ställde tre frågor.

Den första frågan:

– Är du arg?

– Nej jag är inte arg. Varför skulle jag vara det?

Den andra frågan:

– Häller du upp chipsen och tar fram plocket? Har vi någon dipp?

– Ja, men visst hade ni ­precis ätit pizza?

– Vem har skvallrat? hör jag när jag går in till köket …

Tredje frågan: – Har vi ingen tonic?

Nu ville de göra grogg.

– Det skulle du ju köpa bestämde vi, du frågade ju! Har du glömt och skyller på mig?

– Jag tog bara med mig min fina gin hit. Du har ju handlat för över 5 000 kronor och ingen tonic? Hur tänkte du? Lite fel prioriterat när man går på semester och inte handlar tonic va?

Hans röst var så hög att alla hörde vad han sa. Ja, hur tänkte jag?

Det fick bli en fin gin för 599 kronor flaskan blandat med läsk, för det hade jag köpt eftersom barnbarnen tycker om det. Tur att det fanns is i alla fall ...

Vi fick en trevlig kväll, enligt mig kunde det ha varit värre. Alla var sams och skrattade och verkade trivas.

Min man drog iväg på golftävling

Morgonen därpå vaknade jag först. De andra var mer i gasen i går och var uppe långt efter midnatt.

Jag gjorde en kanna kaffe, tog en kopp och gick en promenad. Jag gick långt över en mil och tänkte på gårdagen och log lite i solskenet.

Bra rutiner kommer man långt med. En underbar sommar, varför var jag så arg hela tiden? Jag hade lämnat frukostansvaret till de andra och skrev en lapp att de ­kunde ta vad de ville och ­känna sig som hemma.

Dagen gick och till kvällen åkte min man hem till vår bostad i stan. Han skulle på en golftävling tidigt dagen efter. Bra start på semestern tyckte han, det tyckte inte jag.

Nu när jag i efterhand funderar på det … Vem gör man allt för egentligen? Och varför blir man så arg hela tiden?

I min värld som gifta, när man går på semester, så ­planerar man tillsammans och ska man bjuda hem gäster så ­pratar man om det innan. Man gör planer tillsammans och man bestämmer saker tillsammans.

Men jag är flexibel och stark och jag kan skratta åt min man som går hemma i stan för jag är ju så arg hela tiden.